RING IN DET NYA OCH RING UT DET GAMLA

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö …
Ring själaringning öfver land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Raderna ovan är en del av Lord Tennysons Nyårsklockan (Ring Out, Wild Bells) i Edvard Fredins översättning. Alla svenskar är antagligen bekanta med Nyårsklockan. Wikipedia skriver ”Sedan mitten av 1890-talet är det i Sverige tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen, vilket ofta återutsänds i radio och TV.” Den läses bara av de mest omtyckta svenska scenpersonligheter så som Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Margaretha Krook, Jan Malmsjö, Loa Falkman, Malena Ernman, Pernilla August, Krister Henriksson, Mikael Persbrandt, Lena Endre, Sofia Helin och den 31 december 2021 lästes ”Ring, klocka, ring” upp av Reine Brynolfsson.

Reine lär ha hoppat över någon rad och ersatte den med sin egen och dessutom var han färdig med framförandet några sekunder innan tolvslaget, något som skapade så många och så stora rubriker att man trodde att den svenska konstitutionen var angripen av självaste Putin.

Varför detta oproportionella engagemang? Är det inte snarare regel än ett undantag att en skådepelare lånar sin personlighet till det mesta som hen levandegör? Annars skulle man kunna överlåta denna syssla åt en robot.

Det finns en förklaring till denna upprördhet. Ring Out, Wild Bells är inte vilket skaldestycke som helst, åtminstone inte i Sverige. I Sverige är det en trollformel förbunden med skrock, ungefär som att man bör spotta tre gånger när en svart katt korsar ens väg. ”Ring, klocka, ring”, handlar således om en besvärjelseformel laddad med tunga betydelser, och framförande av sånt kan omöjligen överlåtas till vem som helst. Listan på dem som var påtänkta till denna uppgift är kortare än listan på tilltänkta nobelpriskandidater i litteratur, något som bekräftas av det faktum att Anders de Wahl och Olof Widgren och Georg Rydeberg och Jarl Kulle och Margaretha Krook och Jan Malmsjö, tilldelades denna uppgift många gånger i rad. När det gäller nobelpris i litteratur tror jag att vi kommer vänta många år innan Bob Dylan tilldelas den än en gång, då listan på tilltänkta kandidater är ordentligt lång.

Svenskar törstar efter att nyårsklockan skall ringa in det nya och ringa ut det gamla, att den ringer ut lögnens makt och ringer in sanningen. Svenskar är nämligen trötta på det lögnaktiga gamla.

Dessvärre är det på det viset att svenskar blir besvikna år efter år, och då tror de att det är Reine Brynolfssons och Sofia Helins och Lena Endres och Mikael Persbrandts och Krister Henrikssons och Pernilla Augusts och Malena Ernmans och Loa Falkmans fel. Det är de som förstörde trollformeln genom att inte exekvera den så som man bör, det vill säga till punkt och pricka.

Allan Edwall beskrev det i sin Förhoppning:

Det mesta blir väl inte som man tänkt sig (…)
Och baken har man bakåt fast man vänt sig
Och knappast blir det nå bättre

Ett löfte är väl bäst mens det är löfte
Och annat blir det när det frias in
Då har man glömt det mesta som man löfte
Och knappast blir det nå bättre

År 2022 började således som 2021 slutade, utan förbättringar. Var skall jag börja? Det finns så många exempel. Ta Sveriges Radio. December 2021 präglades av en nästan outhärdlig kavalkad av repriser som man kallade ”det bästa från året” och om det var det bästa då det näst bästa måste man lugnt kunna likna cyankalium i ljudform.

Men nyårsringklocka skulle begrava allt detta, och år 2022 skulle börja på en ny kula. Nyårsklockan hade dock fel, det här året igen. Den svenska papegojaradion anno 2022 sänder repriser på repriser. Ett exempel: ”Stil” sände programmet om ”det geniala huset E-1027” tre gånger under 2021 och ytterligare 3 gånger under 2022. ”Stil” sände ut programmet om vilka kända filosofers verk man skall posera med under sina armar om man vill frammana chimären att man är en intellektuell, inte mindre än 6 gånger under 2021. Hela ”Stils” inriktning är nämligen ute efter att bedra, det vill säga att man skall ge ett intryck av att man är något annat, något mer ädelt, än man i själva verket är. ”Fusk, min herre, fusk!”

Det som ”Stil” sänder hittar man på andra kanaler, utländska så klart, många månader tidigare. Exempelvis programmet om Lucille Ball. ”Fusk, Susanne Ljung, fusk!”
När jag bodde i Tjeckoslovakien så fanns där mellan åren 1962–1968 en rad rock-and-rollband som spelade covers på The Rolling Stones, The Who, The Kinks, The Animals, Creedence Clearwater Revival, The Jimi Hendrix Experience, The Troggs och australiensiska The Easybeats. Vi ungdomar var förtjusta och vi älskade dessa coverband eftersom vi inte hade tillgång till originalet. Men vem i Sverige behöver ha dessa urkokta, svaga soppor på program från Frankrike, och andra sidan Atlanten i dagens Sverige? Det är nåt sjukligt över det. Och vi har inte ens möjlighet att rösta med fötterna, eftersom staten tvingar oss att betala licenspengar via skattsedeln.

Sveriges papegojaradio och papegoja-TV känner till statistiken som klart och tydligt visar på att man i Sverige mer och mer tittar på streaming-tv, och struntar i tablå-tv:n, trots att man tvingas att mata den med sina skattepengar.
Sveriges papegojaradio känner till statistiken som klart och tydligt visar på att man i Sverige mer och mer lyssnar på poddar och vänder tablåradion ryggen, trots att man tvingas att mata den med sina skattepengar.
Ring, klocka, ring.

Efter att Sverige under en massa år dragits med en funktionsoduglig socialdemokrati, tillträdde en ny socialdemokratisk ledare och statsminister, Magdalena Andersson.

Ut med det gamla, eller den gamle, Stefan Löfven, och in med det nya. Men Magdalena Anderssons självskadebeteende verkar ta överhand samtliga hennes politiska funktioner. Hon vingklipper sig själv och följaktligen sitter kvar inburad i den gamla socialdemokratiska funktionsodugligheten. Genom att omgärda sig med Stefan Löfvens starkt ifrågasatta garde, Anders Ygeman, Lena Hallengren, Anna Ekström, Mikael Damberg, Morgan Johansson, Tomas Eneroth, ministrarna som grundligt misskrediterade sig redan tidigare. Och som inte det var nog, då tog Magdalena Andersson in i sin regering även Annika Strandhäll och Jeanette Gustafsdotter och Ida Karkiainen, som poserade heilande på skoj. Och dessutom lider Socialdemokraterna av den nya socialdemokratiska partisekreteraren Tobias Baudin. Och dessutom har Magdalena Andersson ordnat att statssekreteraren Emma Lennartsson blivit ansvarig för regeringens krisberedskap, trots hennes besudlade roll i it-skandalen på Transportstyrelsen. Och dessutom är Magdalena Anderssons tillförordnade pressekreterare Toni Eriksson.

Magdalena Andersson verkar ha överhuvudtaget svårt att bedöma vem hon omger sig med, något som skandalen med den utvisningshotade nicaraguanska städerskan som påträffades i hennes bostad, bekräftade ytterligare en gång.
Magdalena Andersson har enligt uppgift anlitat en städfirma vars vd tidigare dömts för brott efter en härva med bluffakturor, en firma som dessutom saknar kollektivavtal för sin personal.
”Och baken har man bakåt fast man vänt sig…”

Sent, mycket sent omsider, insåg regeringen att något måste göras åt Folkhälsomyndigheten och dess Covid-härjningar. Karin Tegmark Wisell utsågs till myndighetens nya generaldirektör, men den informelle ledaren, den med all makt, är fortfarande Anders Tegnell. Detta försöker man tackla med pressträff på pressträff där både regeringens representanter Magdalena Andersson och Lena Hallengren och gd:n Karin Tegmark Wisell mer eller mindre oavbrutet syns, något som är mer till regeringens nackdel än fördel, med hänsyn till att de utfärdar restriktioner som är, liksom tidigare tagna ur luften. Det handlar inte om annat än maktdemonstration. Än så länge utfärdar man ”bara” rekommendationer, men dessa blir svårare och svårare tacka nej till.

Sveriges Radios och TV:s rapportering avslöjar numera ingenting om Covid-19 utveckling, samtidigt som dessa försöker dölja allt. Ett exempel: ”Sverige har lägre överdödlighetstal än många europeiska länder. Nio av 41 länder i Europa har lägre överdödlighet än Sverige hittills under pandemin, rapporterade SR den 6 januari 2022. Samtidigt skriver SR: ”Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.”

Och man accepterar detta som så mycket annat. Men så här ser det ut: I Finland har 1 638 dött i Covid-19, i Norge 1 350, i Danmark 3 385. Sverige har däremot åstadkommit 15 377 dödsfall i Covid-19 under samma period. Är inte den statistiken mer relevant att presentera?
”Sverige har lägre överdödlighetstal än många europeiska länder”. Vad bra. Låt oss jubla över det och släta över de riktigt tragiska dödstalen.

Dawit Isaak
Ut med det gamla, in med det nya
Gui Minhai
Ut med det gamla, in med det nya
Lars Vilks
Ut med det gamla, in med det nya
Alla hemligstämplade utredningar
Ut med det gamla, in med det nya
Estoniakatastrofen
Ut med det gamla, in med det nya
Den svenska brottsligheten
Ut med det gamla, in med det nya
Den svenska jämlikheten
Ut med det gamla, in med det nya
Kamaraderi och korruption
Ut med det gamla, in med det nya

Och man håller på att avskaffa kamaraderiet och korruptionen. Genom att man döper om dessa företeelser. Numera kallas dessa att man nätverkar. Och det verkar inte bara ha en positiv klang, utan det även uppmuntras i SR och annorstädes. Nätverkeri är inte annat än lobbyverksamhet som håller utomstående utanför och är således odemokratisk.

Elgiganten, HSB, Ur&Penn, Regeringen, Telia, PostNord, Svenska kraftnät, alla dessa vill att du inte skall fråga vad de kan göra för dig – utan du skall fråga dig vad du kan göra för dem? De strävar efter att stoppa det nya, och behålla det gamla.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2022-01-11

print

Våra samarbetspartners