DOS – dumt om ihopsytt naket par i ett stängt rum

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Skådespelare: Marina Gatell, Pablo Derqui, Kandido Uranga, Anna Chincho Serrano
Engelsk titel: Two
Land: Spanien
År: 2021
Genre: Thriller, Mysterium, Drama
Längd: 70 minuter
Visas på Netflix

Ännu en Netflixpremiär. Den spanska thrillern Dos (nej, den har inget med operativsystemet att göra, “dos” betyder förstås “två” på spanska), som har premiär idag, lät härligt pervers, och för regin står Mar Targarona, som var en av producenterna till Barnhemmet, spökfilmen från 2007. Det verkade ju lovande. Dessutom varar filmen bara 70 minuter, så jag tog mig en titt.

Nakna och ihopsydda

En man och en kvinna vaknar upp i en säng. De känner inte varandra. Hon heter Sara (Marina Gatell), han heter David (Pablo Derqui), de är nakna – och de är ihopsydda! Någon har kidnappat dem och sytt ihop deras magar, som siamesiska tvillingar. De har ingen aning om var de befinner sig och varför de är där. Under stora smärtor tar de sig ur sängen för att undersöka rummet. Kanske finns det möjlighet att ta sig ut, kanske går det att ropa på hjälp. Men nej, det gör det inte. De söker efter ledtrådar till varför just de kidnappats och till varför de sytts ihop.

Som ett datorspel där man letar ledtrådar

Dos känns som ett typiskt pandemiprojekt. Endast två skådespelare under större delen av filmen, först under slutminuterna dyker det upp ytterligare två personer i minimala roller. Ett femte namn nämns i rollistan, men hon figurerar bara på ett fotografi. Miljöerna är få. Det minimala filmteamet satt troligen i ett annat rum. Filmen påminner en del om sådana där datorspel där man letar efter ledtrådar för att kunna gå vidare – ni vet, man klickar på en byrålåda och hittar en nyckel som leder till ett skåp, som innehåller en lapp, med en text som … Ja, ni vet.

Långsökt upplösning

… Och det här hade kunnat vara riktigt bra – om det inte inte vore för att Sara och David är så fruktansvärt osympatiska. Detta blir förstås ett problem i en film av den här typen. Man skiter blankt i hur det går för rollfigurerna, eftersom man inte känner något för dem. Dessutom är upplösningen dum, långsökt, och otillfredsställande.

Däremot är filmfotot snyggt, som så många andra spanska skräckfilmer, går filmen i varma färger – och mörker. Jag gillade även scenen där de går på toaletten och turas om att pinka. Det såg besvärligt ut!
Den korta speltiden är lite i längsta laget.
När får vi se en film om operativsystemet DOS?
Skriven 2021-12-10

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners