Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Christian Ryltenius
Originalröster: Rolf Lassgård, Johan Ulvesson, Johan Glans, Rachel Mohin, Sissela Kyle
Premiär: 2021-12-22
Betyg: 4
Jag slutade inte tycka om tecknade serier och filmer för att jag fyllde tvåsiffrigt; fortfarande en bra bit in i sextiotalet uppskattade jag till exempel Disneys figurer och gick i taket när det blev protester mot Kalle Anka på julafton.
Om Kalle och Musse stod fast förankrade i den amerikanska asfalten så stod Rune Andreassons Bamse lika stabilt i en blågula mossan. Jag läste om honom i Allers när serien kom 1966 och så gjorde ett antal svartvita filmer med åtföljande pysselböcker och och annat smått och gott med världens starkaste björn i fokus.
Charmig, rolig och infallsrik
Det blev liv i luckan om att Bamse var ett politiskt redskap för vilda vänstern på sjuttiotalet och precis som när det morrades om Disney och USA tyckte och tycker jag man var ute i ogjort väder också här. Bamse är en charmig, rolig och infallsrik serie som förvisso har ett budskap om att styrka medför ansvar, och att mobbning och rasism inte skall förekomma varje sig bland djur eller människor.
Det är inga yviga bastoner utan förpackade i Bamses lilla värld där vännerna Skalman och Skrutt utgör hans fasta medelpunkt i deras gemensamma äventyr.
Skräddarsydd för målgruppen
Nu har Malmö regissören Christian Ryltenius signerat ännu ett lyckat Bamse-äventyr som i princip är den fulländade barnfilmen. Med sina 70 minuter är den skräddarsydd får målgruppen som jag vet inte alltid trivs med att sitta bänkade i 100 minuter och ibland mer.
Rolf Lassgård brukar ju i spalterna jämföras med en mysig nallebjörn så vem passar som handen i handsken att föra Bamses talan medan Johan Ulveson och Johan Glans fyller upp Skalmans och Lille Skutts figurer med bravur.
I korta drag handlar det om att en forskarvän till Skalman, Beanka (en anka naturligtvis), försvinner på vulkanön och Bamse försedd med dunderhonung och vänner beger sig ut i ett nytt äventyr.
Tack för ingenting
En liten parentes om språkbruket som jag tycker är roligt. I amerikanska filmer säger någon ofta “Thanks for nothing” men det översätts aldrig rakt över. Här säger boven i dramat Kattja (Rachel Mohlin) tack för ingenting. Man behöver inte vara lokalpatriot för att konstatera att någon björntjänst gör man inte barnen genom att bjuda dem på den här visuella julklappen.
Skriven 2021-12-20
