SHANG-CHI AND THE LEGEND OF THE TEN RINGS – bäst när den omfamnar vardagen, men bästa scenen är en homage till Speed

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Destin Daniel Cretton
Skådespelare: Simu Liu, Awkwafina, Tony Leung, Meng’er Zhang, Michelle Yeoh
År: 2021
Genre: Action, Äventyr, Fantasy
Längd: 132 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Disney
Betyg: 3

Den nya superhjältefilmen från Marvel, Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings, är som bäst när den omfamnar vardagen. Karaoke och shots är bränslet som driver den lekfulla vänskapen mellan Shaun och Katy, liksom kärleken till snygga, snabba fordon. De båda lever på att parkera rika hotellkunders vrålåk. Ett drömjobb som deras framgångsrika vänner med “villa-Volvo-vovve-drömmar” fnyser åt. I en värld där hälften av allt liv kan utplånas med en fingerknäppning – borde man inte sikta lite högre än att vara “valet” och att åka buss till jobbet?

Homage till Speed – uppdaterad med kampsport

Den bästa scenen är som en homage till actionklassikern Speed med Keanu Reeves och Sandra Bullock. Katy (Akwafina) kör bussen, medan Shaun (Simu Liu) tar hand om ett helt gäng dödliga badass-skurkar, som alla kan kampsport och vars ledare har en elektrisk machete som vänsterarm. Under tiden livestreamar en av bussens passagerare fighten och kommenterar som vore det lättsam underhållning och inte dödligt allvar. Men den skäggprydde, självgode hipstern har ju fattat grejen – det här är inte dödligt allvar, det här är lättsam underhållning! Kan någon fixa en The Fast & the Furious till Katy och Shaun, ögonblickligen bums, tack?!

Hokus pokus bland magiska djur

Sedan blir det en massa exposition, på väg till ett magiskt land där det bor en massa fantasydjur som ser ut som lurviga pokémons. Shaun kommer ut som Shang-Chi. Katy heter fortfarande Katy. De ska tillsammans rädda Shangs syrra som visar vara sig en badass-gangster som Shang springer på i en illegal fight ring i Macau. Det är lite som HBO-serien Warriors, där huvudpersonen är övertygad om att han måste rädda sin värnlösa lilla syster, och så visar det sig att hon är en livsfarlig gangsterbrud som lika gärna kan döda som rädda brorsan sin – och ja, första mötet i den serien var också i samband med en kampsportsfight.

Bambupinnar, piruetter och hela kampsportsbaletten

Om man gillar Hong Kong Cinema finns det mycket att vara glad över – fighterna, bambupinnarna, piruetterna, koreografin. Det är som balett. Och givetvis plus i kanten för Tony Leung, Hong Kong Cinemas svar på James Stewart (kolla in kärleksdramat In the Mood for Love och även Infernal Affairs, som Martin Scorsese gjorde en amerikansk version av, den Oscarsbelönade The Departed). Ett extra plus för Michelle Yeoh (underbart salt i Crazy Rich Asians och bästa Bondbruden i Tomorrow Never Dies). Givetvis har båda dessa skådespelare gjort snyggt kampsportsinspirerade filmer i sina dagar, som wuxiafilmerna Crouching Tiger, Hidden Dragon och Hero. Scenen där bambuskogen flyttar på sig är helt klart inspirerad av House of Flying Daggers.

Sir Ben is back!

Sir Ben Kingsley (Oscarsvinnare för Gandhi) är tillbaka i MCU, och man knyter tillbaka till händelser i Iron Man trilogin, både ettan där “The Ten Rings” introducerades för första gången (det var den allra första MCU-filmen) och trean där “The Mandarin” introducerades i Sir Bens decoy-gestalt. Trevor Slatterys återkomst kanske inte är nödvändig, men Sir Ben är däremot nödvändig comic relief, för man kan ju inte lasta all komik på Awafinas späda axlar, speciellt inte när hon också ska lära sig bågskytte och bli den nya Katniss/Mulan hjältinnan i MCU. Fast hon är helt utan superkrafter i en superhjältefilm. Det där gick ju sådär får Hawkeye … Men Katy är i alla fall mer sympatisk som karaktär.

Varför bryr sig folk förresten om att slåss med pinnar och pilar och manuell kraft i en värld där det finns tekniskt överlägsna vapen, atomkraft, atombomber och drönare och målsökande raketer … och dessutom (i detta fall) hokus pokus magi med bombastiska effekter.

Tung ballast och mycket backstory

Backstoryn och familjedramat är tung ballast och föräldrar förväntas offra sig för Den Utvalde Sonen (precis som i Harry Potter serien) Men … varför är dottern inte Den Utvalda? Helt oförklarligt. Hon har ju exakt samma gener!

Nyligen publicerades ett kåseri i The Guardian om att vi alla förväntas kasta oss under en buss för att rädda våra barn, och det leder bara till att vi blir rädda för att ta ut skilsmässa, förverkliga oss själva eller göra något alls för oss själv över huvud taget … och det i sin tur leder till att vi blir sämre föräldrar, för ingen som utplånar och offrar sig själv för barnens skull blir en bra förälder. Nej, det är inte roligt att kasta sig under en buss. Det är roligare att köra bussen – som Katy-Akwafina.
Föräldrarna här är för självutplånande – och med den level av magi och superhjältekraft som de har insamlat, så borde de ha lätt för att klara sig. Och varför bara en utvald son från 1000 års liv … Det borde ha blivit mer, om inte från äktenskap så från olika älskarinnor och bordellbesök i medeltida Kina.

Behöver vi ännu en Luke Skywalker och Darth Vader historia?

Far-och-son konflikter är tämligen uttjatade i Hollywoodfilmer. Behöver vi ännu en Luke Skywalker versus Darth Vader historia? Där hjälten är den traditionellt sökande mannen, en loser med oanade resurser. Där mamman är den ultimata godheten som ger upp hela sitt liv och sin karriär och sin magi för att bli nöjd och glad hemmafru till en gangsterboss (hon är nöjd och glad för att hon får uppoffra sig för sina barn, som spelar TV-spel och skrattar som om de är med i en reklamfilm) och där pappan är ond – men med en ondska som “rätt kvinna” kan förstå sig på och reformera. Det är svårt att säga vilken kliché som är farligast i detta berg av klichéer.

Sensmoralen borde vara: ge aldrig upp ditt hem och hela din släkt och alla dina vänner och ditt jobb för att bli hemmafru till en gangster. Men var i filmen syns den sensmoralen?

Hjälten minst intressant i sin egen film

Tyvärr är Shang, den uppburne Luke Skywalker/Harry Potter karaktären i denna historia, den absolut tråkigaste och plattaste karaktären i hela berättelsen.

Mer intressanta karaktärer är: syrran, den kvinnliga bästisen, Michelle Yeohs trollkvinna, Sir Bens avdankade skådis, Tony Leungs ondskefulle gangsterboss, killen som har en machete som arm och Wong, känd som kompis till Doctor Strange, som här gör en härlig cameo. Ja, i stort sett alla i filmen, inklusive en huvudlös lurvig pokémon-varelse som är kompis med Trevor, är intressantare än Shang. Ändå ska han marknadsföras som hjälten.

Släpp odjuren lösa! Det är final!

Logik är inte filmens styrka. På slutet slåss en massa stora CGI-djur och odjur mot varandra. Det påminner starkt om Raya och draken – fast den filmen var tecknad, så det såg mer realistiskt ut. Och draken hade Akwafinas röst och var roligare. På något sätt är det roligare med en drake som är en loser och har dåligt självförtroende och klantar till det, än allsmäktiga, visa, farliga och allvarliga skapelser. Och alla dessa ondskefulla bestar som dreglar och flyger omkring och väsnas under en evighetslång slutstrid.

Lite för långt, lite för länge …

Två timmar och tolv minuter är för länge för barnen. De vill bara se scenen med bussen, om och om igen … Okej då. Så länge som jag slipper slänga mig framför bussen, så är det okej.

Kul extramaterial, bland annat en tramsig gag reel, och så återser vi Iron Man igen, för att förklara hur allt hänger ihop. Om du inte sett Iron Man-filmerna på åtta,tio, tolv år, så kan det behövas. Kanske man borde börja med extramaterialet, för att hänga med i svängarna?!

Shang-Chi kommer att komma tillbaka. Liksom de tio ringarna. Vad hade du väntat dig av en samling ringar som överlevt till och med Tony Stark? Snart kommer de att begära en egen spin-off franchise, vänta bara …

Skriven 2021-11-15

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners