NOBODY – katharsisk humor och stora hämndfantasier från teamet bakom John Wick

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Ilya Nasihuller
Skådespelare: Bob Odenkirk, Aleksey Serebryakov, Connie Nielsen, Christopher Lloyd, Rza
Land: USA, Japan
År: 2021
Genre: Action, Brott, Drama
Längd: 82 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Universal
Betyg: 4

I en James Bond rulle med Roger Moore, For Your Eyes Only, så försöker några biltjuvar att sno 007:s lyxåk. De får sig en obehaglig överraskning. Q har så klart installerat ett särdeles fatalt stöldskydd … Vid premiärvisningen av filmen hördes ett stort jubel – eftersom bilstölder just då var på tapeten och hade drabbat många i biosalongen. Att få se biltjuvarna sprängas av Q:s uppfinning var katharsisk humor – och kanske också en liten hämndfantasi.

I Nobody är det dags för mer katharsisk humor och stora hämndfantasier. Hutch beskriver sig själv, likt den stora amerikanska poeten Emily Dickinson, som en nobody. Han har ett förflutet som superhemlig hemlig agent, ännu hemligare än FBI och CIA, och han försöker verkligen att hålla låg profil, som vanlig, grå, inrutad och lagom mesig förortsfarsa och man.

Kaffe, pull-ups, stämpelklocka, sopor, skolkoll

Hans rutin är att ladda upp med kaffe på morgonen, göra pull-ups vid busshållplatsen, springa en runda då och då, stämpla ut och in på fabriksjobbet som ett urverk … och att missa att ta ut soporna varje vecka. (Tips: rulla ut soporna kvällen innan!). Interaktionen med frun är “You missed the garbage!”. En gång i veckan. De har olika typer av jobb och olika dygnsrytm. Interaktionen med sonen är “How was school?” en gång om dagen, och en grymtning till svar, samtidigt som all ögonkontakt är vikt för mobilen. Men lillflickan avgudar i alla fall fortfarande pappsen …

Inbrott utan avbrott

När det är inbrott gör Hutch ingenting. Han tycker förmodligen synd om de ganska klantiga rånarna och låter dem komma undan med en skål med sedlar och småmynt och en klocka … men när lillflickan saknar sin “kitty-cat bracelet” som låg i nyss nämnda skål … då är måttet rågat för Hutch. No more mister nice guy! Han beger sig ut för att hämta tillbaka Hello Kitty armbandet och för att hämnas … Men hämnden går inte alls som vare sig Hutch eller publiken väntar sig. Och ironiskt nog så ligger Hello Kitty armbandet under soffan i källaren hela tiden.

För en handfull dollar

Men är det egentligen hämnd och ett armband som Hutch är ute efter? Han hade lätt kunnat köpa ett likadant Hello Kitty armband för en handfull dollar (för att här fritt parafrasera en känd Clintan-titel) och han hade kunnat säga att det är samma armband. Föräldrar har använt det knepet när det gäller bortsprungna sköldpaddor, bortflugna burfåglar, borttappade gosedjur och döda akvariefiskar i evigheter. Det hade varit lätt att köra samma trick med ett armband … Trots allt: alla Hello Kitty armband ser mer eller mindre likadana ut. Speciellt om man köper exakt samma modell.

Ett porträtt av missbruk – och återfall i missbruk

Men det handlar inte om armbandet, det handlar inte om hämnd, det handlar snarare om missbruk. Hutch har gått våldets väg väldigt länge, och han har fejkat vanlig mellanmjölks-medelamerikansk Svensson (eller Smith?) identitet väldigt länge. Nu är han som en missbrukare som behöver nästa fix. Eller som en spelberoende man som dreglar framför bookmakern. Hutch är ute efter att återigen få banka skiten ur motståndare – det kvittar egentligen vem det är.

Tegelmur och busslast får pisk

Rånarparet råkar vara trevliga, fattiga, unga latinos – fysiskt svaga och med en bebis – och de ber för sina liv. Så Hutch får inget ut av att försöka ge dem pisk. Han får inte heller något ut av att ge en tegelmur pisk. Men: så kommer räddningen! Ett gäng huliganer stiger på bussen hem och de får alla rejält med pisk. Brutna näsben, brutna armar, brutna ben, utslagna tänder … Hutch må intala sig själv att han vill skydda den kvinnliga passageraren och den kvinnliga busschauffören. Men egentligen tackar han bara gud att han äntligen får vara med om ett rejält slagsmål igen.

Respekt, mys, lasagne – och ett gott vin till ett gott slut

Väl hemma igen är Hutch otroligt glad och uppåt, sonen behandlar farsan med respekt igen – han har varit i slagsmål och säger stolt “You should see the other guys!” – och frun plåstrar kärleksfullt om honom. Nu blir det mysa av! God mat lagas och vinflaskor öppnas! Slutet gott allting gott!

Förutom att … Det här är bara början. En av killarna på bussen var lillebror till en höjdare inom den ryska maffian. Och ingen ger sig ostraffat på släktingar till den ryska maffian …

Bob Odenkirk serverade filmens grundrecept

Bob Odenkirk som spelar Hutch lär själv ha kommit med grundreceptet för filmen – han hade själv varit med om flera inbrott och hävdar att han kände sig maktlös över att ingenting kunna göra. Men TÄNK OM man kunde vara en karaktär som kunde göra något! Detta TÄNK OM skickades vidare till teamet bakom John Wick filmerna. Och det färdiga manuset överträffade så klart Bob Odenkirks vildaste förväntningar …

Är det tröttsamt med “The Wrath of Men” och alla arga gubbar på film? Är det tröttsamt med alla gubbar som ska “försvara sin familj”? (Vill inte gummorna det?) Är det tröttsamt med alla hämndhistorier?
Ja, ja, ja och … ja.

Men Nobody lyckas göra en liten annorlunda twist på det mesta. Det handlar inte så mycket om hämnd som att komma tillrätta med ett missbruk. Hutch är lika pigg på slagsmål som fotbollshuliganer som kommer till en match utan att bry sig om vilket lag som vinner på planen.

Behöver inte hämnas, men han saknar action

Nobody ger en intressant bild av “toxic masculinity”. Hutch behöver inte hämnas, han behöver inte gå tillbaka till sitt gamla liv. Hans hund har inte blivit dödad (som för John Wick) och inte heller hans son (som för Jason Stathams protagonist i The Wrath of Man). Men han saknar action. Hutch vore egentligen en perfekt kandidat för att gå med i en “Fight Club”, Brad-Pitt-style.

Äkta ryssar och äkta jazz på vinyl

Det finns några extra plus i kanten. Miljön är inte någon av de storstäder som vi “alltid” ser på amerikansk film. Ryssarna spelas av ryssar (med ett kanadensiskt undantag, en svart ryss som maffian retar och kallar “Othello“). Ryssarna talar naturligtvis ryska med varandra och inte någon märklig amerikanska med rysk accent. Filmen är “straight” och försöker inte skoja till det med pinsamma “cheesy oneliners”. Filmen är också effektiv – en och en halv timmes klockren action. Filmen blir aldrig skränig eller otydlig och soundtracket är ofta överraskande. Slagsmål utkämpas till smöriga popballader eller mysig klassisk jazzmusik med vinylknaster i bakgrunden.
Och bäst av allt … excellent “supporting cast” från början till slut.

Christoffer Lloyd och Rza – en dynamitkombination!

Hutch får hjälp av sin adoptivbror som spelas av RZA och den gamle farsgubben som spelas av Christopher Lloyd. Alla som en gång sett Tillbaka till framtiden på TV som barn älskar Christopher Lloyd och han har fortfarande glimten i ögat! (Jag trodde förresten att han var åttio-plus då för tiden i Tillbaka till framtiden … vilket innebär att han borde vara en bra bit över hundra nu för tiden?!). Farsgubben är ex-FBI och, liksom Hutch, specialist på att ligga lågt. Han gillar att kolla på gamla westerns på TV. Ryssarna som är ute efter honom har ingen aning om att de inte angriper en harmlös gaggig gammal gubbe … Och det finns en viss passade humor i att gubben är så förtjust i just westerns.

En modern Butch Cassidy och Sundance Kid

Slutet är som en kombinerad homage till Denzel Washingtons grymma The Equalizer och gamla westerns i stil med Butch Cassidy och Sundance Kid. Vem som är Butch och vem som är Sundance av Bob Odenkirk och RZA … om detta må de lärde tvista. Men att vara belägrad av den bolivianska armén eller den ryska maffian går ungefär på ett ut.

Räddar ett Hello Kitty armband … förlorar allt annat

Så … lönar det sig med hämnd? Egentligen inte. Hutch har visserligen räddat dotterns Hello Kitty-armband, som satte igång det hela, men han har bränt ner hela huset och alla familjens andra ägodelar på köpet. Inklusive en ugnsfast form med läcker lasagne och ett läckert vinförråd och en läcker lättantändlig vinylsamling som inte går av för hackor.

Hämnd lönar sig heller inte för den ryska maffian. Enorma summor går upp i rök. Bokstavligen.

Man ska ha husbil …

Och … går det att vinna den här fajten? Den ryska maffian har förmodligen outtömliga resurser och kan skicka nytt folk hela tiden för att trappa upp bråket. Det är kanske därför Hutch letar nytt hus med källare i slutet av filmen? Det är kanske därför brorsan och farsgubben drar ut med en husbil full med skjutvapen och ammunition? Nu fattas det bara att RZA lanserar en egen version av Galenskaparnas gamla hit, och sjunger “Man ska ha husbil …”. Men gissningsvis är den här husbilen inte på väg till pressbyrån i Gnesta …

Ja. Det kommer att bli en Nobody-uppföljare. Det kan bli en crossover med John Wick. Håll i era hundvalpar och kitty-cat bracelets – allt är möjligt!

Skriven 2021-10-02

print

Våra samarbetspartners