BIRDS OF PARADISE – snyggt, erotiskt laddat drama i balettmiljö

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Sarah Adina Smith
Skådespelare: Diana Silvers, Kristine Froseth, Jaqueline Bisset, Toby Huss, Daniel Camargo
Land: USA
År: 2021
Genre: Drama
Längd: 113 minuter
Visas på Amazon Prime
Betyg: 3

Ännu en Amazonpremiär, ännu en produktion från Amazon Studios. Jag började läsa recensionen av Birds of Paradise i Variety eller om det var i the Hollywood Reporter, och recensenten skrev ganska tidigt i texten att filmen för tankarna till Suspiria och Black Swan. Där slutade jag att läsa, och tänkte att den här måste jag se – och skriva en egen recension. Så, nu har jag sett filmen, och nu skriver jag.

Birds of Paradise bygger på en bok av A.K. Small, och för manus och regi står Sarah Adina Smith. Det här är, vad jag vet, den andra dansthrillern från Amazon, det var ju även de som låg bakom nyinspelningen/nytolkningen av Suspiria. Dock visade det sig att Smiths film är mer ett drama än en thriller eller rysare, och likheterna med Suspiria är inte enorma. Desto större likheter finns det med Black Swan.

Att tävla om balettkontrakt

Det här är en historia om två amerikanska ballerinor som tävlar för att få ett kontrakt med operabaletten i Paris. Filmen utspelar sig i Paris, men är inspelad i Ungern. De flesta fönster i filmen vetter mot Eiffeltornet.

Diana Silvers spelar Kate, som kommer från, om inte fattiga, så mindre välbärgade förhållanden. Hon har tack vare ett stipendium fått chansen komma till en balettakademi och där tävla om balettkontraktet. Norskan Kristine Frøseth gör Kates rumskamrat Marine. Marine är favorittippad till att få kontraktet. Dessutom är hon rikemansbarn – det visar sig att det är Marines föräldrar som står för stipendiepengarna som tagit Kate till Paris, men när de upptäcker att Kate, snarare än Marine, kanske har en chans att kamma hem kontraktet, tycker de att stipendiet var en dum idé.

En film om sexuellt uppvaknande

Kate och Marine hatar varandra till en början – men blir snart vänner. De ingår en pakt – de ska dansa lika bra båda två, så att de båda får kontrakt med operan. Här tänker jag att de kommer att gå över lik för att nå detta mål, så att filmen utvecklas till en regelrätt thriller, men riktigt så sker inte.

Det här är en film där sympatisk blir osympatisk, medan osympatisk blir sympatisk. Det är en film om sexuellt uppvaknande – det kommer inte som en överraskning att Kate och Marine blir förälskade i varandra. Å andra sidan kan kärleken bara vara ett trick för att lura den andra i ett försök att komma över kontraktet. Man vet aldrig riktigt var man har rollfigurerna. Det här är förstås också en film om konsten, i det här fallet dans. Dans och dansare står hela tiden i fokus och får mycket utrymme, och jag antar att filmskaparna är välbekanta med den världen.

Hård, skoningslös och elak

Birds of Paradise är en väldigt snygg film, och det är lite synd att den inte gick upp på bio. Den är bitvis ganska erotiskt laddad. Här finns en hel del bra miljöer. Jacqueline Bisset spelar madame Brunelle, balettakademins konstnärliga ledare, eller rektor eller vad hon är. Hon är en kvinna av samma kaliber som miss Tanner i Suspiria. Hård, skoningslös, och till synes elak. Kanske även rättvis.

Lätt surrealistisk sexscen

Jag tycker att den här filmen är rätt okej. Den var inte riktigt vad jag hade väntat mig, och det här är inte en typ av handling som brukar intressera mig. Jag hade även förväntat mig fler surrealistiska dansscener än de som förekommer, jag hade velat se fler ballerinor iförda bisarra ansiktsmasker. Här förekommer en sexscen som är lätt surrealistisk den med. Vad jag vill se, är nog ett balettdrama av Dario Argento och Jean Rollin. Det hade kunnat bli något!

Skriven 2021-09-26

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners