STUDIO GHIBLI: UPPE PÅ VALLMOKULLEN – om Tokyo-OS, japanskt vardagsliv, flaggors minne och vallmons symbolik

Annons

Klicka för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Goro Miyazaki
Originalröster: Masami Nagasawa, Jun’ichi Okada, Keiko Takeshita, Yuriko Ishida, Rum Hiragi
Originaltitel: Kokuriko-zaka kara
Engelsk titel:
Land: Japan
År: 2011
Genre: Animerat,
Längd: 91 minuter
Format: Blu-Ray
Distributör: TriArt Film
Betyg: 5

Japan har fått OS, och protesterna är i full gång. Ska man verkligen offra allt, riskera allt, för att göra PR för Japan i framgångens och framtidens opålitliga namn?

Uppe på vallmokullen utspelar sig 1963. Det skulle kunna vara idag. Temana är fortfarande aktuella.

Så många blir fartblinda när det gäller floskler som “framsteg” och “framtid” och “framåtskridande” och PR för att synas och visa upp sig för “utlandet“.

Tokyo har fått Olympiska spelen – och protester pågår

Japan ska visas upp som en modern nation, eftersom Tokyo har fått Olympiska spelen. De moderna ringarna på vattnet sprider sig ända till hamnstaden Yokohama … Det innebär bland annat att det älskade Quartier Latin, elevernas klubbhus, ska rivas. Protesterna är i full gång redan när filmen börjar. Eleverna tänker ut så många strategier och kampanjer för att rädda sitt älskade hus …

Sukiyaki – en japansk världshit

1963 är året då Japan får en världshit och folk överallt, inte bara i Japan, går och nynnar på Sukiyaki. (Fortfarande den bästa OS-låten någonsin!)

1963 har man de omfattande studentprotesterna som inträffade 1961 i Tokyo i färskt minne.

1963 ligger minnet av det tragiska Koreakriget nära i tiden – ett kollektivt trauma som skakat den japanska själen – och av filmens två huvudpersoner är den ena faderslös och den andre föräldralös.

En skev fred

När Japan kapitulerade för USA:s övermakt, efter de grymma atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki, fick japanerna en otacksam “fred” med många hakar och villkor. Ett villkor var att japanerna fick lova att ställa sina båtar och sitt folk till amerikanernas förfogande – och när Umis pappa blev kommenderad att köra förnödenheter till amerikanerna i Korea under Koreakriget kunde han inte vägra. Han dog under Koreakriget.

Vallmon – en symbol för krigets offer

Ingen vet hur många som mötte samma öde – USA har inte släppt någon statistik när det gäller tvångsrekryterade japaner, och inte heller Japan. Umis pappa kan ses som symbol för ett okänt antal offer och martyrer – och vallmo i vas står alltid vid hans porträtt. Vallmon brukar läggas på den okände soldatens grav, vallmon dyker ofta upp i samband med att krigens offer minns. Och Umi bor på en kulle där det växer vallmo. Varje dag ger hon vasen med vallmo färskt vatten, och ett glas med friskt vatten ställs framföd hennes pappas foto.

Flaggar varje dag

Umi flaggar fortfarande varje dag till sin pappas minne, och Shun Kazama svarar henne när han åker med sin adoptivfar med båt till skolan. Deras vänskap går som en röd tråd i hela filmen. Liksom kampen mellan nytt och gammalt. Visst går det att samexistera? Man behöver inte riva allt gammalt för att bygga nytt …. Eleverna med Umi i spetsen föresätter sig att rädda studenthuset Quartier Latin. Som är en sådan charmig, rörig mix av allt möjligt! Det är vansinnigt kul att befinna sig i detta “movie set“! Där det alltid händer så mycket!

Det nya, det gamla och jakten på den gyllene medelvägen

Att inte försaka det gamla och gedigna för nya, skinande leksaker (som kanske går sönder direkt, första gången som du leker med dem) är ett genomgående tema även i andra populära Studio Ghibli filmer. Som PomPoko. Och ja, en jättestor PomPoko docka finns i myllret bland alla saker och allt bråte som samlat sig i Quartier Latin.

Det är mycket intressant att få se och deltaga i så mycket japanskt vardagsliv – alltifrån frukostbestyr (en traditionell japansk frukost innehåller fortfarande samma ingredienser) till hur ris mäts och fisk friteras till middag. Och hur lunchlådorna paketeras … och hur folk handlar på marknaden och vad för street food som finns att köpa … Allt detta är bara bakgrund, men minst lika intressant som huvudintrigen om omöjlig kärlek och förlorade föräldrar och kampen för studenthusets vara eller icke vara.

En Askungehistoria – om meningsfullhet

Uppe på vallmokulle är också på många sätt en Askungehistoria på så sätt att det gäller att göra något meningsfullt för att finna lyckan. Umi sköter om familjens pensionat, lagar mat till tre inneboende gäster och sin mormor och sköter om två yngre syskon också … Hon drömmer inte om att hitta en prins, utan om att kunna få råd att studera till läkare.

Kawai – missförstådd japansk gullighet

Japanska flickor och tjejer och kvinnor blir ofta felaktigt nedvärderade i västvärlden för att de är söta – men bara för att de är söta utesluter detta inte att de också är smarta, starka och tuffa. Umi är otroligt tuff. Hon sköter hushåller, ett pensionat, sina syskon och sina studier … och hon ger sig inte förrän Quartier Latin är räddat! Hon åker till och med till Tokyo och charmar skolchefen … Charm fungerar oftast bättre än att amerikanskt girlpoweraktigt hota och sparka ner folk.

En tuff brud i o-lyxig förpackning

Umi är bäst på att laga mat, alla hennes kompisar är avundsjuka på hennes matlådor och dessutom planerar hon för sin läkarkarriär och skriver alla rätt på fysikprovet. Samtidigt som hon är söt! Kawai. Man blir inte bättre i matte av att ha fula kläder … ;D Verklig tuffhet underskattas ofta. Umi är en tuff brud i o-lyxig förpackning. En vardagshjälte som kämpar på … Även om det som hennes familj utsatts för (med tvångsrekrytering till det amerikanska Koreakriget) är grymt orättvist så ältar hon aldrig orättvisan. Hon vårdar och bearbetar det förflutna på sitt eget sätt. Mormor tycker att Umi ska släppa flaggorna och gå vidare. Umi väljer att gå vidare på sitt eget sätt – utan att släppa vare sig flaggor eller det förflutna. Framtid och förfluten tid kan samexistera – fredligt, utan motsättningar. Och Umi flaggar vidare, för ännu fler personer …

Starka karaktärer, stark gemenskap

Det finns så många starka kvinnliga karaktärer i filmen, förutom Umi själv. Vännerna, lillasystern, mamman, mormorn, alla tjejerna på pensionatet … Efter en tuff dag delar de en flaska whisky och Umi letar fram en ost (och lillasyster får nöja sig med osten … ). Det finns en stark gemenskap. Under hela filmens gång finns det inte en enda klyschig kvinnlig rivalitet (om fördelar, betyg, kläder, killar …) och karaktärerna stöttar och hjälper varandra hela tiden. Med osvikltande vänskap och respekt och solidaritet.

Jakten på coola jobb – The sky’s the limit!

Så många kvinnor i filmen, i små och stora roller, har intressanta och ovanliga yrken. Läkare, bohemisk konstnär, astrofysiker … The sky’s the limit! Umis mamma befinner sig på föreläsningsturné i USA under större delen av filmen. Hennes arbetsrum i hemmet är vackert, genomtänkt och smockfullt av böcker från golv till tak. Hon har lyckats både med att studera och med skapa en framgångsrik akademisk karriär som singelmamma, samtidigt som hon hade tre små barn att uppfostra. Man kan gissa att om Umi satsar helhjärtat på att bli läkare kommer hon att bli en briljant sådan …

Underskatta inte en välmurad vägg!

En av favoritbirollerna är en skolflicka som kommer från en murarfamilj. När Quartier Latin ska renoveras säger hon på skarpen till de söliga pågarna att flytta på sig, och sedan så murar hon effektivt en hel vägg själv – perfekt och på nolltid. Killarna tappar hakan och beundrar hur otroligt vacker … väggen är!

Man ska inte underskatta söta små tjejer. Detta gäller även praktiska hantverksyrken! Både tjejen och väggen är faktiskt vackra! Fast på olika sätt … Det finns något vackert i att behärska och att vara stolt över ett hantverk. Detta fångar filmen snabbt och effektivt i korta, vackra och humoristiska scener.

Underbar färgpalett och färgstarka karaktärer

Uppe på vallmokullen är en helt realistisk film med underbar färgpalett, och färgstarka karaktärer både i biroller och huvudroller och ett soundtrack som är stört omöjligt att inte nynna på efteråt.

Veteranen Katsuya Kondo stod som animationschef och figurdesigner och kombinationen av Miyazaki och Miyazaki för manus och regi visade sig vara ett starkt vinnande koncept. Scener och manus av Miyazaki den äldre och regi av Miyazaki den yngre. Allt baserat på den mycket populära mangan av Chizuru Takahashi och Tetsuro Sayamas. Originalet är så klart briljant, men det är ännu briljantare att flytta handlingen till 1963, ett år när det hände så mycket i Japans historia. Scenografin, manuset och regin … allt stämmer! Klockrent!

Bästa “fantasyscenerna” någonsin

Visst, detta är en realistisk film men scenerna i Quartier Latin är Miyazakis – och Studio Ghiblis – vackraste och roligaste “fantasy scener” någonsin! Dessutom finns det något väldigt fint och lockande i en film helt utan “bad guys” där barn och tonåringar behandlar varandra med respekt och vänlighet, och där det finns respekt och lyhördhet även mellan generationerna. Barnen talar, skolchefen lyssnar, barnen blir hörda och rätt beslut fattas … utan choser och jakt på politisk prestige. Detta om något är en attraktiv “fantasy”.

Årets mest populära film

Uppe på vallmokullen är helt i klass med Om du lyssnar noga … En av de allra bästa realistiska tecknade filmerna någonsin – alla kategorier. Det finns så få filmer som vågar ta djupa känslor och svåra frågeställningar på allvar.

Så klart att detta blev årets mest populära japanska film i Japan! Och även i Frankrike. Leve Quartier Latin!

Skriven 2021-07-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners