TEXAS – det albumaktuella bandets sångerska Sharleen Spiteri om Brexit: “Den mest upprörande sortens bullshit jag någonsin upplevt”

Annons

Klicka för att se hela bilden

Det är sällan man kan tala om att band med pop(rock)en i fokus är institutioner, men i fallet Texas vore det ett tjänstefel att inte framhålla deras långlivade levnadshistoria. Drygt tre decennier in i karriären fortsätter skottarna vara kreativa, något nya starka albumet Hi utgör en tydlig bekräftelse på. Men berättelsen bakom det nya verket innehåller en nostalgifaktor. För den här gången började man oplanerat titta bakåt på sitt bästsäljande album någonsin, Blonde on White, för att sedan gå både framåt och vidare.

– Ja, det stämmer, säger sångerskan Sharleen Spiteri via Zoomlänk från hemmet i London. I grund och botten var det så att ungefär 30 år hade gått sedan vårt första album Southside släpptes och 25 sedan White on Blonde kom ut när vi började arbeta på den här skivan. Därför ville vårt skivbolag släppa samlingsalbum kopplade till dessa jubileum med bonusspår med demos på olika hits, och det var då vi hittade ofärdiga sånger från White.. , som vi tyckte vi borde avsluta.

Inspirerades av sig själva

En av dessa sånger var nya singeln Mr. Haze, men i slutänden blev det bara tre “gamla” bearbetade spår som hamnade på Hi. Sharleen är dock tydlig med att det upphittade materialet betydde mycket för inspirationen när det gällde att skriva ny musik.

– Yeah, vi inspirerades i stort sett bara av oss själva, vilket är helt galet. Och en aning narcissistiskt haha. Men allt beror på timingen, och tiden var den rätta nu att vara inne i oss själva.

I samband med releasen av nya skivan har för övrigt skriverier förekommit att den nya skivan var planerad att bli bandets sista. Därefter skulle gruppen splittras för gott.

– Det där har jag aldrig sagt. Tro inte på allt du läser. Fast ibland beror det förstås på var man hittar sådant där, och i det här fallet stämmer det du läst inte.

Dokumentär och ny låt med Wu Tang Clan

– Vad som däremot är ett fakum är att ni återkopplade med Wu Tang Clan igen 22 år efter det gemensamma framträdandet på Brit Awards av er stora hit Say What You Want på titelspåret Hi?

– Yeah, det blev så till slut. För istället för att göra en dokumentär om Texas om hur allt började som planerat sade vi: ”Låt oss koncentrera oss på en speciell del av karriären istället, något som förändrade folks bild av oss”. Vilket var det där framträdandet av Say What You Want. Sedan när jag pratade med Wu Tangs RZA sade han att vi borde göra mer musik också.

Sharleen säger att Hi har ”den där filmiska Ennio Morricone-känslan och skönheten”, och låter väldigt nöjd medan hon samtidigt är noga med att ge ständige basisten Johnny McElhone credit för texten han skrev till biten ifråga.

Tycker genuint om varandra

Och på tal om McElhone och för den delen också gitarristen Ally McErlanie. Det är denna trio som alltjämt efter alla dessa år utgör kärnan i Texas, så det är givet att det finns ett särskilt band mellan dessa tre individer.

– Ja, tjurskallighet haha. Men vi är som en familj som vuxit upp tillsammans, blivit vuxna och föräldrar och genomlevt skilsmässor. Sedan tycker vi genuint om varandra också. Så är det inte i en del band, men vi kommer väldigt bra överens. Och vi klarar att rida ut stormarna också. Att man man klara både de bra och dåliga tiderna är väldigt viktigt.

Är viktigt inkludera alla

Utöver de tre nämnda trotjänarna förtjänar emellertid även klaviaturspelaren Eddie Campbell och gitarristen Tony McGovern att framhållas som långtida ”familjemedlemmar”, menar Sharleen inte utan anledning Dessa herrar har trots allt varit en del i bandet sedan 1991 respektive 1999, så det hade inte varit schysst att låtsas som om så inte vore fallet.

– Det hade inte varit fair att göra så. Det är viktigt att inkludera alla. Sedan kan det vara så att en del inte håller med, men om folk kallar någon ”Den nya medlemmen i Texas” bryr jag mig inte så länge de gillar skivorna. Fast det är inte så jag själv ser på saken.

Har alltid stått sida vid sida

– Men oavsett vilket har ni haft en fantastisk karriär så här långt. Inte minst har ni sålt 40 miljoner skivor och haft en lång rad hits. Hur ser du på det på idag?

– Jag har inte tid att tänka på sådant. Men om frågan kommer kan det ändå slå mig ”Wow, inte många människor har fått samma möjligheter som jag i den här branschen”. Särskilt som jag i egenskap av kvinna frontar ett band. Men jag har alltid stått sida vid sida med ”mina killar”, och jag känner mig väldigt stolt och lyckligt lottad.

Hade setts som nationella hjältar

– Samtidigt har jag förstått att du inte tycker ni fått tillräckligt mycket credd för vad ni gjort, och då till stor del beroende på att du är kvinna?

– Om jag varit kille i ett helmanligt band hade vi setts som nationella hjältar. Så, nej det tycker jag inte. Och bara det faktum att du behöver ställa frågan är en del av problemet. Men lika lön och lika mycket beröm för vad man gör är vad det här handlar om. Sedan bryr jag mig inte om ifall du är man, kvinna, svart, vit, gul eller skär. Allt handlar om ifall du gör ett bra jobb.

Handlar inte om att misskreditera hela manliga släktet

Man behöver inte vara raketforskare för att inse att det här är en fråga Sharleen engageras av, och har starka åsikter om, men hon är också tydlig med att det inte handlar om att misskreditera hela det manliga släktet.

– Nej, 90% av männen är fantastiska även om de lever i mannens värld. Men eftersom folk frågar oss kvinnor om de män vi har problem med behöver de andra männen stå sida vid sida med oss. Det är hela poängen. Det handlar inte om män och kvinnor, utan om vad som är acceptabelt vad gäller rasism, sexism och fördomsfulla åsikter.

– Jag upplever att det mesta vad gäller sådant här blev värre under Trumps tid som president?

– Världen vet precis vilket slags spel han spelar. Med honom blev rasism, kvinnohat och antipatier mot HBQT-personer starkare, och det är något vi måste utrota snabbt nu.

Irritation över medias lögner

Synen på kvinnor och Trumps värderingar är dock inte det enda vokalissan hyser starka åsikter om. Irritationen på medias lögner, okunnighet och motvilja att hålla koll på faktan är också något hon är störd över. Som den som är relaterad till Texas påstådda break mellan 2005 och 2013 samt hennes geografiska ursprung.

– Alla frågan mig jämt varför vi tog ett break, men saken är den att vi aldrig ville ta ett break. Jag gjorde bara några soloalbum under den här tiden. Sedan kommer jag inte från Finneston i Glasgow. Det gör Sheena Easton, inte jag. Vi har ändrat det där 30 gånger på Wikipedia, men någon insisterar ändå på att det där stämmer.

En jobbig intervju om barn

Som för att ytterligare betona eländet i mediabranschen drar Sharleen sig till minnes en jobbig intervju hon gjorde med en tungviktare inom politisk journalism då det begav sig. Den inte särskilt pålästa utfrågaren påstod ihärdigt att sångerskan hade en son. Vilket inte stämde. Hon var inte ens förälder då. Hennes dotter Misty Kyd kom till världen 2002, och denna episod utspelade sig långt innan dess.

– Journalisten insisterade på att jag hade en son även när jag sade till henne att jag inte alls hade barn. Så i slutänden skrattade jag bara åt alltihopa och hade kul åt det istället, och då blev hon jätteförbannad. Fast egentligen var det lite synd att det blev som det blev. För det var förmodligen hennes researchteam som gett henne fel information.

Turné i början på 2022

– Slutligen; hur ser du på framtiden nu bortom Coronapanemin?

Det är en av de där sakerna jag tar dag för dag. Det finns en plan, men det har aldrig varit tuffare än vad det är nu. Men som läget är för tillfället börjar vår turné i Australien i början på 2022. Förhoppningsvis blir den av, och sedan leder det vidare till en UK-turné och en i Europa därefter, men vi får se vad som händer.

Mest upprörande bullshiten någonsin

– Sedan har ni i Storbritannien konsekvenserna av Brexit att tänka på också?

– Ja, logistiken efter Brexit är en absolut mardröm. Jag är så upprörd och arg över det där. I oss musikers ögon har den brittiska regeringen fuckat oss alla. Det handlar om det mest upprörande största sortens bullshit jag någonsin upplevt. De ljög för oss alla ända från början, men de som röstade för utträdet var trångsynta och korkade. Själv har jag knappt mött någon som röstat ja.

Vet inte hur nya band ska klara sig

– Ändå blev det ett utträde?

– Ja, jag blev väldigt upprörd över det, men nu känner jag mig bara totalt nedslagen. Samtidigt är jag lycklig över att jag är med i ett band som varit framgångsrikt. Vi kan betala folk för att sköta allting ordentligt. Men jag vet inte precis hur nya band ska klara sig. Fast, du vet, brittiska band kommer att fortsätta ändå. Och tjäna massor av pengar åt staten.

Skriven 2021-06-03

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners