THE CRAFT: LEGACY – varken riktig skräck, fantasy, komedi eller…någonting annat

Annons

FAKTA
Regi: Zoe Lister-Jones
Skådespelare: Cellee Spaeny, Zoey Luna, Lovie Simone, Hannah Gordon, David Duchovny
Land: USA
År: 2020
Genre: Skräck
Längd: 97 minuter
Format: DVD/Blu-Ray
Distributör: Nordisk Film
Betyg: 2

Häxor, läxor och dödliga lektioner. 1980-talet hade Heathers med Winona Ryder. 2010-talet hade Cirkeln av Levan Akin. Däremellan kom 1990-talets The Craft. Nu är det dags för The Craft: Legacy. Som inte är en reboot eller en regelrätt uppföljare, men det är … någonting. De olika promotionaffischerna utlovar fyra tjejer som är häxor och har en häxcirkel. Så nu är det dags … för 2020-talets nya dos av Häxor, läxor och dödliga lektioner!

Huvudpersonen Lily flyttar till den gudsförgätna hålan på vischan för att hennes mamma blivit ihop med en karl – som verkar vara totalknäpp. Han hade inte kunnat vara en tydligare filmskurk om han så hade gått runt med en mössa med texten “jag är filmens skurk” broderad framtill. Skurken bor i något som ser ut som ett gigantiskt spökhus, skriver suspekta böcker om manlighet och har tre knäppa söner.

Förvandlar skolans mobbare till känslige drömkillen

Lily blir vän med tre tjejer i high school, som alla är häxor, och så är de plötsligt en perfekt fyrklöver – Lily var den sista medlemmen i cirkeln, som de tre ursprungliga medlemmarna behövde för att göra häxcirkeln fullständig. Alla har de olika förmågor, tillsammans kan de frysa tiden, tillsammans kan de typ allt.

Det första stora trolleriet som de fyra går i land med är att förvandla skolans machismo irriterande mobbare Timmy till den ultimata medvetne, trendigt “woke” och känsliga drömkillen, som plötsligt kommer ut som bisexuell och börjar använda alla möjliga politiskt korrekta inneord. Hans kompisar, Adams söner, anar oråd. Det gör även Lilys styvfarsa.

Timmy blir mördad men det marknadsförs som självmord. (En intrig som man känner igen från Heathers. Och Cirkeln.) Nu gäller det för de fyra tjejerna att hålla ihop … annars kommer en av dem att bli nästa offer.

Utforskar ingenting om någonting

Filmen är inte riktigt skräck, inte riktigt fantasy, inte riktigt komedi (fast filmen försöker rejält) och inte riktigt någon lyckad “high school movie“. Men det sämsta är att ingen av tjejerna, förutom den nyinflyttade Lily, har fått någon identitet eller någon personlighet, eller några intressanta repliker – utöver en. En av tjejerna säger att hon är trans, men det stannar vid den teaterrepliken. En annan av tjejerna säger att hon önskar sig svarta vänner (alltså afroamerikanska vänner, inte vänner som håller på med svart magi) – men det stannar återigen vid en enda intressant teaterreplik. En tanke som man sedan inte gör något av i filmen. Man utforskar ingenting när det gäller tjejerna och deras identiteter, deras viljor, deras själsliv … deras vardagsliv.

Affisch med fyra tjejer, men en film om manlighet

Killarna och männen får ta betydligt större plats och ha långa tal om hur svårt det är att vara kille eller man i dagens samhälle och allt som är fel med dagens Amerika … det är “jag är en kränkt vit man” köret, fullt ut. De får mycket större utrymme att utveckla sina karaktärer och sitt tänkande i filmen. Det är så svårt att vara vit man i Amerika idag.

Visst är det intressant också att utforska problem med manlighet och hur det är att leva upp till konventionell eller förväntad manlighet … speciellt i en klaustrofobisk high schoolmiljö. Men det här är en film som marknadsförs med olika affischer med fyra tjejer på. Precis som förra The Craft eller Mean Girls eller Cirkeln satsade på att ha många tjejer på affischerna.

Väldigt annorlunda mot originalet

Skulle det gå att marknadsföra en film med en affisch med fyra vita grabbar och sedan låta filmen handla om hur svårt det är att vara tonårsflicka eller ung svart tjej eller transperson i Amerika idag?

Den här filmen är väldigt annorlunda mot original The Craft,. Så pass annorlunda att filmen egentligen inte hade behövt ingå i samma franchise. Det finns en “överraskning” i filmen om Lilys släktskap med en av tjejerna i originalet, men den kommer sent, mycket sent, och känns väldigt påklistrad i elfte timmen.

Inte alltid de bäste idéerna blir film

När det gäller tjejcirklar … så är Mean Girls mycket, mycket bättre. Till och med utan häxor. Och bäst är så klart Cirkeln trilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg – med häxor – fast bara den första boken blev filmad.

Sensmoral: Det är inte alltid de bästa idéerna som blir film, och ofta har affischen inte mycket med innehållet att göra.

Skriven 2021-03-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners