LYING AND STEALING – snyggt och slickat i lurendrejarfacket, men inget som bryter ny mark

Annons

FAKTA
Regi: Matt Aselton
Skådespelare: Theo James, Emily Ratajkowski, Fred Melamed, Ebon Moss-Bachrach, Isiah Whitlock Jr.
Land: USA
År: 2019
Genre: Brott/Drama
Visas på Netflix
Betyg: 3

För de flesta är väl Theo James mest känd för sin roll som Four i Divergentserien, men han har också haft framträdande roller i senaste bidraget till den franchise som stavas Underworld och icke att förglömma skojfriskt hårdföra actionkomedin War on Everyone i vilken 36-åringen spelade ut hela sitt vidriga bad guy-register mot de korrupta snutarna Alexander Skarsgård och Michael Pena.

Avsevärt mer sympatisk om än ingen hedersknyffel är britten i Lying and Stealing. Här gör han Ivan Warding, hunkig och till synes garvad konsttjuv, som inget hellre vill än att ”go straight” Eller i alla fall komma ur den usla deal han nu sitter fast i. Det vill tjusiga aspirerande skådespelerska Elyse också, och när hon springer på Ivan på ett flott partaj visar det sig att de båda sitter fast i liknande prekära situationer. Hon krävs på pengar av en tafsande Hollywoodproducent för ett stulet smycke medan han arbetar av en skuld hans spelmissbrukande far dog ifrån genom att stjäla ovärderliga konstföremål från Los Angeles grädda åt en viss Dimitri.

Konsthandlare med hårda nypor och en vresig FBI-agent

Denne man är en konsthandlare med lika delar hårda nypor och tänjbar moral, så Ivan kan glömma att komma undan sitt ”ansvar” att betala för faderns strulande till döddagar. Så vad göra? Kanske kan Ivan och Elyse hjälpa varandra och ge både Dimitri och den där producenten en minnesbeta samtidigt.

Parallellt med detta har en vresig FBI-agent börjat få upp ögonen för Ivan. Ett barn är trots allt också ett vittne, och i det här fallet resulterar en liten flickas uppmärksamhet i en porträttlik teckning hos lagens långa arm.

Mitt emellan Confidence och Ocean´s Eleven

Vad mer? Jo, det behöver väl knappas påpekas att Ivan och Elyse blir romantiskt involverade till slut. Typ. Utan att det för den sakens skull blir det minsta sockersött. För Lying and Stealing är trots allt inte den typen av film där sådant platsar. Å andra sidan är det här vare sig knappast smart hårdkokt typ 00-talets tidiga pärlor, som Best Laid Plans med en ung Reese Witherspoone och stjärnspäckade Confidence eller alternativt icke på långt när lika sofistikerat och stort i formatet på samma sätt som, låt säga Oceans´s Eleven och Äventyraren Thomas Crown heller, men tänk lite grovt i termerna någonstans mitt emellan istället, så kommer man sanningen hyfsat nära.

Begåvat med stil

Så någonstans är Lying and Stealing en tämligen snygg och slickad skapelse i lurendrejarfacket. Och en underhållande sådan, för övrigt. Att sedan hävda att den inte bryter ny mark känns knappast meningsfullt. Det du ser är det du får, och det är helt okej. Särskilt som det hela faktiskt är begåvat med viss stil av regisserande manusförfattaren Matt Aselton.

Väl värd en titt

Dessutom skulle jag nog vilja säga att kemi finns mellan Theo James och Emily Ratajkowski i huvudrollerna samtidigt som respektingivande Fred Melamed gör sin obehaglige sleazeball till skurk utan att bli en parodi.

Så ge gärna Lying and Stealing en chans, den är väl värd en titt. Men, jämfört med ovannämnda titlar ter den sig likväl några nummer för liten. Förstås.

Skriven 2021-03-03

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners