CRASH (Director’s Cut) – fin ensemble i Oscarsbelönad dramathriller, men för många osannolika sammanträffanden

Annons

FAKTA
Regi: Paul Haggis
Skådespelare: Sandra Bullock, Don Cheadle, Matt Dillon, Jennifer Esposito, Brendan Fraser
Land: USA
År: 2004
Genre: Brott, Drama, Thriller
Längd: 114 minuter
Format. DVD/Blu-Ray
Distributör: Scanbox
Betyg: 3

Manusförfattaren Paul Haggis (född 1953 i Kanada) var riktigt i ropet ett tag under mitten av 2000-talet och några år framåt, då han gav sig på filmregisserandet även utanför TV-skrået, där han iscensatt en del redan. Det blev jackpot nästan direkt när Crash, efter eget manus, vann en Oscar för bästa film 2005 plus några andra gubbar av samma art i andra kategorier.

Idag menar de flesta att priset var oförtjänt, att exempelvis samtidigt nominerade Brokeback Mountain varit en värdigare vinnare, men vad förväntar man sig av ett fjantpris och en fjantjury?

Presenteras i polisthrillerns form

Det hela utspelas under tre dygn i Los Angeles och Haggis använder sig av Robert Altmans upplägg från Short Cuts (1993), det vill säga att man introducerar ett stort antal karaktärer som oftast inte känner varandra eller har mycket gemensamt, men som under den fortsatta resan kommer att integreras allt mer.

Det hela presenteras till största delar i polisthrillerns form. Det handlar om polarisering och rasism. Det handlar om att man inte ska döma hunden efter håren och att i mörkret är alla katter grå, för att dra till med två husdjursmetaforer.

Fin ensemble

Det handlar om att vi alla bär på några fördomar, men att vi även har våra goda sidor – alla utom persern som helt enkelt verkar vara dum i huvudet (visst, visst, han blev också “snäll” i sin sista scen – helt enligt manusets inneboende logik – en utveckling som inte tilltalade mig det minsta).

Ensemblen är fin och ingen faller utanför ramen; Sandra Bullock, Don Cheadle, Tony Danza, Keith David, Matt Dillon, Thandie Newton, Ryan Phillippe med flera, med flera.

Hade tjänat på finsnickeri

Men det blir lite för många sammanträffanden av det absolut mer osannolika slaget för min smak, även om det är filmens själva upplägg. Lite för utstuderat, kalkylerat, klyschigt.

Blueprinten lyser med andra ord igenom alldeles för klart, för att skrivaren av dessa rader ska känna mig mer än halvnöjd. Detta verk hade tjänat på att inte ta till storsläggan i alla lägen utan istället satsa på lite finsnickeri med något mer subtila verktyg emellanåt. Med detta sagt är filmen tematiskt lika aktuell 2021 som den var 2004, om inte mer.

Angående skillnaden mellan Director’s Cut och originalet som visades på bio, så består den av en tidsskillnad på ytterligare dryga två minuter. Inga nya scener dock, utan mestadels något förlängda dialoger. De (jag hittat på nätet) som jämfört, menar att skillnaden är marginell men absolut inte till det sämre.

Inte överaktiv regissör

Sedan framgången med Crash har Haggins inte varit överaktiv i fråga om filmregi, endast tre filmer har det blivit om jag räknat rätt. Men jag minns åtminstone en av dem, The Next Three Days från 2010 med visst välbehag (Russell Crowe hamnar i finkan-nånting).

Skriven 2021-01-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners