VISSLARNA – fiffel och båg och korruption i lättsamt komisk film noirpastisch

Annons

FAKTA
Originaltitel: La Gomera
Regi: Corneliu Porumboiu
Skådespelare: Vlad Ivanov, Catrinel Marion, Rodica Lazar, Augusti Villaronga, Sabin Tambrea
Land: Rumänien/Frankrike/Tyskland
År: 2019
Genre: Action, Komedi, Thriller
Längd: 97 minuter
Format: DVD/VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

Iggy Pops The Passenger, Hollywoods glansdagar med Hitchcock och John Ford, grandios opera, grandiosa westerns – som i och för sig påminner mycket om opera – kapitelrubriker à la Blåsningen med Robert Redford och Paul Newman … och massor av pengar i madrassen. Starka influenser från Neil Jordans Mona Lisa och Orson Welles The Lady from Shanghai och en mycket bokstavlig referens till Gudfaderns råd om att gå till madrasserna. Det där är några av ingredienserna i rumänske Corneliu Porumboius nya och lättsamt komiska filmnoirpastisch, som var med och tävlade om Guldpalmen i Cannes 2019.

Jobbar för alla sidor samtidigt

Alla vill lägga vantarna på ett par madrasser som är fulla av sedlar. Alla försöker blåsa alla. Cristi, en snut som tjänar storkovan på “bidrag” från olika pengatvättande gangsters, åker till Kanarieöarna för att lära sig det hemliga visselspråket till tonerna av Iggy Pop, på order av en gangsterboss.

I flashbacks får vi se hur han hamnat mitt i smeten och hur förtjust han blivit i den vackra Gilda, en klassisk femme fatale. Cristi verkar jobba för alla sidor samtidigt. Men han är långt ifrån något undantag, alla håller på med fuffens och fiffel och båg, alla försöker lura varandra hela tiden …

Och alla är avlyssnade och buggade och skuggade till höger och vänster. Det är inte alltid helt klart vem som lurar på vem (eller vem som lurar vem).

Hollywoodreferenserna duggar tätt

Cristis chef Magda säger aldrig något betydelsefullt på sitt kontor – hon vet att hon är avlyssnad. Vi följer i den här filmen ett folk som har levt med statligt förtryck och olaglig övervakning och obefintlig frihet i decennier. Korruption är “det nya normala” såväl som “det gamla normala” i denna verklighet. Ingen spelar rent spel.

Referenserna till gamla Hollywoodfilmer duggar tätt. I en scen möts två karaktärer i en biograf, där det visas The Searchers med John Wayne – och ja, det visslas i den filmen. I ett annat filmklipp visas en pastisch på en Hitchcockintrig i rumänsk TV-tappning. Den knepige motellvärlden diggar opera och smyger sig på sitt offer bakom duschdraperiet … bara för att få en pistolmynning i ryggen.

Korruption, en tradition som går långt tillbaka

Det finns något nästan tarantinoeskt över alla dessa korrupta snutar och skurkar som alla är redo att sätta kniven i varandra (ibland väldigt bokstavligt) för att ro hem de madrasserade pengarna.

“Going to the mattresses“, sägs det ju i Gudfadernfilmerna, när det är dags för krig. Här går man väldigt bokstavligen till madrasserna, och det utbryter fullskaligt krig om en madrassfabrik. Uppgörelsen planeras till
en övergiven westernliknande stad av dammiga filmkulisser, där ingen längre filmar.

En av komplikationerna är att Cristis surt förvärvade mutor från olika kriminella av misstag hamnat hos kyrkan, som donation för att laga deras tak. Det är ett fantastiskt tak, som utmärks av grekisk-ortodoxa extravaganta och färgglada lökkupoler. Cristi försöker vända det till att det var hans farsas gamla pengar, han var ju högt uppsatt inom kommunistpartiet, och alla vet att de fick hur mycket presentpengar (läs: mutor) som helst. Traditionen med korruption går alltså långt tillbaka i tiden.

Vem åker på den ultimata blåsningen

Visselspråket finns på riktigt – El Silbo Gomerro – och går ut på att härma kanariefåglar. “To sing like a canary” är däremot ett engelskspråkigt uttryck för att säga att någon är en tjallare – medan “whistelblower” är ett uttryck för någon som “tjallar” på ett positivt sätt för att visa på att något är väldigt fel i systemet. Japp. Vilka i filmen kommer att visa sig vara vilken sorts visslare? Vem kommer att åka på den ultimata blåsningen, medan Cristi kämpar med att försöka blåsa ut rätt sorts visseltoner?

Handlingen studsar mellan La Gomera och Bukarest. Handlingen studsar också i tiden. Det är inte alltid uppenbart var man befinner sig i tid och rum. Man kan tro att man befinner sig i en flashback (baserat på tidigare information i filmen) – men så har man plösligt hoppat ett år framåt i tiden.

Ingen tillfällighet objektet heter Gilda

Manusförfattaren och tillika regissören har packat filmen med cineastgodis.

Hur kommer man åt ett “offer” – tillika en gangster, som är på sjukhus? Det frågade sig också aktörerna i Gudfadern. Hur får man ett lyckligt slut för en karaktär som är förälskad i en femme fatale? Det är inte en tillfällighet att objektet i denna film heter Gilda … Slutet på en annan klassisk Rita Hayworthfilm, The Lady from Shanghai utspelar sig på ett nöjesfält. Och idag byggs nöjesfält som överstiger alla rimliga proportioner – med pampiga ljud- och ljusshower. Att finalen utspelar sig på ett slags nöjesfält i Singapore, “The Gardens by the Bay”, är inte någon slump.

Snygga vyer från Kanarieön La Gomera och pampiga avslutningsbilder från Singapore förgyller anrättningen. Själva visselspråket är en Hitchcockliknande MacGuffin – en snygg grej att slänga in, men egentligen inte nödvändigt för kuppen.

Visslande som en originell twist

En tanke … visslande kanariefåglar må vara normalt på Kanarieöarna (därav det genialiska med visselspråket) – men vad skulle kanariefåglar egentligen göra i Bukarest? Finns det så många importerade burfåglar som sjunger där? Visslandet är knappast diskret i en stadsmiljö.

Visslandet ger i alla fall en lite originell twist till en annars ganska vanlig heistmovie, och visst är det kul att se Cristi blåsa och blåsa under otaliga vissellektioner … i väntan på den stora Blåsningen.

Skriven 2020-11-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners