Intervjuklassikern: SERJ TANKIAN (SYSTEM OF A DOWN) – tjafs om musikalisk riktning och royaltydelning står ivägen för ett nytt album

Annons

System of a Down släppte fem album mellan 1998 och 2005, och blev ett av världens mest framgångsrika (metal)band på kuppen. Men sedan följde splittring, uppbrott eller paus – kalla det vad ni vill. Tills återföreningen kom redan 2010. I alla fall i egenskap av liveakt. Enstaka spelningar lite här och där har varit melodin för dagen i nästan ett helt decennium vid det här laget. Ny musik däremot har de miljontals fansen fått titta i månen efter.

Troligen ingen senkommen uppföljare någonsin

Fram tills för några veckor sedan, det vill säga. Men de två nya singlarna Protect the Land och Genocidal Humanoidz är knappast början på en ny fas i bandets historia. Det finns fyra viljor i bandet, och de drar inte jämt, så ingen kan förvänta sig en senkommen uppföljare till tvillingalbumen Mezmerize och Hyptnotize i första taget. Om ens någonsin. För som John Dolmayan sade i Rolling Stone nyligen.

– Om det var upp till mig skulle vi släppa ett nytt album vart tredje år. Men det är inte upp till mig. Jag är i händerna på mitt team, och även om jag kämpat om det här i många år med bandmedlemmarna, så har jag accepterat att det är som det är.

Sedan tillägger trummisen att bandet trots allt åstadkommit mycket i sin karriär, så om det slutar vid fem album och de två nya sångerna ”får det vara så”.

Långlivade motsättningar hindrar

Daron Malakian i sin tur sade till Guitar World i en pinfärsk intervju att han inte ”förväntar sig” någon ny SOAD-musik i brådrasket efter releasen av de ovannämnda två nya sångerna. Långlivade motsättningar i bandet förhindrar inspelningen av ett nytt album, menar gitarristen. Även om han ”aldrig säger aldrig”. För om något händer längre fram kommer diskussioner att föras, men för tillfället kommer alla inblandade att fortsätta göra vad de redan gör för tillfället.

Material som ”toppar allt vi gjort”

Basisten Shavo Odadjian, som tidigare uttryckt besvikelse över oförmågan att få ihop nytt material är dock hoppfull. I en intervju från så sent som december 2018 säger han att det bara är en tidsfråga innan inspelningen sätter igång. Samt icke minst att bandet sitter på material som ”toppar allt vi gjort”.

Mina kommentar till detta blir i tur och ordning; det tror jag när jag ser det, inget har ju hänt hittills, och det låter ju lovande. Fast det är i alla fall uppmuntrande åtminstone någon i bandet hyser hopp. Trots allt.

Ingen anledning ”mjölka bandet”

Fast motsättningarna är stora, det har man förstått på alla inblandade, och de är både av den kreativa och monetära sorten. Den musikaliska inriktningen i första hand, men även delningen av royalties står i centrum, och som Daron Malakian säger, ”olika personer i bandet har olika idéer om hur bandet ska gå vidare”. Dessutom är bandet ingen demokrati, alla ska vara överens.

– Därav den här röran, som Shavo Odadjian, formulerat det.

Frontmannen Serj Tankian slutligen, är osäker på om ett nytt album kan bli av, men avfärdar inte idén helt. Fast redan 2010 se min öppenhjärtiga intervju nedan – deklarerade sångaren att musiken är en fråga om framåtskridande. Man måste lära sig av processen, menade han. Varför annars göra det? För som han sade då under den – skulle det visa sig – tillfälliga splittringen:
– Det fanns ingen anledning att mjölka bandet bara för att vi kunde.

Till förmån för välgörenhet

Något kvartetten för övrigt inte gjorde när de två nya sångerna släpptes. Istället lades eningsskiljakligheterna på hyllan enbart gör den goda sakens skull. Den Armenienbördiga kvartetten spelade nämligen in det nya materialet till förmån för välgörenhetsorganisationen Armenia Fund, som arbetar med humanitär hjälp åt folket i Artsakh, enklaven som styrkor från Azer och Turkiet samt Isis-terrorister med avsändaradress Syrien, anföll i slutet av september.

Problemen inte bara av kreativ och pengarelaterad natur

Men annars får man nog säga att det ser rätt mörkt ut vad gäller chansen att bli serverad nytt material från SOAD. Inte minst för att problemen inte enbart är av kreativ och pengarelaterad natur. Saken kompliceras ytterligare av John Dolmayans ogenerat Trumpvänliga hållning. Vilken går stick och stäv med resten av bandets politiska värderingar.

Frustrerande, tycker särskilt Serj Tankian, som alltjämt stödjer Bernie Sanders, men är nöjd med Joe Biden på den amerikanska presidentposten. Fast sångaren kan lyckligtvis skilja på sak och person. Han säger sig alltjämt både älska och respektera sin bandkollega ändå trots den enorma oceanen som skiljer dem åt åsiktsmässigt. Varpå kollegan replikerar och betygar sin dito respekt från sitt (Trump)håll.

Att fasa över familjemiddagar

Vilket allt är tur. Serjs hustru Angela är nämligen syster med Johns bättre hälft, och man kan ju bara med fasa tänka sig hur familjemiddagarna artat sig om båda parter inte kunna lägga de polariserade politiska uppfattningarna åt sidan då.

Skriven 2020-11-18

SERJ TANKIAN fortsätter utan System of a Down

System Of A Down personifierade nästan från dag ett bilden av ett band med integritet som på många sätt var för kompromisslösa och jordnära för sitt kommersiella bästa. Ändå förvandlades de armeniskättade amerikanerna redan på sin andra skiva Toxicity oväntat till ett metalmonster med infallsrika ångvältskvaliteter. På det stadiet verkade inget kunna stoppa Californiacombon. Men säg den lycka som varar. Tolv år och fem album in i karriären bestämde sig bandet 2006 för att ta en paus på obestämd tid för att satsa på egna projekt, och i den fasen befinner sig de fyra bandmedlemmarna alltjämt.

– Yeah, jag gör massor av intressanta grejor, bekräftar sångaren Serj Tankian, vars andra soloalbum Imperfect Harmonies snart släpps. Men sanningen är också att vi alla är på samma våglängd när det gäller det här. Fast vi får ständigt erbjudanden att spela tillsammans, så om vi bestämmer oss för att göra något igen kan jag lova att vi kommer att meddela det på vår hemsida.

Vokalisten säger att System Of A Down förr eller senare kommer att göra något när ”tidpunkten är den rätta”. I det läget kommer man enligt god sed också att låta alla veta att så är fallet. Fram till dess är alla skriverier om bandets framtid precis som vanligt bara grundlösa rykten och antaganden, betonar Serj. Med andra ord är det enda som verkligen är äkta i den professionella tillvaron för tillfället sidoprojekten. För det första har vi Scars On Broadway i vilka gitarristen Daron Malakian och trummisen John Dolmayan ingår, för det andra basisten Shavo Odadjians hip hoporienterade AcHoZeN tillsammans med Wu-Tang Clans RZA och slutligen Tankians soloförsök. Sistnämnda har överlag fått respektabel kritik både från fans och proffstyckare. Ett faktum upphovsmannen själv har blandade känslor för.

– När vi först började ge ut plattor gjorde vi det utan stöd från någon, och det gick ju bra ändå. Fast det är alltid en komplimang att få bra respons. Men man måste också trots allt ändå göra musik utifrån sina egna inspirationskällor, och jag har aldrig kompromissat. Om jag varit ute efter att göra något jag trodde folk skulle gilla hade jag och de andra i alla fall aldrig gjort vad System Of A Down gjort.

– Du är för tillfället aktuell med ditt nya soloalbum Imperfect Harmonies. Hur låter det jämfört med solodebuten, tycker du?

– Jag skulle vilja säga det är annorlunda. Influenserna är annorlunda. Rocken finns där alltjämt, men helheten är djupare. Producenter och musikervänner som hört det säger att det är mer melankoliskt, det tar längre tid att komma in i det. Men jag vet inte riktigt, egentligen är det intressantare när journalister använder sin erfarenhet för att beskriva det jag gör än när jag gör det själv.

Sin blygsamma motvilja till trots avslöjar Serj dock att Imperfect Harmonies i viss mån är inspirerad av Elect The Dead Symphony, liveversionen av förra albumet.

– Ja, jag tycker ju själv om när andra artister gör saker utanför sin vanliga trygghetszon,. Jag gillar när de samarbetar med folk man inte förväntar sig, går utanför ramarna stilmässigt och låter magin arbeta naturligt. Så det var bara en naturlig fortsättning för mig.

Texterna har alltid varit en viktig del av helheten för sångaren. Någon rädsla för att sätta fingret på mörkret i världen med alla dess orättvisor och övergrepp i centrum har han aldrig haft. Det kontroversiella draget följer honom ständigt, och så är det fortfarande. Men om Elect The Dead talade om vad som kan bli slutet på civilisationen talar Imperfect Harmonies om vad som ligger på lut därefter.

– Just därför tycker jag heller inte att själva frågorna jag tar upp blivit viktigare på den här skivan. Texterna här utgör mer av en fortsättning. Med förra skivan pekade jag på orättvisorna medan den här går bortom det. Jag berättar om vilket håll jag tycker vi bör gå, vilket verkar rimligt eftersom musiken är så melankolisk här.

– Du har alltid haft starka åsikter om världens tillstånd, men är du lika arg idag som när du började med musiken?

– Nej, det är jag inte. Första skivan med SOAD var väldigt ångestfylld, men sedan kom Toxicity, och den blev ett sätt för oss att presentera vår ilska. Fast att syssla med musik en fråga om framåtskridande, man måste lära sig av processen. Varför ska man annars göra det här. Man adderar ingenting till konsten om man gör samma sak igen.

– Jag antar att den värderingen bidrog när du och de andra i SOAD bestämde er för att ta en paus?

– Ja, det hade blivit dags att göra något annat. Det fanns ingen anledning att mjölka bandet bara för att vi kunde, och jag håller alltid på med många olika saker. Jag har en musical, min andra poesibok och den nya plattan på gång nu, och sådant hinner man aldrig med när man är med i ett stort band.

Skriven: 2010-08-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners