BUSH, Private Venue, Los Angeles den 20 juli 2020 – rockar häftigt som om inte en dag förflutit sedan 1994

Annons

Streamad konsert

De var ett av de grupper som gick i frontlinjen för den breda post grungerörelsen och tog över stafettpinnen när grungevågen relativt snabbt kraschade. Bush är namnet, och de var väl den enda combon i ett sällskap som även bestod av folk typ 3 Doors Down, Live, Nickelback, Puddle of Mudd och Staind, som hade sitt ursprung i Storbritannien. Under ett tiotal år dansade Londongruppen högst på rocklistorna och sålde totalt i imponerande 20 miljoner album.

Kan inte beskyllas för att casha in

Men alla goda ting måste som bekant komma till en ände. 2002, efter ett knappt decennium var det tack och hej när populariteten började dala. Fast detta var inte slutet trots allt. Efter diverse bandexperiment, sidogigs och soloutflykter var återföreningen ett faktum. Fast originalsättningen var redan då historia, och idag är bara sångaren Gavin Rossdale kvar från då det begav sig.

Fast ingen kan förstås beskylla bandet för att bara casha in på gamla meriter. Årets nya album The Kingdom är det fjärde sedan comebacken. Samtidigt kan ingen direkt heller hävda att gänget söker nya vägar. Albumets titelspår, som för övrigt också råkade inleda denna knappt 40 minuter långa spelning utgjorde ett utmärkt exempel på detta. Liksom Flowers On a Grave och Bullet Holes, som passande nog kunde höras på ljudbandet till Keanu Reeves shoot ’em up-orgie John Wick: Chapter 3 – Parabellum.

Det nya vävdes ihop med klassikerna

För när dessa färska nummer avverkades där på skärmen kändes det som om året var 1994 igen. Rossdales pratsjungande, de röjiga gitarrväggarna de grooviga basgångarna och mer eller mindre catchy refränger, alla välbekanta ingredienser fanns där.

Det var alltså inte så konstigt att det nya materialet så väl vävdes ihop med klassikerna. Som i det här fallet ovanligt nästan poprockiga Everything Zen, Swallowed och Comedown.

Bejakade det melodiösa

Något som också slog mig var att Bush till skillnad mot den stora majoriteten grungeband lade sig vinn om att vara melodiösa. Där mången av de renodlade grungebanden – Nirvana undantagna – till stor del dränkte all tillstymmelse till melodi bakom sega urtrista gitarrväggar gjorde Rossdale & Co. tvärtom och bejakade dem. Även om det knappast gick att jämföra med hairmetalens refrängorgier.

Annars är styrkan i deras arrangemang ofta kontrasten mellan avskalade partierna i verserna och den riffiga urladdningen i refrängen, något man inte minst påmindes om I denna konsert på en ”Private Venue”.

”Riktig” konsert med fullt band

Men vad eller kanske snarare var åsyftas då med ”Private Venue”, undrar säkert vän av ordning. Well, Så mycket som att det gick av stapeln i Los Angeles står klart, men arrangören, hårdrocksmagasinet Kerrang har förmodligen medvetet valt att inte avslöja platsen. Huvudsaken är dock att vi talar i termerna ”riktig” konsert med fullt band, inte någon provisorisk variant hemma i vardagsrummet hos någon. För tyvärr finns det ingenting som tyder på att (konsert)livet kommer att förbättras det minsta förrän ett vaccin mot denna #%&?# farsot finns att tillgå.

Kommunikationen kan aldrig återskapas

Men för att nu knyta ihop (recensions)säcken talar vi som helhet om ett tämligen energiskt gig av Rossdale och grabbarna. Man kan bara fantisera över den entusiastiska responsen om det funnits en publik framför scenen. För som vanligt är det just det som saknas; kommunikationen med fansen och den energi som de kan ge bandet. Det kan liksom aldrig återskapas i en miljö utan mänsklig kontakt.

Viktigast att Bush alltjämt rockar

Emellertid ska kvartetten ha en eloge för att de gått in för att addera production value, som om det hela var på riktigt. Man får sig till livs såväl en läckert iscensatt ljusshow, som en genomarbetad videopresentation på fonden och skiftande mönster på scengolvet. Det är häftigt, stilrent och snyggt rent allmänt, vilket verkligen inte är fy skam. Viktigast är dock att Bush alltjämt rockar. Som om inte en dag förflutit sedan just 1994. Eller 1996 eller…

Skriven 2020-11-09

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners