MARIE CURIE: PIONJÄR, GENI, REBELL – Hur mycket kan man ändra på verkliga människors liv?

Annons

FAKTA
Originaltitel: Radioactive
Regi: Marjane Satrapi
Skådespelare: Rosamund Pike, Sam Riely, Aneurin Barnard, Simon Russell Beale, Anya Taylor-Joy
Land: Storbritannien
Genre: Biografi, Drama, Romantisk
År: 2019
Format: DVD/Blu-Ray/VOD
Distributör: SF Studios
Betyg: 2

Maria Salomea Skłodowska – mer känd under namnet Marie Curie – marknadsförs i en ny film som “pionjär, geni, rebell”! Det är knappast någon överdrift. Marie flyttade från Polen till Paris, genomförde livsfarlig och banbrytande forskning tillsammans med sin man Pierre Currie, hon belönades med två Nobelpris och upptäckte två nya grundämnen. Radium och polonium. Det senare fick sitt namn från Maries ursprungsland Polen.

Filmen Radioactive, som fått den sveksa titeln Marie Curie: pionjär, geni, rebell, är baserad på den grafiska romanen Radioactive av Lauren Redniss.

”Häftigt” och ”trendigt” riskerar se fånigt ut

Ska man göra bra film av en bok, gäller det att tänka filmiskt. Ska man göra bra film av ett seriealbum måste man tänka rörelse – det går inte att kopiera serierutor och koppla ihop bilderna på liknande sätt för att få det att se “häftigt” och “trendigt” ut. Det är en stor risk att det ser fånigt ut istället. Här klipps det hela tiden mellan olika tider, Marie eller Pierre funderar på vad deras upptäckter kan ha för användningsområden, och vips så klipps det till serierutor från andra världskriget då amerikanskt flyg bombade två stora japanska städer.

Eller så klipps det till Tjernobylkatastrofen … och bilderna därifrån är under all kritik, speciellt jämfört med HBO-satsningen Chernobyl, en stark miniserie med Stellan Skarsgård och Jarred Harris, som man har i färskt minne.

Har ingenting med Curies verkliga liv att göra

Marie Curie skildras som ett sådant där filmklyschigt standardgeni, som också ska uppvisa tendenser från hela autismspektrat samtidigt – asocial, sur, tvär, jobbig…. och hon får Saga Norén i Bron att verka jättesocial och trevlig i jämförelse.

Filmen har egentligen ingenting att göra med Marie Curies verkliga liv att göra, hur hon var, hur hon tänkte, vad som hände …En stor scen i filmen är en typisk “stage fight” då Marie är arg på Pierre för att han åkte till Stockholm för att hämta ut deras gemensamma Nobelpris alldeles själv … Det är inte sant. De åkte tillsammans och Marie blev redan då en hjältinna och förebild och symbol för att andra än “vita män i vita rockar” kan lyckas inom vetenskapens område – och vinna Nobelpris.

Vaken i grönt Hulkenliknande sken

Pierres död skildras blodigt och sensationslystet – han blir nedsprungen av skenande hästar och en blodig krok hänger och dinglar under vagnen som hästarna drar. Marie får flashbacks till den scenen när hon ligger vaken om nätterna i grönt Hulkenliknande sken från det nya radioaktiva ämnet som hon tydligen ligger och gosar med som en nalle.

Behövde man ge Pierre en fiktiv actiondöd för att göra honom intressant?

Ett objekt filmen aldrig skakar liv i

Hur mycket kan man ändra på verkliga människors liv, hur stora friheter kan man ta sig? Hur mycket kan man hänga upp på dåligt skrivna “stage fights” om saker som aldrig hände? Och hur många gånger kan man gå tillbaka till liknande bilder av det genomgående temat med dansande eldslågor?

Man blir inte eld och lågor

Kvinnlig regissör, kvinnlig huvudrollsinnehavare, kvinnlig författare till den grafiska romanen … och trojkan har inte lyckats att ge sitt kvinnliga objekt ett enda uns rättvisa. Hon blir just det. Ett objekt. Som filmen aldrig skakar liv i. Den smarta och passionerade och verkliga Marie Curie hade förtjänat så mycket bättre.

Skriven 2020-11-09

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners