STUART GORDON – regissören bakom splatterklassikerna Re-Animator och From Beyond är död

Annons

Första gången jag var på filmfestivalen i Cannes; våren 1995, slank min kompis och jag in på en liten biograf för att se Castle Freak, Stuart Gordons då splitternya film – den var så ny att den ännu inte verkade vara färgkorrigerad. Alldeles i närheten av oss satt Brian Yuzna, producent och regissör, och vi skrattade och tjoade glatt åt den synnerligen blodiga filmen.

När filmen var slut sa en representant från produktionsbolaget Full Moon att han skulle ta ett snack med Stuart Gordon. Killen hade inte sett filmen tidigare och tydligen tyckte han att den var råare än han räknat med. Om filmen klipptes ner efter denna allra första visning vet jag inte – jag har förstås sett om filmen sedan dess, men det har gått för lång tid sedan den där visningen i Cannes för att jag ska kunna jämföra.

Två moderna skräckklassiker

Efter att filmen rullat klart gick vi fram och presenterade oss för Brian, och tillsammans gick vi iväg och drack öl. Brian hade producerat Stuart Gordons två genombrottsfilmer – Re-Animator, som kom 1985, och From Beyond, som kom året därpå. Två moderna skräckklassiker.

Brian blev en god vän, men Stuart Gordon träffade jag bara en gång. Det var 2000 eller 2001. Det spanska bolaget Filmax startade en underavdelning som hette Fantastic Factory, och för dem regisserade Gordon filmen Dagon, som släpptes 2001 – det var i samband med denna film jag träffade Gordon, han häckade på Filmax kontor i Cannes.

Pratade om science fiction-pjäser

Jag gjorde en lång intervju med Stuart Gordon inne på Filmax kontor. Var denna publicerades minns jag inte. Jag minns inte ens om den publicerades. Den kan ha gjorts åt en sedan länge nedlagd filmsajt, ett par sådana betalade mig för att rapportera från Cannes på den tiden då det fortfarande fanns pengar att göra på webbsidor (de betalade dubbelt så mycket som papperstidningar).

Vi pratade om Stuart Gordons karriär innan han började göra film – han jobbade med något som hette The Organic Theater, som bland annat satte upp science fiction-pjäser. Jag undrade försynt om det inte är svårt att gestalta science fiction på en teaterscen, jag såg förstås rymdstrider framför mig, men Gordon sa att man kan sätta upp allt.

Han betalade…”eventually”

Vi pratade även om Charles Band, vars Empire Pictures stod bakom Re-Animator och From Beyond. Brian Yuzna brukade ofta omnämna Band som “The Crook” och hävdade att Band aldrig betalade honom och Gordon. Jag nämnde detta för Gordon, som sa “Oh, he paid me … eventually”. När intervjun var över gav jag Gordon min kamera, så att han kunde ta ett foto på mig – vi brukade nämligen ta “celebrity photos” på den här tiden, det var foton kändisar tog på mig och min kompis. Stuart Gordon valde att ta ett foto på insidan av min mun. Det blev inget alls när jag framkallade bilden.

Uppenbarligen betalade Band vad det led, eftersom Gordon gjorde ytterligare två filmer för Empire; den utmärkta Dolls(1987) samt Robot Jox (1989), och senare återvände Gordon till Bands nya bolag Full Moon, för vilket han gjorde The Pit and the Pendulum (1991) och ovannämnda Castle Freak.

Space Truckers och storyn till Älskling jag krympte barnen

Insprängda mellan dessa filmer hittar vi grejor gjorda för andra bolag – till exempel Christophe Lambert-rafflet Fortress och Space Truckers. Jag vet inte om jag sett allt Stuart Gordon gjorde de senaste två decennierna. King of the Ants gillade jag inte alls, Edmond har jag förträngt helt och hållet, men jag vet att jag sett den. Förutom allt detta var Gordon med och hittade på storyn till Älskling jag krympte barnen! och han skrev manus till Abel Ferraras Body Snatchers – bland mycket annat.

Jag brukade förr hävda att jag gillade skräckförfattaren HP Lovecraft. Men, när jag tänker efter är det egentligen Stuart Gordons filmer Re-Animator och From Beyond jag gillar; dessa bygger löst, väldigt löst, på noveller av Lovecraft.

Skriven 2020-03-25

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners