THE GENTLEMEN

Annons

FAKTA
Regi: Guy Ritchie
I rollerna: Matthew McConaughey, Charlie Hunnam, Henry Golding, Michelle Dockery, Jeremy Strong, Hugh Grant

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-02-26

Guy Ritchie är tillbaka på mammas gata igen efter riddarfloppen King Arthur: Legend of the Sword och megahiten åt Disney, Aladdin. Det är naturligtvis The Gentlemen som åsyftas. Regissören har inte gjort en gangsterrulle sedan Rocknrolla 2008, så det är väl på tiden, kan tyckas. Inte minst för att pausen från genren uppenbarligen har gjort honom gott. The Gentlemen uppvisar en smartare, faktiskt mer sofistikerad och kanske också något mindre våldsamt närmande till genren än tidigare.

Fast handlingen fokuserar förstås i vanlig ordning på diverse gangstergrupperingar som försöker roffa åt sig revir från varandra och helst vill bli ensamma herrar på täppan. När The Genlemen tar sin början är amerikanen Mickey Pearson både mest och bäst i (gangster)klassen, men det finns utmanare. Som hetsige ungtuppen Dry Eye, den asiatiske bossen Lord Georges (över)ambitiöse underhuggare.

Fast egentligen står Mickey i begrepp att pensionera sig med sin företagsamma fru Rosalind och låta skumme miljardären Matthew Berger betala rundligt för hans lika enorma som väloljade marijuanaodlingar. Mitt i allt detta rånar ett gäng kriminella ungdomar ett av Mickeys marijuanalabb, något deras beskyddare boxningstränaren Coach rakryggat tar ansvaret för.

Som om inte detta vore nog försöker den inte överdrivet pålitlige murveln Fletcher utpressa Ray, Mickeys närmast förtrogne på en väldigt massa miljoner för att inte avtäcka diverse komprometterande hemligheter.

Som synes händer det mycket i The Gentlemen. Precis som vanligt i en Guy Ritchie-film med andra ord. Det gäller helt enkelt hålla ögonen öppna för att inte missa något. För egen del njöt jag i fulla drag av den stjärnspäckade ensemblen som gav liv åt dessa i många fall motbjudande individer. I sammanhanget behöver det väl knappast nämnas att Matthew McConaughey glänser i sin tämligen normala roll som Mickey, men när allt är över är det ändå framförallt Hugh Grants sliskige journalist och Colin Farrells reformerade skurk som lyser mest. Om inte annat var det dessa båda som lockade fram de flesta skratten.

Skratt som i vanlig ordning när Ritchie är på tapeten kan te sig grabbiga, grovkorniga och politiskt inkorrekta för den känslige. För trots att en viss mognad kan märkas i detta nya verk, så vore det synd att påstå att oddsen för att nya fans ska värvas är tämligen liten. Fast gamla beundrare lär förstås slicka i sig det här med hull och hår. Det kan med säkerhet utlovas.

Skriven 2020-02-23

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners