DEN STORA SVENSKA DECKARBOXEN – det svenska deckarundrets födelse och utveckling från Stieg till Stieg

Annons

FAKTA
Kultfilmer från förr, Sverige 1947-1965
DVD
(Studio S Entertainment)

Det svenska deckarundrets födelse och utveckling – från Stieg till Stieg

Det svenska deckarundret föddes inte med Stieg Larsson och Camilla Läckberg. Något man än kan tro av moderna tiders marknadsföring. Det svenska deckarundret föddes med en annan Stieg, Stieg Trenter, och hans kollega/rival Dagmar Lange – känd under pseudonymen Maria Lang.

För första gången på DVD – en stor kulturgärning i en liten box

Det finns några stora kulturgärningar som förtjänar att uppmärksammas extra mycket när det gäller att bevara klassiska gamla deckare och filmatiseringar, och det här är definitivt en av dem! Sex av sju filmer i den nyutgivna filmboxen med det lovande namnet Den Stora Deckarboxen har aldrig förr funnits tillgängliga på DVD. Många av deckarna skrevs direkt för bio och finns inte i bokform. Det här är första chansen på länge att till exempel se Stieg Trenters första och enda biomanus, respektive Kerstin Ekmans första filmmanus Tärningen är kastad, som hon skrev tillsammans med Vic Sunesson, och att ta del av det svenska deckarundret så som det såg ut när det började.

Både Stieg Trenter och Maria Lang använde unika svenska miljöer och deras böcker är populära än idag. Folk läser till exempel Trenter inte bara för deckarintrigen utan också som “historiskt dokument” för att få reda på exakt hur det var i Stockholm “förr i tiden”. Bra deckarförfattare är noga med detaljerna.

Amerikanska succéer i svensk tappning

I deckarboxen ingår också två mycket amerikanska svenska deckare: I dimma dold av Vic Suneson, som är inspirerad av Otto Premingers Laura (efter Vera Casparis roman), och Nattmara av Per Wahlöö, som är på samma sätt är inspirerad av Roman Polanskis Repulsion. Men några inslag av Hitchcock. Men Wahlöö blev ordentligt ond på de filmkritiker som skrev om Nattmara som en direkt kopia av Repulsion. Han kanske hade hoppats att ingen skulle lägga märke till detta?

Vic Suneson däremot flirtade öppet med sin amerikanska förlaga Laura, döpte den kvinnliga huvudpersonen till Lora och har till och med en konversation med i filmen där man diskuterar den amerikanska filmen Laura. Snacka om snygg metafiktiv passning! Eva Henning som mystisk, sval blondin är en av Sveriges vackraste skådespelerskor genom tiderna. Hon gjorde flera hyllade rolltolkningar, bland annat huvudrollen i Flicka med hyacinter.

Albert Bonniers vs. Norstedts

De stora giganterna när det gällde svenska deckare var Maria Lang, vars deckare kom ut hos Norstedts förlag, och Stieg Trenter, som hamnade hos det rivaliserande Albert Bonniers förlag. Officiellt sett var Trenter och Lang rivaler. Privat var de goda vänner – och slog ständigt vad om vem som skulle sälja bäst under året. Den som vann vadet bjöd på middag på Operakällaren – godsaker att äta och det allra bästa i dryckesväg under en lång och trevlig kväll. Vanligtvis blev en bok av Trenter eller Lang årets “bestseller”, det var något som de två deckarförfattarna kunde vänta sig redan på förhand.

Detta ger en vink om hur stora dessa författare var. Maria Lang marknadsfördes som Sveriges Agatha Christie, men det hade egentligen varit mer passande att kalla henne för Sveriges Dorothy L. Sawyers. Christer Wijk, Maria Langs deckare i fyrtio romaner, är som en medelklassens Lord Peter Wimsey, ständigt snygg, artig och charmig. Precis som dagens Kommissarie Lynley (som också har Lord Peter Wimsey som förebild), Elizabeth Georges populära deckare. Deckarboxen innehåller ett filmmanus skrivet direkt för film av Stieg Trenter, Det kom en gäst, och två skrivna av Maria Lang, båda baserade på hennes egna böcker.

Ett porträtt av en tid

Maria Lang böckerna har filmatiserats igen på 2010-talet. Det är intressant att jämföra de olika versionerna – idag får man intrycket av att miljöerna är uppbyggda och att det är “kostymdrama” man tittar på. Huvudpersonerna har helt enkelt klätt ut sig till 1950-tals karaktärer. Ljuvlig är sommarnatten, 1961 års filmatisering av boken Kung Liljekonvalje av dungen från 1957, är inspelad på plats i Nora (den verkliga motsvarigheten till det fiktiva Skoga). Personerna är inte utklädda och inte heller miljöerna – det var helt enkelt så det såg ut på den tiden. Filmen är ett intressant porträtt av ett Nora under slutet på 1950-talet och hur Sverige såg ut på den tiden. Alla småroller och statister är vanligt folk som bodde i Nora – och alla var stolta över sin “hemmakändis” Maria Lang och att hennes film skulle spelas in på hemmaplan.

Birollerna som gör filmen

Roliga och minnesvärda birollsporträtt görs bland annat av Hjördis Petterson och Stig Järrel – ett par i 50-60 års åldern som har en passionerad romans (som till och med inbegriper passion klockan 11 på förmiddagen) utan att vara gifta. Det är inte ofta man ser sådana karaktärer i dagens filmer! Folk över femtio tillåts inte vara passionerade, som i Maria Langs manuskript. Riviga, bastanta damer i en viss ålder tycks sorgligt nog ha försvunnit ur svenska filmer, samtidigt som Hjördis Petterson, lanthandlar och hembiträden. En annan briljant biroll görs av Per Oscarsson, som plågad ung man med en mörk hemlighet på sitt samvete. Han var känd från Göteborgs teaterscen, som plågad ung man med en mörk hemlighet i ett annat morddrama – nämligen Hamlet. Idag är han mest känd som morfar i Kan du vissla Johanna? som brukar gå på TV på julafton.

Ett verkligt liv och ett deckarliv

Både Maria Lang och Vic Suneson var pseudonymer. Under sina vardagsnamn hade de “vanliga jobb”. Maria Langs vardags alter ego Dagmar Lange var rektor och svensklärare och hennes elever berättar än idag hur rolig och inspirerande hon var att ha som lärare. Hur hon hann med både sitt dagjobb och sitt extrajobb, att skriva över 40 bästsäljande deckare (och ett par filmmanus) är ett under.

Vic Suneson hette egentligen Sune Viktor Lundquist och var privat civilingenjör och jobbade inom byggbranschen. Man kan kalla honom sin tids Liza Marklund – han var först i Sverige med att använda samma huvudperson i en hel serie böcker och han förekom på omslagen på sina egna böcker. Älskad av samtida deckarfans – men han kom inte upp i samma upplagor som Maria Lang och Stieg Trenter.

Stieg Trenter är däremot inte en pseudonym – Stieg ändrade helt sonika sitt namn från Stig Johansson till Stieg Trenter på riktigt, år 1936. Trenter tog han från en kriminalroman som föll honom i smaken.

Humor och kärlek

Brott i Paradiset efter ett manus av Folke Mellvig är förmodligen den allra roligaste deckaren i Den Stora Deckarboxen – Folke Mellvig ansåg att en framgångsrik intrig inte bara ska innehålla ett mysterium utan även massor av humor och en kärlekshistoria. Biobesökarna skulle få valuta för sina pengar! Brott i Paradiset blev en stor succé hyllad både av biobesökare och av kritikerna. Paradiset har också grymt snygga interiörer av P.A. Lundgren, som designat många kända Ingmar Bergman interiörer genom åren. Harriet Andersson spelar Eva och Gunnar Björnstrand spelar Adam (båda kända från Ingmar Bergman filmer, Björnstrand gjorde hela 19 stycken) och deras roller är som en svensk motsvarighet till Katherine Hepburn och Spencer Tracy. De munhuggs hela tiden, samtidigt som de tycker rätt bra om varandra. Ibland verkar det lite väl lätt för Eva att hitta ledtrådarna! Men det är faktiskt meningen eftersom det är en del av intrigen. Är det egentligen ledtrådar eller villospår utlagda för att sätta dit fel person för mordet?

Kavata kvinnliga privatdeckare

Harriet Anderssons Eva kan också ses som en föregångare till alla de populära (ofta kvinnliga) privatdeckare som vi har idag. Liza Marklunds Annika Bengtzon är journalist, precis som Eva, Camilla Läckbergs deckare Erica Falck är författare, Stieg Larssons Mikael Blomkvist är också journalist (och Lisbeth Salander är forskare/hacker), Amanda Hellbergs Maja Grå är barnboksillustratör, Jan Mårtensons Johan Kristian Homan är antikvitetshandlare, Viveka Stens Nora Linde är jurist osv.

En cirkulär utveckling

Det ska finnas en “utveckling” i svensk deckarlitteratur från privatdeckare till officiella kommissarier, från familjedrama till polisprocedural. Men detta är långtifrån en rak utveckling eller en rak sanning. Snarare har utvecklingen gått cirkeln runt — pendeln har slagit tillbaka och vi är nu ofta tillbaka vid familjedramat och privatdeckaren. Mycket på grund av att det finns en gräns för hur många alkoholiserade och småfeta kommissarier som lyssnar på opera som en publik kan svälja. Eller hur många Beck filmer och Johan Falk filmer med långsökta intriger som man kan göra, samtidigt som det ska se “verkligt” ut, men sällan gör det. Det må ha sett ut som “framtiden” när Bo Widerbergs Mannen på taket kom ut (än idag en klassisk svensk deckarfilm), men idag ligger Beck i stora drivor i supermarketens rea backar, som konsumenterna knatar förbi. Samtidigt befäste rekordförsäljningen av Det som inte dödar oss återigen familjedramats och privatdeckarnas potential.

Det nya (eller nygamla) svenska deckarundret

Män som hatar kvinnor är en del av “det nya” svenska deckarundret och det har allt det som det ursprungliga svenska deckarundret hade. Familjedrama någonstans på landet där det snöar och är kallt, tjusiga miljöer, underliga typer, privatspanare i dubbel upplaga (både Blomkvist och Salander) och en massa mörka hemligheter som bubblar under ytan. Det är långt från polisprocedural. (Och Salander verkar föredra att göra saker själv, framför att gå den officiella vägen). Även de följande två Larsson deckarna handlar om familjeproblem (vanligtvis Salanders), använder sig av privatdeckare, och officiella personer skildras ofta med misstro.

Den mystiska familjen lever kvar

Stieg Trenters deckarförfattare Essman kommer till en mystisk familj där alla verkar ha en skruv lös, man är i en herrgård på landet och det snöar. Stieg Larssons journalist Blomkvist kommer till en mystisk familj där alla verkar ha en skruv lös, alla bor i tjusiga hus på landet och det snöar. Steget från Stieg till Stieg är mindre än man tror!

Fast idag åker ingen längre häst och släde till julottan. Få går ens upp till julottan. Och det är fler som ser på Morden i Midsomer än Helgmålsbön

Men mystiska familjer och smarta privatspanare fungerar fortfarande!

Skriven 2020-01

Filmlista: Den stora deckarboxen

Det kom en gäst … (1947)
Manus: Stieg Trenter
Regi: Arne Mattsson

I dimma dold (1953)
Manus: Vic Suneson, efter romanen I dimma dold
Regi: Lars-Eric Kjellgren

Brott i Paradiset (1959)
Manus: Folke Mellvig
Regi: Lars-Eric Kjellgren

Tärningen är kastad (1960)
Manus: Vic Suneson och Kerstin Ekman
Regi: Rolf Husberg

När mörkret faller (1960)
Manus: Maria Lang, efter romanen Tragedi på en lantkyrkogård
Regi: Arne Mattsson

Ljuvlig är sommarnatten (1961)
Manus: Maria Lang, efter romanen Kung Liljekonvalje av dungen
Regi: Arne Mattsson

Nattmara (1965)
Manus: Per Wahlöö och Arne Mattsson
Regi: Arne Mattsson

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners