ABBATH, Amager Bio, Köpenhamn den 13 februari 2020

Annons

Hört på Amager Bio denna afton: God Kväll! – Nä, Ond Kväll.

För att ta sig i mål och lyssna på Abbaths konsert gällde det att klara av delmålen som i detta fall var tre band av varierande stil. Alla självklart inom metal men ändå väldigt olika. Låter kanske som det var en strapats, men nej, det var en riktigt trevlig kväll. Det onda skalet kändes ganska lätt att knacka hål på, och där under fanns det sympatiska musiker som sliter hårt och turnerar världen runt för förmodligen tämligen små pengar. Inom metalgenren får jag uppfattningen att passion och hängivenhet går före ett liv i sus och dus.

Nuclear (Chile)

Som support till de tre övriga akterna stod Nuclear från Chile på scen prick 19.00. De erbjöd en mix av trash/death/punk där stilen fick mig att känna tidiga Metallica och Sepulturavibbar. Intensiv musik, men ändå med njutbara melodier. Bandet utstrålade scennärvaro och har gjort över 500 gigs, så de kändes tämligen säkra på vad de gjorde. Inte heller dröjde det innan det blev bra röj och en moshpit. På knackig engelska berättade sångaren att detta var deras första Köpenhamnbesök, och de hoppades att få komma hit igen. De körde även en låt på deras hemspråk vilket jag då förmodar är Chilenska. Eller kan det ha varit spanska? Tyckte det var ett bra öppningsband som manglade på och tog för sig.

1349 (Norway)

Underligt bandnamn, men det var det året pesten slog genom på allvar i Norge. Detta resulterade i att 30-40% av befolkningen i Skandinavien dog. Något senare, eller ganska exakt 671 år senare har ett norskt blackmetalband slagit genom och berättar med sina texter om hur armar och ben ramlade av folk. Förhoppningsvis slipper vi dödsfall denna gång…

Sedan bandet bildades för snart tjugo år sen har de jobbat hårt med att hitta sitt eget sound, förnya blackmetal och skapa sig en egen sfär. Med corpsepaint och upp och nervända kors har de utåt en klar bild om hur det skall se ut på scen. Musikaliskt var detta inte alls illa. Det är coola riff, ett envist smatter och väsande sång. Som jag brukar klaga på emellanåt blir den här musiken tyvärr onyanserad när den framförs live, men norrmännen hade bra koll så det var njutbart.

Röj snäppet värre/bättre

Några låtar från setlisten har jag inte lyckats få fram men att de spelade låtar från nya plattan berättade sångaren Rawn. Atomic Chapel uppfattade jag att ett spår hette. Kan man skriva att det var sympatiskt mangel?

Publiken gillade absolut detta, och om det var röj på första bandet var det ett snäpp värre/bättre när 1349 kom loss. Sedan efter det att konserten avslutats bugade och tackade bandet och såg tämligen nöjda ut. I merchen kunde man under hela kvällen köpa högst limiterade utgivningar av deras (och övriga bands utgivningar). Självklart då både på vinyl och kassett.

Vlitmas (International)

Att kända musiker startar en så kallad Supergrupp har jag hört i andra genrer, men inte i dessa sammanhang. För drygt ett år sen släpptes debutalbumet och har sedan dess har det gått tämligen bra för denna i grunden trio (som live är förstärkt med extra gubbar) Från band som Morbid Angel, Mayhem och Cryptopsy har dessa slagit sina påsar ihop och gjort något extra.

Sångaren David Vincent bryter ju definitivt mot bilden då han mer ser ut att komma från något gothband. Med sin mörka och otroligt kraftiga stämma låter han som Type O Negatives Peter Steele eller något ditåt. Han är dessutom klädd i lång svart rock och en lika svart cowboyhatt. Att småsnacka med publiken och göra långa utlägg om låtarna som skulle spelas är inte heller vanligt en sådan här kväll. Han var dessutom ganska humoristisk. Men vad har dessa skapat då som är så unikt? Kanske inget världsomstörtande ,men däremot en schysst blandning av metal med väldigt krispiga låtar. Hårt och väldigt strukturerade kompositioner. Det är dynamiskt och oväntade vändningar. En bra ljudbild även live gjorde att det var klart intressant musik. Kul att höra något som går utanför ramarna.

Abbath (Norway)

Då var vi framme vid kvällens huvudperson. Abbath Doom Occulta eller Olve Eikemo som det förmodligen står i hans pass. Två plattor under eget namn har han släppt sen Abbath beslöt att lämna sitt tidigare band Immortal. Till tonerna av Danza Ritual De Fuego klev bandet in på scen med full stridsmundering. I detta fall, corpespaint och nitkläder. Hecatate från nya plattan fick inleda. En brutal låt men med snygga, näst intill klassiska lugna influerser. Stilmässigt är detta rakare och låtarna är medryckande då det inte går i toktempo utan man kan headbanga i lite mer lagom takt. Ljudet är bra och musikerna snortajta. Det är inte många millisekunder mellan låtarna och frontmannen vet hur man ska få upp nivån.

Videos på bergstoppar med ansiktsmålade gubbar

Självklart är det mesta från de egna plattorna men lite Immortal blir det ändå. Harvest Pyre är en låt i sann Immortalanda. Nu såg man för all del inte videon här, men den är typisk för genren inspelad på någon snöklädd bergtopp. Norge har gott om sådana. Både då bergstoppar och videos med bredbenta ansiktsmålade gubbar med yxformade gitarrer. Lite smålustigt men coolt ändå. Förhoppningsvis ser de själva lustigheten i det.

För mycket alkohol och demoner

Inte för det märktes denna kväll men bara för några veckor fick bandets bassist sparken, fick ersättas med ny och en turné fick avbrytas i Sydamerika då det blivit för mycket alkohol och demoner för Abbaths del. Nu har han insett sina problem och jobbar hårt med att få ordning på livet. Med tanke på att han äventyrar sina framtida inkomster med inställda turneér och besvikna fans är det nog all idé att skärpa till sig.

Kompromisslös musik och hängivna fans en bra kombination

Jag brukar ju klaga ibland, men det har var en riktigt bra konsert på alla vis. Även titellåten Outstrider är värd att omnämnas. Midtempo som bara manglar på. Dessutom verkar gubben vara på skojfriskt humör, och skämtar med publiken allt eftersom konserten framskrider. Och till tonerna av filmmusiken från Conan tackar bandet för sig och marscherar ut.

Får i vanlig ordning sammanfatta kvällen och bara konstatera att kompromisslös musik och hängivna fans är en väldigt bra kombination. Banden ger allt och får ett fantastiskt gensvar. Det kan inte vara helt fel.

  • Abbath - Foto: Zoran Cullibrick

Skriven 2020-02-15

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners