VLADIMIRS JULKALENDER 18: Människor och deras dubbelgångare

Annons

Alan Conway blev kändis genom sin självpåtagna roll som Stanley Kubrick. Inte på film eller teaterscen utan i den publika världen, utanför konstarenor.
Efter att Kubrick fick nog av kändisskapet, drog han sig tillbaka från offentligheten och koncentrerade sig på sitt skapande. Då trädde Alan Conway in i hans roll och levde på Kubricks, kändisskap. Trots att Conway inte såg ut som den berömde regissören, trots att han inte tillägnade sig hans kultiverade språk, trots att han inte ens hade Kubricks amerikanska accent och trots att han inte kunde diskutera mästarens filmer, eftersom han inte ens bemödade sig att bekanta sig med dem. Alla dessa trots till trots, lyckades han lura inte bara krogägare och klubbägare på båda sidor av Atlanten att han var Kubrick och borde därför behandlas som en celebritet, med samtliga därtill tillhörande förmåner, utan han förledde även känt och skarpsynt folk, verksamt framför och bakom kameran. Den självklara måstefrågan är, hur kommer det sig att folk lät sig luras?
Svaret är alltid det samma, att folk själva bidrar till alla lurendrejerier, genom sin övertygelse att någon gång även de kan tillhöra de utvaldas skara, den som frotteras med prinsar eller prinsessor, den som himlen skänker manna.
Nästan alla människor låter sig styras av sin egen fåfänga, som lika väntad som oväntad tar över ens identitet och handlingar. Kubrick tillhörde en av de mest enigmatiska personligheter, omgärdad av lika många sanna berättelser som påhittade sägner, och bland filmfolket världen över betraktades han som ett slags Gud, helig ande och Jesus på en och samma gång. Om denne plötsligt och oväntat beslutade sig att uppenbara sig just för den som just höll på att bli dragen i näsan, då gällde det att kapitulera och ta emot budskapet. Vem här på Jorden kan eller ens vågar vända ryggen till en uppenbar uppenbarelse?

Nordkoreas ledare Kim Jong-il – eller ”den käre ledaren” som han formellt titulerades av sitt folk – dog officiellt den17 december 2011. Enligt professor Toshimitsu Shigemura, dog Jong-il redan 2003 i diabetes. I boken THE TRUE CHARACTER OF KIM JONG IL, lägger han fram en lång radda bevis på det. Med andra ord, mellan åren 2003 och 2011 har världen fruktat en dubbelgångare och inte den äkta varan.
Å andra sidan, likande avslöjanden eller ”avslöjanden” har man ställts inför även när det gäller Avril Lavigne, som enligt en synnerligen spridd vandringssägen lär ha ersattes av en viss Melissa, en lookalike, redan år 2003, och så även en i duon Lennon/McCartney. “Well here’s another clue for you all, the walrus was Paul”, som John sjunger i den mångbottnade kompositionen GLASS ONION.
När det gäller Kim Jong-il, så är inte ens hans födelseort och födelsedag entydiga. Sovjetiska källor hävdar att han föddes som Jurij Irsenovitj Kim, den 16 februari 1941 i Sibirien, den nordkoreanska officiella versionen påstår dock att han föddes ett år senare, det vill säga den 16 februari 1942 vid berget Paektu i dåvarande japanska Korea. För nordkoreaner är det viktigt att Kim Jong-il föddes just där, eftersom deras legendomspunna stamfader Tangun härstammade därifrån.

Det sägs att den tysk-romerske kejsaren, kungen av Ungern och Kungariket Kroatien, kungen av Böhmen och ärkehertig av Österrike, Rudolf II, hade också en dubbelgångare. Men säg den härskare som man inte hävdar detta om. Den abbasidiske kalifen i Bagdad, Harun al-Rashid, uppenbarar sig i många berättelser, inte minst i TUSEN OCH EN NATT. En dag möter han Abul-Hassan, som ovetande om vem han pratar med, berättar en hel del ofördelaktiga saker om kalifen. Harun al-Rashid låter sedan Abul-Hassan att vara kalif för en dag, för att denne skulle inse hur svårt det är att vara kalif. Filmindustrin, inte minst Hollywood, älskar detta tema och låter följaktligen enkla människor byta plats till och med med självaste gud. Och, inte alltför oväntat, representanter för de enkla dödliga människorna, presterar inte alltför väl. Det är uppenbart att dessa historier har diktats fram av överheten, för att befästa sin position av outbytbarhet.

I THE IMPLANT, den 59:e episoden av SEINFELD, kommer Salman Rushdie på tal:
KRAMER: No. Huh? You know who I saw at the health club? Salman Rushdie.
ELAINE (laughing): Yeah right, Salman Rushdie. Yeah well, I can see that – you got five millions Moslems after you, you wanna stay in pretty good shape.

ELAINE: Hey Kramer, by the way, I saw that guy at the health club…that is not Salman Rushdie.
KRAMER: Pffft – wrong.

KRAMER: There’s Salman.
JERRY: Where?
KRAMER: Talkin’ to that woman.
JERRY: Talkin’ to Sidra?
KRAMER: If that’s Sidra, she’s talkin’ to Salman.
JERRY: I don’t think that’s Salman.
KRAMER: Well, I don’t think they’re real.
JERRY: If that’s Rushdie, they’re real.
KRAMER: If they’re real, that’s Rushdie.
JERRY: Well, I gotta know – I’m talkin’ to Sidra.
KRAMER: I gotta know, I’m talkin’ to Salman.

New scene – Kramer and “Salman” sitting in the sauna together.
KRAMER: It’s like a sauna in here, huh? I feel like I’m…back at the desert.
“SALMAN”: You’ve lived in the desert?
KRAMER: Oh, yeah. Yeah, I’ve uh…I’ve spent a little time in the Mideast. You ever been to the Mideast?
“SALMAN”: Yes, I’ve been there.
KRAMER: My name’s Kramer.
“SALMAN” (shakes Kramer’s hand): Sal Bass. Pleased to meet you, Kramer.
KRAMER: So, uh…what kind of work do you do?
“SALMAN”: I’m a writer.

New scene – Jerry and Kramer entering Jerry’s apartment after returning from the health club.
KRAMER: C’mon Jerry!
JERRY: Oh, how can you be so sure?
KRAMER: Jerry, are you blind? He’s a writer. He said his name was Sal Bass. Bass, Jerry! Instead of salmon, he went with bass! He just substituted one fish for another!
JERRY: Look, you idiot, first of all, it’s Salman, not salmon!
KRAMER: Jerry, Jerry, you’re missing the big picture!
JERRY: Alright, maybe it is, but listen, I gotta get ready – Sidra’s coming over in a few minutes, so if you don’t mind…
KRAMER: What, did you ask her?
JERRY: I’m gonna find out tonight.
KRAMER (nods): Oh, yes indeed…

Rushdie omnämner denna skojiga och onekligen mästerligt komponerade episod med flera bottnar i sin autobiografiska bok JOSEPH ANTON: A MEMOIR. Rushdie berättar hur han mötte Jerry Seinfeld på ett party och att Seinfeld frågade honom vad han tyckte om THE IMPLANT, och att Seinfeld blev ”visibly relaxed” när Rushdie svarade ”that he had thought the episode very funny”.

Jag tänkte på denna Rushdie-Seinfeld-berättelse när jag fick höra att Lars Vilks har en body double, som flackar hit och dit ständigt bevakad av två civilklädda poliser, medan Lars Vilks själv, rör sig relativt obehindrat i olika förklädnader på samma vis som Lenin gjorde, på samma vis som Stalin gjorde, på samma vis som Ilich Ramírez Sánchez, även känd som Carlos och Schakalen gjorde, på samma vis som Lars ”Lasse-Maja” Molin gjorde, på samma vis som Bagdadkalifen Harum-al-Raschid gjorde, då han tillsammans med storvisiren Jafar gav ut sig utanför sitt palats murar, för att avlyssna stämningen bland folket, på samma vis som senator för Chiles kommunistiska parti Pablo Neruda gjorde när den chilenske presidenten Gabriel González Videla lät utfärda en arresteringsorder på honom, på samma vis som den Günter som gav oss ordet wallraffa.
Torsdagen den 17 augusti 2017 klockan 14.00 vistades jag på restaurangen Hasse på Sjökanten i Jönköping. Jag såg Lars Vilks där, eller någon som lätt kunde misstas för att vara han. Lars Vilks och jag är utgivna på samma förlagshus, dessutom träffades vi flyktigt år 1980 i Skåne, och även om jag är välmedveten om att det var för en något förkortad evighet sedan, rådde mitt starka ego att nicka till honom, för att se om han fortfarande kunde komma ihåg mig. Så blev inte fallet. Jag tog ändå modet till mig, gick mot honom. En man gick rakt mot mig, men Lars eller vem det nu var, stoppade honom med en handrörelse. Jag gick rakt på sak: Hej ursäkta att jag tränger mig på, men jag har inget bättre för mig. Är du den kände Lars Vilks, eller är du en som skall föreställa honom för att avleda uppmärksamhet från den ”riktige” Vilks?

”Du förstår väl att det är en omöjlig fråga att svara ärligt på. Oavsett vilket som är sant, kan jag inte annat än tiga om det. Men låt mig säga så här, när det gäller Lars Vilks, då gäller kvantfysikens lagar mer än hos andra människor”, sade mannen.
”Du menar att han lätt kan befinna sig på två olika ställen samtidigt, och att han både kan vara, och inte vara, på en och samma gång”, undrade jag.
”Du får tolka det hur du än vill”, svarade han och vinkade till sig en bodyguard. Eller var det kyparen?

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© vladimir oravsky

Skriven 2019-12-18

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners