VEM BEHÖVER HSB?

Bokomslag till HSB och Münchhausen by Proxy skriven av Vladimir Oravsky

När frågan “Vem behöver HSB?” surrar i mitt huvud då frammanar den Edwin Starrs odödliga hit War, huh, yeah / What is it good for
Absolutely nothing
War, huh, yeah / What is it good for
Absolutely nothing
Say it again, why’all / War, huh, good god / What is it good for
Absolutely nothing, listen to me
Oh, war, I despise / ‘Cause it means destruction of innocent lives

HSB Fastighetsförvaltning, HSB fastighetsförvaltning Göta AB, delade ut ett papper med följande budskap:
”Till samtliga lägenhetsinnehavare i Brf Fornkullen.
Filterbyte samt kontroll av blandare, brandvarnare och wc.
På torsdagen den 7/11 2019 mellan kl. 07:00-16:00
Kommer vi på uppdrag av bostadsrättsföreningen att utföra arbetet.
Arbetet kommer att utföras av våra egna HSB-medarbetare.
(…)”

Detta besök skulle vara det, som slutligen, efter månader av oljudsterror i Kristinas bostadsrättslägenhet, definitivt skulle avlägsna det samma.

Torsdagen den 7/11 2019, kl 11:28 bankade HSB-reparatörer på Kristinas dörr, på samma larmande vis som när den tjeckoslovakiska hemliga polisen gjorde sina natträder för att skrämma skiten inte bara ur den eller de som skulle arresteras, utan även från alla andra som bodde i samma trappuppgång.

Kl 11:30, alltså 66 sekunder senare, slog HSB-inspektionen dörren bakom sig med den oöverlagda orkanens kraft.

HSB-gänget avlägsnade inte oljudet från Kristinas lägenhet. Inte den här gången heller.
Fast ingen någonsin trodde att de skulle göra det. Ingen förutom (möjligen) Kristina. (Mer därom, längre ner.)
Jag har inte trott på det, inte de VVS-firmor som jag kontaktat och inte heller HSB-folket, som, det är min tolkning, jobbar på för att behålla det så länge som det överhuvudtaget går.

För att kunna klara av en uppgift, vilken som helst uppgift, krävs det två förutsättningar. Den ena är att man har kunskaper om hur man löser problemet, något som HSB-folket uppenbarligen inte har,
och det andra är viljan, något som HSB-folket uppenbarligen inte heller har.

Jag minns när jag satte upp en teaterpjäs med Michael Segerström i huvudrollen i Malmö. Jag hade en föreställning om hur dekoren skulle utformas, men ingen tillfrågad scenograf kunde komma på lösningen hur detta skulle kunna gå till. Jag sporde Mats Pehrson, som då studerade arkitektur. Inte heller han visste hur han skulle lösa uppmaningen, åtminstone inte på rakt arm. Men han sa, att han skall ta sig an uppgiften, så att alla blir nöjda. Och nöjd blev jag, nöjda blev alla skådespelarna och nöjda blev åskådarna inklusive kritikerna. I mina ögon blev Mats med det samma en minst lika skicklig scenograf som Sören Brunes.

Att skruva skruvar i en värmepanna kan alla lära sig. Även administrera byggnader och klippa gräs och måla balkonger är ett göra tillgängligt för alla. Men en sak kan man inte lära sig oavsett vem man har som lärare eller förebild. Empati. Empati kan man inte lära sig. Är du känslomässigt död, så kan ingen väcka dina medkänslor, liksom Jesus återväckte Lasarus.

Både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta menar att om styrelsen i bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping vore missnöjd med HSB-tjänsterna, då skulle styrelsen lägga sina uppdrag på andra entreprenörer. De bedyrade att faktumet att bostadsrättsföreningen Fornkullen alltid vänder sig just till HSB Göta, är bevis nog att Fornkullen är mycket nöjd med HSB. Ja, så resonerar både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta.

Jag kan alltför lite om den affärskonstruktion som råder mellan Fornkullen och HSB, men jag betvivlar ändå att det kan förhålla sig på det viset, att Fornkullen är helt fri att anlita vilken entreprenör som helst, till vilka tjänster som helst.
Eftersom det vore en ekonomisk galenskap, att utan ständig förnyade upphandlingar alltid anlita en och samma aktör och det utan att utsätta denna för prispressande konkurrens.
Som det ser ut nu, så har HSB ett monopol på de tjänster som HSB tillhandahåller. Och som varje aktör i monopolställning, utsätter HSB sina kunder för stark ekonomisk och lika stark beroende press. HSB dikterar själva samtliga villkor i detta synnerligen ojusta förhållande.
Och följaktligen kan HSB bete sig som det beter sig.

Dessutom, och det är det värsta, HSB känner inget som helst ansvar för sina handlingar.
Här kommer ett, av en hel del andra lättbegripliga exempel:

År 2018 bjöd på en ovanlig varm och solig sommar. De stora gräsmattorna mellan HSB-byggnaderna på bostadsområdet i Gräshagen i Jönköping var lika gula och lika torra som Saharas ökensand. Icke desto mindre satt en vaktmästare på en synnerligen överdimensionerad motordriven gräsklippare och ”klippte” detta totalt frånvarande gräs pliktskyldigt varje vecka i flera timmar, omgiven av damm som stegrade sig mot den klarblåa himlen.
Och dagen därpå, även detta vecka efter vecka, marscherade tre befullmäktigade vaktmästare ut och trimmade de icke existerande gräsmattornas kanter med var sin grästrimmer,
och efteråt vandrade de som utomjordingar med högbullriga bladblåsare på ryggen, också det timme efter timme.
Jag undrade vad som utspelade sig i dessa plikttrogna vaktmästares huvud? Vad tänkte de på när de andades in hett damm i sina lungor, samtidigt som de låtsades att de klippte gräs på ställen där gräset slutade växa för långa, snustorra veckor sedan?

Samtidigt som jag funderade på detta, fick jag redan i början av denna oförglömliga torrperiod ett sms från Hemköp, en matbutikkedja som under en tid vägrade att stryka mig från sin sms-sändningslista.
I sms:et uppmanades jag att skynda till deras handelsbod för att inhandla deras kött och chark för lyckade grillstunder.
Jag skrev omedelbart ett kort mejl till Hemköps ledning och bifogade länkar som berättade om att det råder allmänt eldnings- och grillförbud över hela landet, och att förbudet högst sannolikt gällde även Hemköpets grillkött och chark.

Inom 20 minuter fick jag ett nytt sms och denna gång bads jag om ursäkt för uppmaningen att grilla, men att sms:et var ett automatiskt utskick som planerats långt innan sommaren.

Och HSB ”tänker” på samma oreflekterade, dumdristiga vis.
Fast HSB ber inte om ursäkt, när det märker att det trampade i illaluktande avföring. HSB slutar inte med dumheter när HSB märker, om det överhuvudtaget märker det, att dumheten är begången.
Eftersom HSB får betalt lika mycket för sina tjänster som för sina destruktiva otjänster.

HSB borde naturligtvis kontaktat beställaren Fornkullen och sagt att det inte är bra för någon, att de klipper gräs där det inte finns något gräs eftersom det av solen och hettan är för länge sedan utbränt. Det är inte bra för ekonomin, det är inte bra för det frånvarande gräset, det är inte bra för hälsan. Kort sagt, det är inte bra, borde vara HSB:s budskap.

Om gräsklippningen på bostadsrättsföreningen Fornkullens område, borde man skriva en studie. Jag kan i alla fall bedyra att det knappast läggs så mycket, diesel och arbetstimmar och pengar på gräsbanorna på de anrika Wimbledonmästerskapen som i bostadsrättföreningen Fornkullen. Fast hundavföring och cigarettfimpar låter man ligga kvar som om det rörde sig om några av Naturvårdsverket skyddade arter.

Under de senaste månaderna hade HSB varit i Kristinas lägenhet minst 10 gånger. Vid varje besök konstaterade HSB-människor att oljudet i hennes lägenhet är outhärdligt och att det MÅSTE åtgärdas. Men samtidigt hävdar både Elin Rydberg, ordförande för HSB Göta, och Reine Johansson, vd för HSB Göta, att HSB kan utföra bara det uppdragsarbete som bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping uttryckligen beordrar det till.

Jag betvivlar att bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping skulle vara i vägen för HSB, att avlägsna det kraftdränerande oljudet från Kristinas lägenhet.
Men låt oss, för tankeexperimentets skull säga, att det förhåller sig på detta omöjliga vis. Har då HSB inget ansvar? Är det inte HSB:s plikt att på alla tillgängliga sätt och viss, kräva att avlägsna detta oljud, som inte tillåter någon människa, vilken som helst, sjuk som frisk, att sova i lugn och ro åtminstone under nattens utdragna, plågsamma timmar?
Kan exempelvis de som utför bilbesiktning, säga, varsågod och kör, trots att din bil är livsfarlig. Eller åläggs varje auktoriserad bilbesiktningsverkstad att förhindra livsfarlig körning?
Låt oss säga att HSB är ansvarigt för el, för hissar et cetera och att HSB får kännedom om att elen är livsfarlig, att hissar är opålitliga et cetera. Frågar de först bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping om lov att åtgärda dessa problem? Och väntar de i sega månader på att få åtgärda dessa problem?

”Ekobrottsmyndigheten genomförde en razzia mot det kommunala bostadsbolaget Östersundshem i april 2018, och Kindberg anhölls misstänkt för ekonomisk brottslighet.”, skriver Aftonbladets Sportbladet, som även skriver ”14 miljoner i skadestånd.
På tisdagen meddelades domen i Ångermanlands tingsrätt. Daniel Kindberg döms på sju punkter för bland annat grov trolöshet mot huvudman, trolöshet mot huvudman och grovt bokföringsbrott. Påföljden är fängelse i tre år. Han meddelas även näringsförbud under fem års tid.
Kindberg frias från två fall av trolöshet mot huvudman och ett fall av medhjälp till brottet.
De andra två männen, ’Sollefteåföretagaren’ samt ’Peabmannen’ döms till två och ett halvt år respektive två års fängelse. Den förstnämnda får, liksom Kindberg, näringsförbud i fem år.
ÖFK-bolag får halv miljon i böter
Tillsammans ska de tre dömda betala 9 187 500 kronor i skadestånd till Östersundshem. Daniel Kindberg ska även vara med och betala cirka 4,4 miljoner kronor i skadestånd till Peabföretaget Fältjägaren.
Det ÖFK-ägda bolaget Driftaren AB får också en företagsbot på 500 000 kronor.”

”Vår nya rapport visar att 3 000 bostadsrättsföreningar drabbats av ekonomisk brottslighet under de senaste fem åren. Något som svenska myndigheter helt saknar kännedom om. Bostadsrättsföreningarnas skydd måste skyndsamt ses över för att värna de 1,7 miljoner svenskar som bor i dem, skriver Oskar Öholm och Johan Flodin, Fastighetsägarna Stockholm.”, skriver Dagens Nyheter och fortsätter: ”Vi har i några uppmärksammade fall den senaste tiden sett hur illa det kan gå. I bostadsrättsföreningen Ida i Malmö har uppskattningsvis 250 miljoner kronor förskingrats under två års tid. Idag har föreningen små förhoppningar om att få tillbaka den summan. I ett annat fall har en bostadsrättsförening kapats genom juridiska personers ägande i föreningen som därigenom kontrollerar hela styrelsen. Föreningen har idag en katastrofal ekonomi och de boende saknar till och från både uppvärmning och varmvatten. I båda fallen har bostadsrättsinnehavarna sett värdet på sina lägenheter sjunka drastiskt. Utöver dessa uppmärksammade fall finns det också flera domar runtom i Sverige där föreningar har blivit av med miljonbelopp genom grov ekonomisk brottslighet.”

Jag anklagar inte någon, men jag menar att det aldrig kan vara till nackdel att anlita professionella, oberoende revisorer för att ordentligt titta på ens verksamhet åtminstone 10 år tillbaka. “HSB – där möjligheterna bor” lyder HSB:s slogan, och ”möjligheterna” är ett tveeggat substantiv med flera tänjbara möjligheter.

Ungern, liksom Tjeckoslovakien, var så kallade socialistiska länder år 1966. Det var inte alltid tillåtet att fritt åka mellan dessa länder, men år 1966 förhöll sig det på det viset. Jag åkte till Budapest. Tåget anlände till Keleti pályaudvar, Budapests största, mycket vackra järnvägsstation, och jag hann precis stiga av det, när jag omringades av åtta män. Jag tvingades in i en av två bilar med Bratislavas nummerplåtar, och jag kördes tillbaka till Bratislava.
Där sattes jag i en fängelsecell. Anklagelsen mot mig var, att jag försökte rymma från Tjeckoslovakien, och som bevis för detta anförde man att jag köpte bara en enkel tågresa från Tjeckoslovakien, och ingen returbiljett. Det var en tjänsteman från den tjeckoslovakiska motsvarigheten till SJ som inrapporterade detta till den berörda kontrollerande myndigheten. En enkel tågbiljett räckte uppenbarligen som bevis mot mig, att jag var fientligt inställt till statens regim. Men man ville även ha min bekännelse, eftersom man under socialismens era ansåg detta vara av stor vikt. Som ett bevis på att alla rättegångar alltid gick rätt till. Eftersom jag inte hade något att erkänna, utan hävdade att jag visst skulle komma tillbaka från Ungern, placerades jag i en cell, där en svag lampa lyste dygnets samtliga timmar för att jag alltid skulle vara synligt för socialismens outtröttliga, alltid vakande väktare.

Man fick lägga sig klockan 22.00 och man tvingades att stiga upp klockan 06.00. Däremellan väcktes jag av kraftiga slag på cellens massiva dörr tre gånger under varje natt. Detta skulle mjuka upp mig och tvinga mig att bekänna att jag olagligt ville lämna Tjeckoslovakien och fly till väst. I denna socialism utan mänskligt ansikte, var det alltså tillåtet att störa en människans sömn. Märk väl att detta vara tillåtet maximalt tre gånger under en natt, dock högst under sju nätter i rad.
Detta ansågs vara inhumant och efter murens och socialismens fall år 1989, fick mången sömntorterare rannsaka sitt samvete, inte bara privat utan även offentligt.

I Sverige, år 2019, finns det inga som helst begränsningar när det gäller tortyr medelst sömnbrist, åtminstone inte i bostadsrättsföreningen Fornkullen i Jönköping, där ett oljud får ostört störa sömnen fem, sex gånger varje enskild natt i månader,
och det trots att bostadsrättsföreningens ordningsregler uttryckligen stipulerar att ”Olika former av renoveringsarbeten såsom spikande, borrande, sågande med mera endast får ske på följande tider:
Måndag – Fredag: 07.00 – 19.00
Lördag och dag före helgdag: 08.00 – 17.00
Söndagar och övriga helgdagar: Under helgdagar får endast tyst renovering utföras (ingen borr och spikning)”.
Vad man därmed vill ha sagt är, att alla boende i dessa fastigheter bör vara någorlunda fredade från svårligen outhärdligt oljud, åtminstone mellan klockan 19.00 och 07.00.

”Söndagar och övriga helgdagar: Under helgdagar får endast tyst renovering utföras (ingen borr och spikning)”, står det i bostadsrättsföreningens ordningsregler.
Kristina är utsatt för oljudet dagligen och nattligen. Nonstop. Men just lördagar och söndagar och helgdagar är de värsta. Eftersom då är den ovetande ”förövaren”/”förövarna mest vatten- och toaaktiv/aktiva.

Om du mot förmodan inte skulle veta huruvida du har med en översittare att göra, då kan du utsätta din relation gentemot denna för ett enkelt test: Är avtalet mellan dig och din motpart lika bindande? Är HSB:s avtal med Kristina, att HSB garanterar att hennes bostadsrätt alltid är beboelig lika bindande som Kristinas avtal, att hon alltid skall betala hyra i tid et cetera?
Svaret är ett entydigt NEJ! HSB får uppenbarligen bryta avtalet när som helst och under hur lång period som helst.

Varje åtgärd som HSB har gjort under den långa gångna tiden gällande oljudet i Kristinas lägenhet var gjord i blindo på ren gissning, och befäste HSB:s ideologiska slogan att okunnighet är styrka, att HSB:s totala dominans över Kristina är till hennes fördel, och att, många gånger till att. George Orwell skulle ha lärt sig ett och annat om han fick möjlighet att bekanta sig med HSB:s illaluktande framfart.

Stagger Lee met Billy / And they got down to gambling
Stagger Lee throwed seven / Billy said that he throwed eight
So, Billy said, ‘Hey Stagger / I’m gonna make my big attack
I’m gonna have to leave my knife / In your back’

Why do you try to cheat, and trample people under your feet?
Don’t you know it is wrong to cheat a trying man? / Don’t you know it is wrong to cheat the trying man?
So, you better stop, it is the wrong ’em boyo
You lie, steal, cheat and deceit in such a small, small game / Don’t you know it is wrong to cheat a trying man?
Don’t you know it is wrong to cheat a trying man?
You better stop, it is the wrong ’em boyo
Billy boy has been shot and Stagger Lee’s come out on top
Don’t you know it is wrong to cheat a trying man? / Don’t you…

Berättelsen om ”Stagger Lee” bygger på en verklig händelse som, snart återberättades av ett stort antal berättare. Sedan år 1895 traderas den och berättas i åtminstone fem olika versioner. Man samtliga är eniga om att ”Stagger Lee” är en bedragare, en mördare och framförallt en människa utan någon som helst förmåga att känna medlidande med sitt offer.
Berättelsen är inte bara känd i den anglosaxiska världen, utan även bland tyskar, fransmän och ryssar. På deras egna språk. Och så tillkommer alla dessa engelska versioner. Eftersom sådana skurkar som ”Stagger Lee” är lika varnande exempel som deras motsats, nämligen de av överheten hatade och av vanligt folk älskade, sociala banditer. De som lärde oss, att vi gängse människor, inte borde låta oss kuvas, att vi borde vara stolta över våra liv och bära huvuden högt, att vi är lika mycket människor och värda lika mycket som alla dem som vill dominera oss och bestämma över oss. Det är allom kända Robin Hood, Corisco, Jesse James, Emiliano Zapata, Francisco ’Pancho’ Villa, Salvatore Giuliano, Mykola Sjuhaj, Oleksa Dovbuš, Stenka Razin, Sándor Rosza, Andras Juhász, Lampião, Diego Corrientes, Mandrin, Rob Roy, slovaken Juro Jánošík …

Den första kända versionen av ”Stagger Lee” är framförd av Prof. Charlie Lee, känd som ”the piano thumper”, lästa jag mig till. ”Stagger Lee” blev inspelad först år 1923 av Waring’s Pennsylvanians. Och eftersom den blev en omedelbar hit, så följde en rad nyinspelningar. Frank Westphal & His Regal Novelty Orchestra, Herb Wiedoeft, Lovie Austin, Ma Rainey, Louis Armstrong, Frank Hutchison, Cliff Edward, Mississippi John Hurt, Duke Ellington, Cab Calloway, Woody Guthrie, Archibald, Lloyd Price, Pat Boone, Ike and Tina Turner, The Righteous Brothers, James Brown, Wilson Pickett, Johnny and the Hurricanes, Dave Van Ronk, Tom Rush, Wilbert Harrison, Muddy Waters, Johnny Cash, John Lee Hooker, Sarp Yilmaz, Doc Watson, Taj Mahal, Tommy Roe, Pacific, Gas & Electric, The Youngbloods, Dr. John, The Grateful Dead, The Rulers, Larry Norman, The Fabulous Thunderbirds, Southside Johnny and the Asbury Jukes, Huey Lewis and the News, Nick Cave and The Badseeds, The Black Keys, Chris Whitley and Jeff Lang, Keb’ Mo’, Modern Life Is War, Josh Ritter och naturligtvis The Clash på deras, enligt MTV News “one of the greatest rock albums of all time” London Calling. Och sist men inte minst, Bob Dylan, som gjorde sitt framförande av den ovannämnde Frank Hutchisons versionen på albumet World Gone Wrong.

Jag har överlämnat redan mitt manuskript till boken
HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde
Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta

till ett förlag, och jag hoppas att det gör sitt bästa för att göra boken vida känd. För Kristinas och alla andra i hennes belägenhet skull.

Oväntat, mycket oväntat, är Kristina arg på mig. Inte på HSB utan på mig. Oförmodat blev det jag, som får bära skurkens roll i denna utdragna och helt onödiga konflikt. Det är mina skriverier som gör att HSB vägrar att avlägsna oljudet från hennes bostadsrättslägenhet, anklagar hon mig.
Kristina är alltför intelligent för att själv komma på denna koppling mellan mina skriverier och HSB:s vägran att åtgärda det omskrivna oljudsodjuret. Men hon är för labil för att totalt vägra att acceptera denna absurda teori. På det här stadiet, efter månader av kamp mot HSB, söker hon efter syndabockar, och är antagligen villig att offra en kråkas svarta lever på HSB:s offerbord.
Det tog lång tid innan jag började engagera mig i Kristinas kamp mot HSB. Varför har HSB inte hjälpt henne innan dess? Vem straffade HSB med sin ignorans under den tiden som jag inte var inkopplad på fallet? Kan HSB svara på den frågan? Kan Kristina? Kan någon annan?
Kristina och jag är inte siamesiska tvillingar med en gemensam hjärna. Mina handlingar står jag för, och Kristina står för sina. Genetisk argumentation som associationsskuld förekommer tack och lov inte längre i intelligenta samtal bland samtida människor, inte i en demokrati i alla fall. Kristina är inte min förmyndare och vore hon det skulle hon ändå inte kunna hållas ansvarig och därför inte heller straffas, för mina skriverier.

När kommer HSB förlåta de synder, det vill säga mina skriverier, som jag har begått? Har HSB någon förlåtelsetidsfrist?
Min bok HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde
Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta
är på gång och kommer att finnas tillgänglig på nätet och hos bokhandlare och på vartenda bibliotek under många, väldigt många år framöver. Tänker HSB vägra att avlägsna oljudet från Kristinas lägenhet under hela denna tid?

Jag har skrivit bokmanuset Från Astrid till Lindgren. Det stötte på patrull, som beskrivs av Wikipedia om än förenklat så här: (Se https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A5n_Astrid_till_Lindgren)
”Från Astrid till Lindgren är en roman från 2007 skriven av Vladimir Oravsky, Kurt Peter Larsen och anonym.
Boken handlar om en orädd, viljestark och målmedveten ensam mor i en tid när det ansågs skamligt att vara ogift och ha barn.
År 2004 skulle boken som först kallades Astri mi! En berättelse ges ut, men förlaget stoppade utgivningen. Ytterligare två andra svenska förlag avbröt utgivningen. Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, var det fjärde förlag som tog sig an berättelsen och lanserade den år 2007 i samband med Astrid Lindgrens 100-årsdag under titeln Från Astrid till Lindgren.
Tiden i Från Astrid till Lindgren kommer nu skildras i en tyskproducerad film men även i en dansk-svensk.”

I en någorlunda fungerande demokrati, är det nästan omöjligt att stoppa det skrivna ordet. Från Astrid till Lindgren är ett bra exempel på det. Boken är numera utgiven på cirka tio språk, den är utgiven som talbok, den är utgiven som följetong i cirka ett femtiotal tidningar och tidskrifter i Sverige och annorstädes, det har gjorts radioprogram om hur manuset fick kämpa mot censuren, den står i centrum för universitetskursboken Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturen inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken Från Astrid till Lindgren.
.
Det skrivna ordet är ostoppbart och det lever sitt eget liv. Det sprids med hastigheten beskriven i Fibonaccis talföljd och så småningom kommer nästan alla i kontakt med det.
Dagligen läser man om människor som fortfarande tror att det skrivna ordet kan stoppas och att tiden kan vridas tillbaka. Dessa människor tror på en värld som numera utspelar sig bara i enstaka enklaver.

I början av november 2019 tilldelade Svenska Pen den fängslade svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai Tucholskypriset. Den kinesiska ambassaden tyckte inte om detta. För sin egen statskinesiska del och även för Gui Minhais del. Man menar att Gui Minhai betackar sig för all hjälp från någon, icke minst från svenska journalister. Eftersom de bara stjälper för honom. Känns argumentationen igen?

HSB kan köpa ut förlaget som ger ut boken HSB och Münchhausen by proxy : 2613983 – ett ärende som ingen ägde
Med citat från Reine Johansson, VD för HSB Göta
. Men det skulle hjälpa lika mycket som när man köpte ut de tre förlagen som var beredda att ge ut Från Astrid till Lindgren. Det finns alltid åtminstone ett 4:e förlag.
Sedan kan man naturligtvis förhandla med mig, att dra boken tillbaka. Jag kanske håller med Macheath, när han i Ballade über die Frage „Wovon lebt der Mensch“ sjunger „Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral“.

Någon har skrivit till mig, att Kristinas kamp mot HSB kan jämföras med kampen mellan David och Goliat. Jag håller inte med om denna jämförelse. Eftersom, tro det eller ej, oavsett vad 1 Samuelsboken 17 skriver, hade den sjukligt store och tröge Goliat ganska små chanser att vinna mot den fysiskt och intellektuellt friske David, som dessutom hade möjlighet att utkämpa sin kamp utan att komma alltför nära Goliat. Kristina har inte de fördelarna gentemot HSB. Men hon kan få hjälp från håll som HSB inte räknar med. HSB kan bli lika överraskade som Filisteerna vid Efes-Dammin.

Vem behöver HSB? Nobody! Absolutely nobody. Förutom HSB.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© vladimir oravsky

Skriven 2019-11-11

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners