TOM PHILLIPS, Människan: en kort historik över vår förmåga att klanta till det (Tukan Förlag)

Översättning: Håkan Edvardsson
Originaltitel: HUMANS: A Brief History of How We F**ked It All Up

Vill du få ett gott skratt, eller gråta av förtvivlan?
I båda fallen rekommenderas samma bok.

Boken heter: Människan – En kort historik över vår förmåga att klanta till det! Utgiven på svenska 2019. Den rekommenderas varmt!

Tom Phillips är från Cambridge och har läst en hel massa examina, som han nu fått användning av för första gången i sitt liv (enligt det humoristiska förordet).

Boken är trevligt och populärvetenskapligt skriven, och omfattar en hel massa forskning från olika områden. Naturvetenskap, teknik, historia, rymdforskning … och givetvis nya råd och rön om miljön och om klimatförändringar. Detta är en brännhet bok.

70 000 år av klantigheter och misslyckanden

I 70 000 år har vi klantat till det på olika sätt – att ta med sig 24 kaniner till Australien är ju en klassiker! (Idag finns det kaniner där överallt!)

Nu nu ser det onekligen ut som att vi kanske har klantat till det för sista gången och bäddat för vår egen undergång … ?!

Lämna planeten Jorden … ?! Glöm det, vi är omgivna av dödliga sopor som cirkulerar i omloppsbana och vi kommer att bli fångade i ett nät av rymdskräp.

Leva kvar på planeten Jorden? Ja, det finns inget alternativ just nu. Hela mänskligheten håller på att göra samma sak som polynesierna på Påskön gjorde – de högg ner alla träd på ön, även när de fattat att träden inte skulle repa sig och komma tillbaka. Sedan var miljön förstörd, och dessutom fanns det inget material kvar att bygga färdmedel av.

Vad tänkte de på? En polynesisk version av YOLO? (You Only Live Once?) Eller tänkte de inte alls?

Ju mindre du kan … desto mer tror du att du kan!

Boken börjar med en genomgång av hur människor tänker, och hur människor med otillräckliga kunskaper alltid tror att de kan allt. Alla tror att de är toppstudenter i klassen. Alla tror att deras odrägliga snorungar är genier. I själva verket är mer än hälften av alla människor medelmåttiga eller under medel.

Det är vanligtvis de med minst kunskaper som har störst självförtroende. Det vill säga: man har ingen aning om vad man inte kan, och det struntar man också i.

När allt börjar barka åt helvete, gör åtgärderna att allt barkar ännu snabbare åt ett ännu värre helvete.

Historieskrivningen i Människan – En kort historik över vår förmåga att klanta till det! går från det ögonblick som den första människan klättrade upp i ett träd och ramlade ner och dog, till framtiden då vi lever på en kokhet planet utan träd och är omgivna av rymdskräp (Om vi inte tar oss i kragen! Snarast!).

Klantiga ögonblick från historien varvas.

Underskatta inte små dinosaurier med fjädrar och deras betydelse …

Episka miljökatastrofer. Som när diktatorn Mao Zedong uppmanade sitt folk att döda sparvar för att de kanske åt några frön, och utan sparvar förökade sig gräshopporna som … ja, som gräshoppor, och de drog fram i episka, bibliska svärmar och åt upp rubbet, inte bara några få frön, och tio miljoner kineser dog på kuppen i denna helt och hållet människoframkallade hungersnöd (det är ungefär lika många människor som strök med i Förintelsen). Sedan var det massor av människor som dog av andra anledningar också: förtryck, avrättningar, allmän inkompetens när det gäller matdistribution och så vidare. Så som kommunistiska diktatorer brukar bete sig: stor okunskap kombinerat med ännu större ego. Mellan 40 och 70 miljoner dog under Maos styre.

Folkmordsexperten R J Rummel och författaren Jung Chang och många fler historieexperter utpekar Mao som 1900-talets värste diktator och massmördare – men denna bok koncentrerar sig på incidenten med sparvarna. Brist på sparvar visade sig vara dödligt. Så går det när ohyra får föröka sig fritt, utan sina naturliga fiender. Sensmoral: På det hela taget ska människor inte störa ekosystemet.

Vill det sig riktigt illa kan det gå som i Jurassic Park och Jurassic World. “Life finds a way!” som Jeff Goldblum säger. En stor filosof!

Den nazistiska ubåten och Dödsstjärnan – samma klantiga idé?

Sedan landar vi i klantiga slag genom historien. Som när den österrikiska armén slogs mot sig själv, med dödlig utgång (motståndarna hann aldrig ens dit!). Och vad sägs om den nazistiska ubåt som sänkte sig själv, eftersom en ventil såg ut som spolningsmekanismen på toaletten …?! (Vem gör en sådan design? Samma person som konstruerade ventilen på Dödsstjärnan i första Star Wars filmen, den från 1977?)

Framgång – eller klantigt misslyckande?

Men även saker som ses som framgångar kanske egentligen bara är episka klanterier. Var det en sådan god idé att gå från jägare-och-samlare till jordbrukssamhälle? Det brukar ses som en framgång, men egentligen var folk mycket friskare förr. Folk åt bättre och mer varierat, jobbade mindre och hade mer fritid, alla sjukdomar som spreds från djur till människor fanns inte än, och folk hade färre avkommor (som dessutom kunde sköta sig själv, utan att curlas) och folk överbefolkade inte planeten.

Vad är bäst? God hälsa, fritid, god och varierad kost och gott om plats?
Eller jobba, jobba, jobba, jämt samma mat, en massa nya sjukdomar och det kryllar av ungar överallt som i sin tur drabbas av och sprider ännu fler sjukdomar?

Och var det en sådan god idé att tämja djur, när de förde över en massa nya sjukdomar till oss?

Den här boken ger onekligen ett nytt perspektiv på något som förr i tiden i historieskrivningen ansågs vara människans största framgång.

Revolutioner och sopberg större än Texas

Tom Philips ifrågasätter först jordbruksrevolutionen och sedan den industriella revolutionen.
Och även allt som idag marknadsförs som framgångar.
Vem vet, i själva verket kanske det bara är episka klanterier alltihop!
Eftersom allting bidrar till mer miljöförstöring och större sopberg på en redan överbefolkad planet.

När man läser om hur gigantiska sophögarna är nu för tiden, bävar man för framtiden. En sophög i Kina med gamla datorer och smartphone-hörlurar och gamla mobiltelefoner och annan elektronik som blivit “so last year” är till exempel lika stor som Texas. Delstaten i USA alltså, där serien Dallas spelades in.

I Stilla havet finns en ännu större ansamling av sopor som snurrar runt, runt i en evig sopström.

Vilken skräckfilm!

Framtidstro och optimism och trädklättring

Om människorna hållit fast vid att vara jägare-samlare skulle alla dessa apokalyptiska sopansamlingar inte finnas idag!

Men då hade inte heller boktryckarkonsten uppfunnits, och Tom Phillips hade inte fått användning för alla sina examina och vi hade inte fått ett gott skratt när vi läste om kanininvasionen av Australien, eller den nazistiska ubåten som sänkte sig själv … och alla andra episka klanterier.

Boken slutar med en positiv ton.

Det är inte för sent att rädda planeten Jorden. Det gäller bara att inte klanta sig … gång på gång på gång!

För att använda en metafor från mänsklighetens begynnelse: Det ska gå att klättra upp i ett träd, utan att ramla ner och slå ihjäl sig!

Tom Phillips har även skrivit Truth – A Brief History of Total Bullshit

Skriven 2019-11-02

Läs mer om boken här

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners