TERMINATOR: DARK FATE

Regi: Tim Miller
I rollerna: Linda Hamilton, Arnold Schwarzenegger, Mackenzie Davis, Natalia Reyes, Gabriel Luna

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2019-10-25

Skaparen av Terminator är tillbaka och håller i rodret igen. Nja, inte riktigt. Däremot är det sant att James Cameron varit med och plitat ner idén till storyn utan att för den sakens skull gjort grovjobbet och bidragit till manusarbetet. Regin i sin tur är överlåten till hete Tim Miller, vilket ser ut som ett bra drag på pappret med tanke på den lika enorma som välförtjänta succén med hans långfilmsdebut Deadpool.

Ändå kan man med rätta fråga sig hur stort det är att Cameron, denne auteur av blockbusters haft ett finger – om än tämligen litet sådant – med i tillkomsten av denna rulle? Ja, han säger själv att det här är den enda uppföljaren till Terminator: Judgement Day som räknas. De övriga tre, Rise of the Machines, Salvation och Genisys samt tv-serien The Sarah Connor Chronicles ska bara ignoreras, de utspelade sig i en annan dimension. Så nu vet ni det.

Vi befinner oss i en tid som utspelar sig drygt tjugo år efter den nyskapande ”tvåan”, och historien avhandlar berättelsen om unga kvinnan Dani, som hotas till livet av en Terminator från framtiden eftersom hon en gång i framtiden ska föda en rebelledare, som kan besegra det maskinstyrda helvetet skapat av ett illasinnat jätteföretag.

Om historien ter sig synnerligen välbekant, så är det verkligen inte så konstigt. För Dark Fate är i stort sett remakeliknande hopkok på de två första numera klassiska Terminatorfilmerna. Ibland är känns det till och med som om de enskilda scenerna prickats av en efter en, och sedan lagts in där det passar i den allt annat än nya storyn. Här finns till exempel två brutala fighter mellan människa och maskin i fabriksliknande lokaler, här finns en häftig biljakt på en motorväg och icke att förglömma finns här terminators som bokstavligen samlar ihop sig och reser sig från brinnande vrak då och då.

Nytt är en väl utdragen uppgörelse på ett illa tilltygat flygplan samt inte en utan tre starka kvinnor som ”kick ass”. Ett välbehövligt tecken i tiden, får man väl säga. Här finns även en twist som ställer historien i en lite annorlunda dager, vilket förstås inte ska underskattas.

För övrigt kan konstateras att återseendets makt aldrig ska underskattas. För de som var med då det begav sig infinner sig närmast sentimentala känsloyttringar av att se Linda Hamilton och Arnold Schwarzenegger vara tillbaka i sina paradroller. I slutänden kan man därför också hävda att Terminator: Dark Fate utgör ett respektabelt försök att fortsätta på den ursprungliga inslagna vägen, men den där känslan av fräschör och nyskapande har självklart inte gått att återskapa. Det gör det ytterst sällan i sådana här sammanhang.

Skriven 2019-10-25

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners