SETT PÅ TV – Vladimir Oravsky har tittat på två aktuella dokumentärer om Einsteins hjärna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

TV lämpar sig utmärkt till att visa dokumentärfilmer. Söker jag efter något TV-program, de kvällar som jag har tid att titta på TV, så är det först och främst dokumentärer jag tittar efter.

I dag, den 22 oktober 2019, såg jag en 60 minuters film betitlad Jakten på Einsteins hjärna av Takuya Ogasawara och Riva Komatsubara. Dessa två läste om Thomas Stoltz Harvey, patologen som år 1955 obducerade Einstein och stal hans hjärna. Så Ogasawara och Komatsubara ville träffa honom. Men denne var redan död sedan åtminstone tio år tillbaka.

Filmmakarna träffade Harveys son, Harveys granne et cetera och kom fram till att Harvey styckade Einsteins hjärna i 134 bitar, i filmen kallade block, och postade dessa till olika läkare och forskare världen över. Ogasawara och Komatsubara lyckades lokalisare fjorton av dessa, det vill säga 120 block saknas fortfarande. Filmen ställer frågan: kommer man att kunna återskapa hela Einsteins hjärna till slut? Slut.

Filmen skulle kunna heta ”Koka soppa på en spik”, fast i den här soppan fanns bara en spik och inga andra ingredienser som i den berömda folksagan.

En annan dokumentärupplevelse om Einsteins hjärna vill jag också berätta om här. Detta mest på grund av att ingen annan har reagerat på detta program och jag menar att det fanns anledning till det.
”Dokumentären” hette Einsteins hjärna på svenska och Relics: Einstein’s Brain i original. Den är producerad och regisserad av Kevin Hull. I den far på ett guttaperkabollaktigt vis en japansk professor med namnet Kenji Sugimoto mellan kontinenter och kors och tvärs över USA i jakten efter Einsteins hjärna.

Professorn som hävdas komma från ”Kinki University”, klättrar på Einsteins staty som om det var Mount Rushmore i Hitchcocks North by North West, och han knackar på statyns huvud i hopp om att finna Einsteins hjärna där. Han uppsöker ett arkiv och finner där dokumentation om James Hendrix, Janis Joplin, J Edgar Hoover etcetera. Låter allt det som scener från en seriöst menad dokumentärfilm? Och ändå presenteras den som en sådan. Utan några som helst anmärkningar eller ifrågasättanden.

Platsen där dokumentation om Amelia Earhart borde vila i samma ovannämnda arkiv är tom. Eftersom, och detta är min egen tolkning, Amelia själv försvann spårlöst … Samma underhållningstricks har Mel Brooks använt sig av i sina filmer. Låter det som en dokumentärfilm, är någon av Mel Brooks filmer dokumentär?

Professorn Kenji Sugimoto hittar så småningom en informator i en plats vid namn Lawrence, Kansas, en håla, som enligt utsago, bara några år tidigare blev utplånad av en atombombexplosion. Informatorn heter ”Bill” och spelas, yes i den här dokumentären spelar man roller, av ingen mindre än den välkände författaren William S Burroughs …

Låter det som en dokumentärfilm?

Kevin Hulls film Relics: Einstein’s Brain präglas av samma svarta humor och civilisationskritik som etnologen och privatdetektiven Burroughs författarskap. Med andra ord, hans film Relics: Einstein’s Brain är lika mycket en dokumentärfilm som Woody Allens Take the Money and Run, eller densamme Allens film Zelig, eller Allens Bananas, eller Rob Reiners This is Spinal Tap, eller Eric Idles The Rutles, eller Vladimir Oravskys Ungdomsgården paa Vesterbro, eller Christopher Guests Waiting for Guffman. Ingen av dessa sju sistnämnda filmer visades på TV under vinjetten dokumentärfilm.

Och avslutningsvis: Förväxla inte denne Kevin Hull med Kevin Hull som tillsammans med Mike Miranda, Martin Aparijo och Jose Yanez gjorde semidokumentären med BMX-cykeln i fokus, The Making Of Rad.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© vladimir oravsky

Skriven 2019-10-22

Jakten på Einsteins hjärna publicerades på SVT-Play den 21 oktober 2019, och kan ses där till och med den 31 augusti 2022.