SABATON djupdyker i första världskrigets blodigaste slag

Världen är full av väpnade konflikter överallt och alltid, och en av de värsta är givetvis det första världskriget. Denna tragiska händelse konkurrerar alltjämt om att vara den blodigare, mest brutala och rent allmänt eländigaste någonsin. Således var det väl bara en tidsfråga förrän Sveriges slagkraftiga metalhjältar Sabaton skulle dyka ner i ämnet på allvar, och påminna oss alla om ett av dess mest långdragna slag i franska Verdun 1916. Fast vägen från frö till limpa har varit lång. Idén till nya verket The Great War föddes redan 2008 efter det att ämnet berörts i några enskilda sånger några år tidigare, men processen drog ut på tiden. Ordentligt.

– Ja, men sedan när det blev hundraårsjubileum sedan krigets start 1914 kom många händelser ut i rampljuset igen, förklarar sångaren Joakim Brodén. Och tack vare att vi haft allt det här i blickfånget i elva år har vi hållit utkik efter bra storys. På så sätt fick vi också en större samling att gräva ur.

Kan inte sjunga om konsthistoria

Sabaton har alltid avhandlat krig i sin musik, men det betyder nödvändigtvis inte att någon inblandad är fixerad vid det. Joakim ser sig själv som historienörd, snarare än renodlad krigsconnoisseur, men det ligger ändå nära till hands att skriva om diverse slag och sådant än något annat.

– Det är väl bara så att jag kan inte sjunga om konsthistoria. I krig sysslar man med aggressivitet, stolthet, glädje och depression. Allt detta gör att det är intressant och fascinerande att skriva om. Så jag kommer inte att fokusera på att hitta på något nytt ämne.

Kul med melodier och catchy refränger

– Vad gäller det musikaliska har ni alltid varit väldigt melodiska och haft catchy refränger. Ur den aspekten skiljer sig väl inte The Great War från vad ni gjort tidigare?

– Nej, så är det väl. Men jag tycker om sådant. Det är kul. Men sedan befinner vi oss allihopa kring en central knutpunkt; klassisk åttiotals-metal. Sedan rör sig jag och Per (Sundström, bas) oss i sidled därifrån medan Hannes (Van Dahl, trummor) och Chris (Rörland, gitarr) är inne på det lite tyngre och mer proggressiva och Tommy (Johansson, gitarr) mer är inne på Helloween och Gary Moore.

Alltjämt inne i en expansionsfas

The Great War är Sabatons nionde album. Fast det lär knappast bli det sista. Kvinetten må vara inne på sitt tjugonde år, men det är rätt uppenbart att de alltjämt är inne i en expansionsfas. Bandet växer fortfarande, och satsningarna är därefter. Releasen av verket ifråga har föregåtts av en stor pressträff på plats i just Verdun, och när musiken väl är ute väntar en världsturné. Sommaren präglas av festivaltider, och sedan i höst blir det en stor vända i Nordamerika.

– Ja, vi har alltid satsat. I början kände vi kanske att vi var lite överambitiösa, men som det ser ut nu är biljettförsäljningen väldigt bra.

Bättre hatad eller älskad än vara obemärkt

– Har ni fått någon respons än från folk som hört de nya sångerna? Jag såg att första singeln Fields of Verdun hade fått 2,2 miljoner visningar på mindre än en månad?

– Jo, tack. Det rullar på. Vi gjorde ju inga videos på förra skivan, så vi ville göra en nu. Sedan har det börjat komma in lite grand respons också, men det är svårt att avgöra något än när skivan inte är kommit ut.

– Men hur mycket bryr du dig om vad kritikerna tycker i dessa dagar?

– Vad ska man säga. Vissa som tycker är Sabatonfans, men om det är de brittiska musiktidningarna som skriver låter det mer som ”Mjä”. Sedan är det ju inte samma sak som att bli toksågad. Men jag tycker inte om att vara obemärkt. Det är bättre om folk antingen hatar eller älskar oss. Att de har en åsikt. Som kritikerna. De är polariserade.

Evolution med ond bråd död på riktigt

Joakim säger apropå det nya albumet att de som varit med från början vet att Sabaton aldrig handlat om låta ”väldigt annorlunda” från den ena skivan till den andra. Däremot har alltid någon form av evolution kunnat noteras.

– Den som först lyssnar på den första skivan och sedan på den senaste märker det.The Great War är något mörkare och mer atmosfärisk än något vi gjort tidigare. Första världskrigen var en ganska mörk tid, och känslorna den väcker är extra mörka. Det var ond bråd död på riktigt.

Deprimerande jämföra med Best of varje gång

– I år är det tjugo år sedan ni bildades. Skulle du vilja säga att det är lättare eller svårare att skriva ett album idag än när ni började?

– Det är mycket svårare. Nu har vi den tidigare katalogen att tävla med. Därför är det extra svårt att göra något som känns som Sabaton, men som samtidigt låter nytt och fräscht. Det är den stora svårigheten. Man vill ju att varje låt ska vara den bästa någonsin, men nu måste man sitta och jämföra nya låtar med Best of varje gång. Det är deprimerande, men det är den processen vi måste gå igenom var tredje år innan varje ny skiva.

Internationellt genombrott med nytt skivbolag

– Hur ser du rent allmänt på er karriär så här långt?

– Oj, var ska jag börja. På ren känsla skulle jag säga att minst sjuttiofem procent har varit positivt. Jag kanske är lite osvensk, men jag är stolt. I början var vi indie och ingenting, men nu tillhör vi eliten och fast branschen gått ner har vi sålt mer av varje skiva. Så vi har haft en stadig uppåtkurva, vilket jag är stolt över. Vi har viljan och glöden att hitta på nya saker.

Det internationella genombrottet kom med 2010 års utgåva Coat of Arms. Höga listplaceringar i såväl Finland och Polen som Schweiz och Tyskland satte bandet på metalkartan på allvar, och på den vägen är det.

– Jo, det som skedde då var att vi gick från att ligga på ett svenskt indiebolag till Nuclear Blast. Det fanns ett tryck redan innan, men det gick inte att köpa skivorna. Samtidigt var det så att den lyckade effekten med Coat of Arms kom med skivan efteråt.

Dålig kombination vara nitton och få allt man pekar på

– Var det svårt att hålla fötterna på jorden när framgångarna äntligen kom?

– Nej, faktiskt inte. Det hade varit en sådan stadig utveckling fram till dess.Vi hade haft minuter av extrem glädje när vi fått spela på stor scen i en och en halv timme, men sedan hade vi ändå fått lasta bussen efteråt. Fast hade det smällt rejält när vi var nitton kanske vi inte klarat av det. Att vara i den åldern och få allt man pekar på är ingen bra kombination.

– Fast ni hade det ju onekligen lite motigt i början. Er första inspelade skiva Metalizer stoppades ju av ert dåvarande skivbolag 2002?

– Ja, det var jättejobbigt. Vi var helt knäckta. Det var tvärstopp, det kändes för jävligt. Fast vi lärde oss något av det. Vi skrev nya låtar och bekostade inspelningen av dem själva.

Festival som lösning och varumärke

– Men du funderade aldrig varken förr eller senare på att lägga ner alltihopa?

– Nej, jag tror inte det. Men det var väl mer ilska som höll oss uppe, typ nu ska vi visa dom. Vi har haft en fantastisk förmåga att vända dåliga saker till vår fördel, och ofta har det varit ren jävla tjuskallighet som drivit oss. Det var så vi resonerade med Sabaton Open Air. ”Vi har ingenstans att spela, så låt oss ha en festival, och bjuda in andra band istället”.

– Man kan säga att ni byggt upp ett tämligen starkt varumärke, helt enkelt?

– Ja, vi hade ett problem med en lösning. Vi ville ha ett releaseparty för vår nya platta. Så vi sade ”Vad ska vi göra? En kryssning kanske”. Det var en bra idé. Men Silja Line var för dyra, så det blev en festival istället.

Skriven 2019-06-27

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners