Berättelser som ingen kan hitta på – ännu en gång

Mina skildringar betitlade Berättelser som ingen kan hitta på, fick en riklig respons. Människor mejlade till mig och även ringde för att dela med sig sina minnen på tokenskaper de varit med om, som om de tävlade om vem som hade med den trögaste personen och den mest världsfrånvända myndigheten att göra. Jag börjar dock från andra ändan.

En kvinna som läser det mesta som jag skriver sa till mig ”hur kommer det sig att du alltid möter sådana här konstiga personer och jag nästan aldrig”.
Hon och jag har sett många filmer tillsammans och nästan varje gång säger hon, ”hur kan du se alla dessa detaljer och koppla ihop dem till en betydelsefull helhet? Mig går sådant helt förbi.”

Om jag gav mig på en möjlig förklaring, så skulle den låta så här: vi ser och upplever samma saker, men vi tillskriver dessa olika betydelser. Ofta rör det sig om olika känslighet hos mottagarna, men även om olika behov av att genomlysa och förstå.
Hen som inte struntar i hur man blir bemött i bodar och magasin, av myndigheter och företag etcetera, gör minst lika viktigt arbete för Sveriges välbefinnande, som den som sköljer av yoghurtförpackningen med kravmärkt vinäger.
Vi är olika sensitiva och vi bryr oss olika mycket om vår omvärld. Eftersom det är omsorgen om vår livsmiljö, och mestadels bara det, som kritiskt granskande, så som jag presenterar i Berättelser som ingen kan hitta på handlar om.

Jag var en vecka i Dalarna. En vän till mig, en rektor på en mycket fin, prestigefull skola, byggde där ett hus åt sig, helt i trä, utan spikar och skruvar. Jag ombads att hjälpa honom med det.
Även om vädret var fint och maten var både god och riklig var det inte direkt någon semester för min del, på grund av allt släpande av tunga stockar. Men som man säger, den som ger sig in i leken får leken tåla.
Efter väl utfört arbete, körde vi mot Småland i hans fina fyrhjulsdrivna bil, när han plötsligt sade: Vladimir, vi har alltid så trevligt tillsammans; så jag funderar hur det kommer sig att du bråkar med alla och jag med ingen.

Jag blev inte bjuden till inflyttningsfesten, eftersom jag bestämde mig för att ge svar på tal. Jag sade: minns du när du inte fick betalt från ett förlag för dina illustrationer? Då bad du mig att ordna detta och jag skrev brev efter brev till vänster och höger, och kämpade åt dina vägnar tills du fick pengarna.
Minns du när du hade problem med ett försäkringsbolag och du bad mig att ordna tvisten åt dig.
Minns du när… och minns du när…
Då har inte du ”bråkat” med någon och ändå fick du rätt mot alla. Eftersom du bad mig om att ”bråka” i ditt ställe med förklaringar som att jag formulerar mig bättre, har större erfarenhet, ger mig inte, et cetera. Du lät mig att dra det tunga lasset. Även under den förra veckan var det jag som släpade de tyngsta stockarna eftersom du hänvisade till att jag är den starkaste och muskulösare. Eller som du sade vid brasan härom kvällen, att jag är dum och stark.
Vid floden Nevas utlopp i Finska viken, finns en 5 miljoners stad som mellan 1924–1991 hette Leningrad, tvångsbenämnd av hämndlystne tyrannen Stalin efter en härsklysten despot. Samma stad hette Petrograd mellan åren 1914–1924. Efter Peter I.
Peter I kallas inte Peter den store på grund av sin längd på 203 cm, utan på grund av sina bedrifter. Han tillhörde inte dem som satt på tronen bakom ett tjockt ämbetesglas varifrån han iakttog hur hans order exekverades.

Som sagt i inledningen, jag skulle kunna publicera en liten tunn bok med all respons som mina rader Berättelser som ingen kan hitta på
erhållit. Här kommer ett:
”jag säger då det.
Det finns dumma mänskor överallt.
Som när jag fick ett brev adresserat till Karl Svärds dödsbo, Tullingebergsvägen 52. Jag kollade att det inte fanns någon Svärd på den adressen, heller. Skrev ett vänligt och hjälpsamt mail till Åre kommun som skickat brevet.
De tyckte dock att jag skulle kontakta posten om brevet hamnat fel. Jag påpekade att posten inte kunde leverera rätt till en kund som inte fanns, och att de kanske borde kolla sina uppgifter, om det t ex fanns en c/o-adress.
Men de upprepade att jag borde kontakta posten.
Jag gav upp och skickade bara tillbaka brevet.”

Sjukvården och försäkringar leder ligan. Än så länge.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Skriven 2019-06-27

Skriv ut sidan

Våra partners