KATASTROFFILMER – nu har Skandinavien lärt sig av amerikanerna

Katastroffilmer – ett numera klassiskt tema på bioduken. Sjuttiotalet var både genombrottet och peaken för dessa spektakel. Det var då filmer som Jordbävningen, Poseidon och Skyskrapan brinner slog hårt hos världens biobesökare. Sedan kom övermättnaden, och kraschen.

Publiksuccé och guldbagge för Crazy Pictures

Men genren har aldrig riktigt dött. Med jämna mellanrum har nya titlar haft premiär även efter millennieskiftet. Med varierad framgång. Remaken av just Poseidon, Roland Emmerich The Day After Tomorrow och 2012 tillhör väl de mest kända, och för några år sedan gjorde San Andreas med Dwayne Johnson alias The Rock stor succé följd av den mer lättglömda Geostorm förra året.

Fast det som är värt att notera just nu är att Skandinavien börjar göra sig gällande i denna annars så amerikanska nischgenre. Förra året såg Den blomstertid nu kommer dagens ljus, och succén var snart ett faktum. När krutröken lagt sig hade över hundratusen svenskar löst biljett, och i januari belönades Crazy Pictures, teamet bakom skapelsen en Guldbagge i kategorin Årets nykomling. Samtidigt har filmen vunnit priser på diverse filmfestivaler och sålts till ett otal länder också.

Förödelsen en produkt av främmande makt

Inte illa marscherat för ett gäng som opererat utanför den vanliga svenska filmsfären och pengastödet som därtill hör, får man väl säga. Huruvida man sedan kan eller rent av ska placera Den blomstertid nu kommer i katastrofgenren må de lärda tvista om. Förstörelsen och förödelsen här är trots allt en produkt av främmande mänsklig makt inte av naturens element. Men jag väljer att vara liberal i tolkningen här. Fast oavsett vilket, alla sådana här filmer kräver en hjälte, och i det här fallet är det Alex, en ung man som tvingas hem till sin barndomsby där uppgörelsens timme med det förflutna är slagen i samma ögonblick som han åter trampar barndomens marker igen.

Dödsbringande skred av sten och jord

I fallet Vågen eller The Wave som är titeln denna skapelse lystrar till i den stora vida världen behöver man dock inte hysa det minsta tvivel om att naturen flippar ut utan handfast bistånd från någon människa. Istället rör sig handlingen kring ett dödsbringande skred av sten och jord orsakat av skiktförflyttningar i omedelbar närhet av den lilla turistorten Geiranger. En envis och modig geolog ser teckena på ett tidigt stadium, men i slutänden måste han ändå riskera livet för att rädda sin familj. Vågen ifråga har rent tsunamilika dimensioner, och hotar dra med allt och alla med obeskrivlig kraft.

Snygga specialeffekter i både Den blomstertid nu kommer och Vågen

Liksom i Den blomstertid nu kommer är specialeffekterna förvånansvärt snygga och välgjorda, och man kan inte annat än att beundra resultatet med tanke att att dess budget ligger på futtiga sex miljoner dollar. Vidare skulle jag nog också vilja hävda att båda filmerna arbetar ovanligt hårt för att skildra relationerna, och de mänskliga aspekterna rent allmänt vid sidan om de spektakulära katastrofsekvenserna.

Meningslös representant för Bästa utländska film

Fast på samma gång är jag benägen att ställa frågan; vad tänkte herrarna och damerna i det norska filminstitutet egentligen på när de valde att skicka in Vågen som kandidat till Oscarsgalan i kategorin Bästa utländska film? Borde de inte vara fullständigt medvetna om att tilltaget som sådant var helt meningslöst? Att ett actionspektakel inte skulle ha skuggan av en chans att gå igenom nålsögat ända till Oscarsgalan. Jag tycker faktiskt det. Men kanske ville de norska institutmänniskorna sända en signal, som sade att katastroffilmer också borde kunna bli belönade i de finare filmsalongerna.

Inga monster eller superhjältar

Fast amerikanerna de kan förstås de också. Ibland i alla fall. För internationellt och rent allmänt är som sagt just den här typen av förstörelselusta på film en sällsynthet nuförtiden. Finns inte monster eller i synnerhet superhjältar med i leken, så ställer filmbolagen inte upp med den nödvändiga finansieringen. Men det händer ändå ibland att det kommer en titel som lever upp till den klassiska definitionen av katastrof med stort K.

Slemma typer rånar och hyvens grabbar fixar biffen

Som Hurricane Heist. Från producenterna av The Fast and the Furious, som det heter på omslaget på min amerikanska blu ray-utgåva. Titeln och konceptet är i det här fallet samma sak. Platsen är en håla i Alabama som förbereder evakuering inför ett massivt orkanutbrott. Samtidigt gör slemma typer sig beredda att råna en kontantdepå på enorma sexhundra miljoner dollar. Det går naturligtvis inte som det var tänkt, och de hyvens grabbar som fixar biffen år både uppfinningsrika och modiga. Banalt, grovt och dumt var adjektiven Svenska Dagbladets recensent tog till, varpå denne ändå sedan slog till med tre punkter av sex. Men oavsett vilket; varför ta en sådan här film så in i bomben på allvar? Det här är kompetent popcornaction för vuxna gossar, inget annat. Underhållningsvärdet är stabilt och skådespelarinsatserna fungerar tillfredsställande, och det är det som räknas.

Tämligen spännande och actionladdad

Men Hurricane Heist fick i ärlighetens namn ändå ett tämligen fiaskoartat mottagande. Filmen drog endast in futtiga 6,2 miljoner dollar i Nordamerika medan resten av världen bidrog med knappt 25 miljoner. Vilket i kalla siffror betyder att den inte ens orkade med att tjäna in sin budget på 35 miljoner. Lite synd, kan jag tycka. För det här är precis som antyds här ovan en tämligen spännande och actionladdad skapelse, och den är definitivt mer underhållande än de tidigaste tjatigt bilporriga posörfesterna i Fast & the Furious-serien.

Ingen ny vår till mötes

På något sätt doftar Hurricane Heist old school åttiotalsaction minus de mest brutala inslagen lång väg, och det är förstås inte det sämsta. Och det är som sagt inte Den blomstertid nu kommer och Vågen heller. Dessutom är det rent allmänt lätt att uppskatta när andra länder än de gängse försöker och vågar göra genrefilmer på sitt sätt efter eget huvud om än med – dessvärre – resurser fjärran från de som finns i Hollywood. Men med detta sagt; vi kan nog alla glömma att katastroffilmen går en ny vår till mötes. De fåtaliga rullar som kommit på senare år gör ingen trend om man säger så.

Skriven 2019-05-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners