ALADDIN

Regi: Guy Ritchie
I rollerna : Will Smith, Mena Massoud, Naomi Scott, Marwan Kenzari, Navid Negahba

BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-05-22

Aladdin 2019 serverar INTE en helt ny värld – den här filmen är bekvämt likt det tecknade originalet från 1992, med några få uppdateringar och förbättringar (och några helt onödiga tillägg) – och filosofin tycks ha varit “if it ain’t broke, don’t fix it!”. Guy Richies Aladdin är faktiskt bättre – och mer högtflygande – än Tim Burtons Dumboremake, där alla försök till känslor och djup effektivt dränktes av specialeffekter, uppstressad klippning och klyschigt skådespeleri.

Det märkligaste med det tecknade Aladdin-originalet är att alla röster gjordes av vita skådespelare. I Sverige var det Peter Jöback som gjorde rösten till Aladdin.

Den blå anden var i originalversion baserad på Robin Williams mimik och hans sätt att skoja och skådespela – nu är det en ny komiker som har fått axla manteln (och den blå färgen) – Will Smith. Han tycks trivas riktigt bra i rollen. Han verkar inte ha haft så kul sedan romcom-filmen Hitch!

I den här versionen har anden blivit mer mänsklig – han är delvis övernaturligt väsen och delvis make overkonsult till Aladdin, men han är också en stadig romcom- bästis som kommer med goda råd. Precis som i Hitch!

Mena Massoud och Naomi Scott är fina som kärleksparet Aladdin och Jasmine. Personkemi och tonkemi finnes. Ljuv musik uppstår – bokstavligen!

Numera är prinsessan Jasmine tack och lov inte ensam tjej bland grabbarna längre – hon har fått en välbehövlig bästa tjejkompis som får bli Will Smiths kärleksintresse i filmen.

Prinsessan Jasmine har också fått en egen prinsess-power-ballad i bästa Let-It-Go stil. Den kommer något sent i filmen, men tanken är god. Annars känns det mesta och det bästa av musiken igen från original-Aladdin.

– Är det här en trovärdig miljöskildring?

– Självklart inte, det här är ju fantasy ända ut i de flygande mattfrans-spetsarna!

– Finns det actionscener i slowmotion?

– Självklart, det här är ju en Guy Ritchie film!

När det gäller berättelsen om Aladdin så har det alltid varit frågan om romantisk verklighetsflykt och exotifiering och fantasy.

Sagan är den mest kända i den urgamla sagosamlingen Tusen och en natt – men den lades dit sent omsider, på 1700-talet, av en fransman som hörde historien från en syrier och sagan utspelar sig någonstans i Kina … !

Så någonstans någonstans i Asien eller någonstans i Disneyland utspelar sig denna saga som inte alls är autentisk eller ger en autentisk bild av andra kulturer än den vanliga, vita, amerikanska medel- och överklass som brukar representeras i Hollywoodfilm – men Aladdin har aldrig varit en sann och autentisk historia. På det sättet är den här filmen väldigt trogen originalet. Man blandar i allt möjligt och har så kul som man bara kan med hela smeten!

Det här kommer att bli en av årets mest framgångsrika romcoms – och att icke vita personer finns representerade i romcoms är positivt bara det. Vem vet, Crazy Rich Asians kanske startade en trend? För nu får vi se … ännu fler Crazy Rich Asians!

Skriven 2019-05-22

Skriv ut sidan

Våra partners