REBA McENTIRE, Stronger than the Truth (Big Machine)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Hon är en legend, ikon och icke minst ett så kallat householdname. Åtminstone i USA, och definitivt i countrykretsar. Namnet är Reba McEntire, och hon rockar inte precis båten. Man vet vad man får, och sedan får det räcka med det. På detta trettioförsta album – julutgåver oräknade – levererar hon nästan exakt det man förväntat.

Total dominans av ballader

Vilket på det hela taget inte är en dålig sak. Fast jag återkommer till det. Först bör dock nämnas att de tre första sångerna på Stronger than the Truth tydligt illustrerar de tre kategorier materialet på sedvanligt vis kan indelas i. Inledande Swing All Night With You är precis som titeln antyder dansant westernswing, efterföljande titelspåret Stronger than the Truth är en akustisk ballad och tredje låten Storm in a Shot Glass definierar de där enstaka upptempo-alstrena som brukar dyka upp modellerad efter radiovänlig popcountry.

Om kvinnor i olyckliga omständigheter

Sedan behöver det väl knappast påpekas att spåren som vanligt domineras av balladerna. Av de totalt tolv sångerna är hela åtta stycken känslofyllda tryckare. Fullt förståeligt på ett sätt, det är trots allt i det sänkta tempot McEntires klara känslofyllda stämma lyser som bäst.

McEntire sjunger ofta om kvinnor som blivit svikna, lämnade, hamnat i olyckliga omständigheter och de orättvisa irrvägar livet tagit för dem, och säga vad man vill, men denna sextiofyraåriga Oklahomabördiga dam gör det bättre än de flesta. Den här gången lyser sådant som Tammy Wynettes Kind of Pain – titeln säger det mesta, valsiga The Clown och The Bar’s Getting Lower, om en åldrande kvinna som tvingats inse att hon aldrig kan få en man av det rätta virke hon längtar efter.

Mycket känsla i vokal leverans

Naturligtvis gör veteranen dessa sånger full rättvisa, fattas bara annat. Samtidigt är det förstå så att man hade kunnat hävda att hon hade kunnat göra dem i sömnen. Om man hade varit ogin det vill säga. Men eftersom det i vanlig ordning finns så mycket känsla i den vokala leveransen gör jag inte det även om det varit både nyttigt och önskvärt för variationens skull med ytterligare ett par snabba spår.

Sångerna regerar i väl förutsägbar helhet

Däremot är det knappast fel att påstå att produktionen med några få undantag låtit i stort sett likadant åtminstone sedan skarven mellan åttio- och nittiotalet. Ett faktum som med åren gjort att hennes album blivit väl förutsägbara. Visst, sångerna regerar och den old school-aktiga tidlösheten ska framstå som en hederssak, men lite väl tryggt och säkert är det här allt. Man har hört den här skivan förr. Många gånger. Om sanningen nu ska fram, och det ska den ju.

Skriven 2019-05-05

print

Våra samarbetspartners