LOUISE HOFFSTEN om nya turnén, digital utarmning och storhetstiden

På senare år har bluesdrottningen Louise Hoffsten medverkat i såväl Melodifestivalen och Stjärnorna på slottet som Körslaget och nu senast Så mycket bättre, men regelrätta livespelningar har alltid varit hennes livselixir, och för tillfället befinner sångerskan sig mycket riktigt på vägarna igen. Nedslag görs i ett tjugotal av landets konserthus från Luleå i norr till Malmö i söder.

– Det känns bra, konstaterar hon. Jag spelar ju konstant, men då bara med en liten sättning. Fast nu kör jag med ett helt band, och det känns både kul och lyxigt.

En grund att stå på

Någon direkt anledning att brista ut i ett ”Wow” som ett resultat av hennes medverkan i Så mycket bättre har hon dock inte haft. Möjligen är det fler människor i olika åldrar som dyker upp., men annars är det inga större förändringar, menar hon.

– Under åren har jag ju byggt upp min publik, så jag har en grund att stå på. Jag behöver inte börja om från början.

Dyker ner i repertoaren

– Vad kör du för låtlista? Du har ju gett ut sexton skivor i eget namn, så du har mycket att välja från?

– Ja, det har jag, och det känns jätte härligt. Men nu när jag kör med ett helt band, så lägger jag mycket vikt på Rhytm & Blonde. Sedan är det blandat från de andra skivorna också, det känns kul att dyka ner i hela repertoaren.

Bra möten i Så mycket bättre

– På tal om kul. Hur var det att vara med i Så mycket bättre?

– Det var väldigt roligt, det var en skön blandning av folk. Vi hade en härlig mix av människor. Det blev bra möten, och det var ingen självklarhet. Det finns bra respekt och kärlek mellan oss, som jag tror vi alla bär med oss.

Louise berättar att orsaken till att hon inte varit med i programmet tidigare helt enkelt beror på att hon aldrig hade fått frågan förrän inför denna senaste säsong.

Snaskiga skriverier om sjukdomen

Sedan kretsade förhandssnacket vad gäller hennes medverkan i alldeles för hög utsträckning föga förvånande kring MS, som hon diagnostiserades med redan för tjugo år sedan. Sångerskan har alltid framhållit att hon vägrar låta sig definieras av sin sjukdom, men pressen har svårt från att avhålla sig från ämnet. I samband med tv-sändningarna i höstas publicerade kvällstidningarna artiklar med krigsrubriker som ”Hoffsten stoppas av sin sjukdom” och ”Hoffsten obotligt sjuk”. Ingen direkt nyhet med tanke på ovanstående, kan tyckas. Så när jag betecknar tilltaget som snaskigt säger inte Louise emot.

– Nej, jag håller med. Men jag får skylla mig själv eftersom jag gick ut och pratade om det i början. Samtidigt gjorde alla skriverier att jag tappade lusten, men det finns också någon mening med att jag gjorde det. För när jag möter människor som vill prata med mig ger det både mig och dem styrka. Då kan jag välja de bitar av det här jag själv vill fokusera på.

Inga pengar i en digital värld

När det gäller den rent professionella biten säger sig Louise gärna vilja fokusera mer på att göra ny musik än vad som varit fallet på sistone. Ändå är inte något nytt album på gång. Några singlar betitlade Lovesick och Sing to Know har förvisso släppts på senare tid, men fullängdaren och tillika uppföljaren till senaste verket Röster ur mörkret dröjer. Det finns helt enkelt ingen ekonomi i ett sådant projekt längre. Pengarna saknas i en digital värld där människor inte betalar för sin musik. Samma anledning som att Louise i normala fall inte kan åka ut med ett fullt band gäller för eventuella albumutgivningar.

– Det här gör att jag blir utarmad. Sedan är det ingen självklarhet att ge ut musik och att åka ut och spela även om jag klarat det hittills. Men det är ju absurt att man måste jobba arslet av sig bara för att kunna göra det. Man tappar lusten. Sedan kan man inte bygga det här bara på lust, men lite måste man ha i alla fall.

Skiva om människor i mörker

– Din senaste skiva Röster ur mörkret var ju en både speciell och avskalad historia där du tolkade skillingtryck. Har du någon aning om vad du vill göra härnäst när alla bitarna väl faller på plats?

– Nej, det har jag faktiskt inte. Om jag pratar om vad det ska bli blir det inte av. Så jag håller klaffen. Men Röster ur mörkret var en viktig skiva för mig att göra. Den visade på en mening i det hopplösa. Man fick titta på människor som levde i mörker I början på nittonhundratalet. Jobbet med det här var motigt, men det blev bra till slut.

Hade kunnat göra det enklare

– Röster ur mörkret är ännu ett bevis på att du har hoppat rätt ordentligt mellan genrerna genom åren? Har det gjort det svårare för dig karriärmässigt?

– Nej, det tycker jag inte. Jag tänker som bonden. Du måste variera dieten för att inte suga ut näringen ur jorden. Visst hade jag kunnat göra det enklare för mig, men jag har velat göra det så här. Sedan vet jag inte om det där har med en slags bildningskomplex att göra. Jag har ju aldrig gått och lärt mig musik någonstans, så jag har väl velat lära mig på ett annat sätt.

Storhetstid som aldrig kommer tillbaka

Louise har hållit igång sin karriär sedan mitten av åttiotalet vid det här laget. Första skivan Genom eld och vatten kom 1987, innan albumtrion Message of Love, Rhytm & Blonde och 6 gav henne något som bäst kan beskrivas som en storhetstid första halvan av nittiotalet. Rhytm & Love renderade henne både en Grammis och en Rockbjörn utöver en topplacering på försäljningslistan. Hon nosade även på lansering i Tyskland och inte minst USA vid ett flertal tillfällen, med dessa rann i slutänden dessvärre ut i sanden på grund av skivbolagsnedläggningar och annat.

– Det är klart det funnits tillfällen då jag funderat på det där. Det var en tid av glädje att få vara med om allt sådant. Jag tror inte dagens artister får uppleva det på samma vis. Men man måste läggs det åt sidan, och se på livet hur det är idag. Nu är nu. Det du pratar om är en tid som aldrig kommer igen. Men jag kan inte lägga mig ner och dö. Sedan föreläser jag en del också, men jag kan ju inget annat än musik, så jag måste fortsätta.

Tappar perspektivet på tiden

– Tiden går. Det ät trettiotvå år sedan din första skiva Genom eld och vatten släpptes i år. Det känns otroligt. För det verkar inte vara så länge trots allt?

– Nej, man tappar perspektivet på tiden. Jag började ju spela in skivor med Wilmer X. Genom eld och vatten var första gången. Sedan hade jag en tid med Sky High. De firade 40-årsjubiléum på Fasching förra året, och då hade de med alla som spelat med dem genom åren. Det var roligt att vara där och träffa alla.

Händelser i världen tar kraft

– Hur ser du på framtiden?

– Jag tar en dag i taget. Jag är på turné nu, och det är skitkul. Men jag vet inget om framtiden. Jag har en familj, som jag är rädd om och tänker på. Jag är ju inte den där typiska supermamman. Sedan ser man vad som händer i världen, och frågar sig hur man vill leva och vad som är nyttigt. Allt det där tar kraft. Jag har ju tänkt på klimatstressen och strulet med regeringsbildningen också på senaste tiden. Det som gör ont för barnen gör ont för en själv också. Så vi får se hur det blir med allt. Allt som händer runt omkring påverkar en.

Skriven 2019-02-14

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners