Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Kyle Balda, Pierre Coffin och Eric Guillon
Svenska röster: Henrik Dorsin, Andreas Rothlin Svensson, Steve Kratz
Originalröster: Steve Carrell, Kristen Wiig, Trey Parker, Pierre Coffin, Miranda Cosgrove
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-06-28
Fyra år har förflutit sedan Dumma mej 2 och två sedan spinoffen Minions. Det är således programenligt dags för ett tredje kapitel i filmserien om den numera rehabiliterade ondingen och surgubben Gru. För egen del kan jag inte påstå att suktandet efter en fortsättning gått på högvarv, på något sätt var det här mer intressant initialt när man inte riktigt visste var man hade honom.
Fast på samma gång är mannens återkomst förstås inget att uppröras övers Speciellt inte som konceptet som sådant faktiskt ger oanade möjligheter till nya äventyrligheter i det matinéartade universum där i första hand James Bond och Mission Impossible tycks stå som vuxna förebilder.
När vi nu åter kommer in i handlingen får både Gru och partnern Lucy kicken från sin agentorganisation när en ny snipig chef tar över ruljangsen. Strax därefter knackar en distingerad gentleman på hemma i villaidyllen, och berättar att för vår favoritgubbe att han har en tvillingbror. Samtidigt på annan ort smider den bittre före detta barnstjärnan Balthazar Bratt lömska planer.
Som om inte detta vore nog drabbas Gru av en mindre identitetskris när brorsan Dru gott tycker att han kanske ska lämna den smala vägen och bli skurk igen.
Som synes är det mycket på gång i Dumma mej 3. Kanske för mycket, till och med. Men någonstans på vägen vävs alla dessa trådar ändå ihop på ett hyggligt sätt. Fast i mitt tycke blir det som så ofta annars i sådana här sammanhang nuförtiden lite för mycket explosioner och action på bekostnad av situationskomiken och dialogen. Som kompensation har förvisso gullighetsfaktorn med Grus tre fosterdöttrar höjts några snäpp sedan sist istället, men det vore väl synd att påstå att den taktiken fungerar fullt ut.
skriven 2017-06-27
