SWEDEN ROCK 2017, dag 2 (torsdagen den 8 juni) med bland andra APOCALYPTICA, HARDLINE, DORO PESCH´S WARLOCK, ALTER BRIDGE, STEEL PANTHER och AEROSMITH

Annons

Alla goda ting når förr eller senare sin ände. Till och med en institution som Aerosmith, och i torsdags var det dags för Bostonlegendendarerna att säga tack och farväl till den svenska publiken för all tid och evighet. Sorgligt? Absolut, men man får glädjas åt det som varit. Detta avskedsgig var faktiskt det tredje på Sweden Rock på bara ett decennium.

Apocalyptica återvände till Metallica

Men låt oss ta det från början. För undertecknads del inleddes dagen redan strax efter lunch med Apocalyptica, bandet som slog igenom redan 1996 med debuten och tillika coverplattan Plays Metallica By Four Cellos. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna. Fast denna tidiga eftermiddag gick man tillbaka till rötterna nästan fullt ut. Enbart Metallicacovers avverkades därför som sig bör. Pendeln svängde från det kompromisslöst stenhårda till det outsägligt vackra, och alltihop tedde sig uppenbart sofistikerat och personligt.

En metaldrottning gick tillbaka till rötterna

Hardline var bandet som Neal Schon bildade när han ville rocka aningen hårdare i början på 90-talet vid sidan om huvudjobbet i Journey. Schon försvann dock snabbt, men bandet levde vidare, och i denna tidiga eftermiddag vävdes dåtid och nutid ihop när det vankades jubiléumsgig modell tjugofem Endast sångaren Johnny Gioeli återstår från då det begav sig, men soundet är intakt, och formen visade sig vara långt ifrån oäven. Gediget är nog det adjektiv som ligger närmast till hands för att beskriva helheten.

Doro Pesch återkom på största scenen strax därefter. Med fokus på material från sitt forna band Warlock denna gång, dessutom. Ett unikt tillfälle att gå i närkamp med det egna förflutnas allsångsdängor förstås, men för egen del uppskattar jag i första hand hennes aldrig sinande entusiasm för sitt hantverk. Fröken Pesch förkroppsligar onekligen epitetet The Queen of Metal.

Snusk och en inte så ”young dude” på kvällskröken

Senare på kvällen bjöd både Creeds starka spinoffprojekt Alter Bridge och lika snuskiga som proffsiga skojarna i Steel Panther på nya shower, men frågan är om det inte var gamle Mott the Hooplesångaren Ian Hunter, som rätt otippat utgjorde kvällens utropstecken.. Vi talar glammig gubbrock med engagemanget och känslorna i behåll utan några större longörer. Och ja, All the Young Dudes kom som extrrnummer.

Aerosmith alltjämt vitala

Fast i slutänden föll förstås allt ljus bokstavligt talat på Aerosmith. Det är trots allt inte varje dag rocklegender av rang tar farväl. Med tanke på detta var det självklart också upplagt för hitkavalkad av Guds nåde, och visst förärades fansen ett hyfsat pärlband klssiker. Men varför i hela friden lägga nästan halva tiden på inte överdrivet kända nummer när givna ess som Amzing, Crazy, Jaded och Love is Hard on Your Knees saknades? Fråga inte mig, jag har inget vettigt svar mer än att kvintetten inte ville följa minsta motståndets lag. Men oavsett vad nu förklaringen är kan bara konstateras att tillställningen tappade fart när bandet ägnade sig åt att gräva fram saker som mer eller mindre kunde betecknas som obskyriteter i livesammanhang. Synd på så rara ärtor, får man väl säga. För det långlivade sällskapet fortsatte uppvisa fin vitalenergisk form trots att svensk pensionsålder hade passerats med råge denna sista visit på Sweden Rock.

Foto: Michael Lindström

Setlist

skriven 2017-06-09

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners