VI SOM ÄLSKAR 90-TALET, Tallriken, Mamö lördagen den 30 juli 2016 med bland andra REDNEX, EAST 17 , DR. ALBAN, HEATHER SMALL och E-TYPE

Annons

Åttiotalet är alltjämt med all rätt hyfsat hett, men nu ska det spelas på nittiotalssträngarna. Bokstavligt talat. Redan 2012 såg sturnépaketet We Love The 90´s dagens ljus, och nu fyra år senare har insatserna höjts och förvandlats till en endagsfestival. Roligt och partyskapande, tycker många. För egen del kan jag dock inte påstå att det hela ter sig lika upphetsande. Jag var aldrig en större fan av decenniets eurodancecraze, för det mesta tedde den sig på tok för stel, osofistikerad och okänsligt maskinmässig för sitt eget bästa. Samtidigt var det hela rent allmänt ett stereotypt och blekt och plågsamt uppskruvat substitut till den svarta discopopens finessrikedom á la Chic, Earth, Wind & Fire, Shalamar och liknande. Eller rent av ett tramsigt dito. Något vår egen Dr. Bombay åter demonstrerade denna långdragna dag. Men det fanns förstås ljuspunkter också, däribland inledande Snap. Sångerskan Penny Ford ger i alla fall sådant som Rhytm is a Dancer ett visst mått av soul. Liksom M Peoples sångerska Heather Small när hon avverkade välbekanta stapelvaror, typ Moving On Up och One Night in Heaven framåt kvällskröken. Eller för den delen forne tonårsidolen Peter Andre, som glänste i sin megahit Mysterious Girl. De två sistnämnda var för övrigt tillsammans med åldrade pojkbandet East 17 de enda artisterna, som inte kunde sorteras in under rubriken dansakter. Pojkbandens bad boys kom också mycket riktigt undan med hedern i behåll. Liksom Maria Isabel Asensio i Paradisio, som levererade sina spanskspråkiga hits med ett visst mått av både stil och klass.

Noteras kan också att Sverige och Danmark var synnerligen väl representerade denna heldag. Hela elva av tjugotre konstellationer hade sitt ursprung från våra breddgrader. Samtidigt var det uppenbart att vi svenskar och vårt broderfolk då det begav sig i stort sett mangrant anammade det patenterade eurosoundet rakt av.

Standardiserat, tralligt och sett i backspegeln hårt drabbat av tidens tand var dock det mesta som bjöds från svenskdansk avsändare även om det villigt ska medges att jag hyser en viss svaghet för sådant som Drömhus Hålla dig nära, Ace of Base Beautiful Life och större delen av E-Types hitkatalog. Däremot lämnar fortfarande Whigfields Saturday Night, Daze Superhero och Me & Mys Baby Boy något avtryck att tala om. Oförargligheten var förvisso uppenbar, men att kalla det här för dagsländepop vore en komplimang. Något beröm får inte heller Rednex. De bekräftade åter att deras countrytechnobastard Cottton Eyed Joe alltjämt är bland det gräsligaste som skapats i genren.

Därmed inte sagt att européer på kontinenten inte också gjorde sig skyldiga till musikaliska övertramp under denna period. På Tallriken påmindes vi om att namn som Captain Jack, Capella och Twenty Four Seven också släppte ifrån sig bland det mest tidstypiskt kantiga och statiskt yxiga som eurogenren kan stoltsera med, och då har jag ändå inte sagt något om 2 Unlimited. Å andra sidan tillhör dessa egenskaper (ljud)bilden i sammanhanget. Producenterna i det här facket var inte mycket för att variera maskinparkens inställningar om man säger så.

Fast Malmöpågen Peter Thelenius och hans Basic Element kan vara en värd ett plus för sitt personligt energiska framträdande medan en avslappnat positiv Dr. Alban gjorde sina gamla hits rättvisa utan att direkt förta sig. Sing Hallelujah kände man sig manad att utbrista. Fast någon riktigt livekänsla blev det förstås inte förrän headlinern E-Type äntligen intog scenen backad av livs levande musiker. Det blev eld, tomtebloss, bomber, och en handfull refrängstarka alster från Angels Crying till True Believer innan (festival)butiken stängdes framåt midnatt.

Vid det laget hade övermättnaden av syntetiskt takfasta tongångar dock nåtts för länge sedan av denne skribent. Fast bland de uppemot tiotusen i publiken var det alltjämt fullt av leenden och dansanta moves, vilket förstås inte ska underskattas. Musik bygger ju trots allt på glädje, och vice versa.

Setlist

skriven 2016-07-31

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners