SWEDEN ROCK 2016, dag 1 (onsdagen den 8 juni) med bland andra SAFFIRE, MIKE TRAMP och ECLIPSE

Annons

Mike Tramp, mannen som förmodligen är Danmarks enda internationella bidrag till åttiotalets hairmetal intog Sweden Stage strax efter fyraslaget. Därmed hade Sweden Rocks tjugofemte upplaga kickstartat på allvar för undertecknads del. Men det var förstås Blind Guardian som var den givna huvudakten denna första dag i Norje. De tyska trotjänarna kom med sitt senaste starka album Beyond the Red Mirror i bagaget, och hade fått äran att avluta nattens övningar på nattkröken.

Tidigare hade Eclipse, Bonafide och Amaranthe, alla svenska, men vitt skilda band samt slutligen Rainbows ex-sångare Graham Bonnet får man förmoda, gjort sitt bästa för att förgylla tillvaron denna första dag innan germanerna tog över.

Men vi tar det från början. Riktigt från början. För det var ju faktiskt svenska Saffire som bokstavligt talat var först ut överhuvudtaget denna premiärdag. Göteborgsbandet har snabbt skaffat sig ett gott rykte, och det var lätt att förstå varför i onsdags. Kvintetten visade sig nämligen utgöra ett gott alternativ i den melodiskt tunga skola som Dio och ett Black Sabbath bortom sjuttiotalet står för.

Strax därefter tog en dansk över dagens övningar. Den forne(?) ovanämnde White Lionsångaren Mike Tramp fokuserar numera mest på sin solokarriär, och att döma av de åtta album han gjort hittills i eget namn är han inte överdrivet intresserad av de mest yviga och klatchiga gesterna längre. Givetvis slog detta igenom även live. Det tre kvart långa giget lutade mer åt Mellencamp- och Pettyhållet än åt typisk spandexmetal om man säger så. I alla fall i soloalster som High on Emotion och Give it All You Got. Fast helt har ränderna inte gått ur. I klassiker á la Tell Me och Little Fighter tittade det förflutna ut halvvägs i en slags medveten stilfull kompromiss. Sångaren har både förvaltat arvet och gått vidare med integriteten i behåll, helt enkelt.

Eclipse å sin sida förnekar sig aldrig. Bandet gör melodimässigt urstark AOR med hårdrocksstuk, och gör samtidigt synnerligen energiska figurer live. Onsdagens spelning utgjorde förstås inget undantag, och i sånger som I Don´t Wanna Say I´m Sorry och Blood Enemies lyste de precis lika starkt som vid de tillfällen tidigare jag skådat dem.

Efter denna sedvanligt starka insats fortsatte sedan de svenska akterna att hålla den blågula fanan högt. Men mer om detta och nattens headliner Blind Guardian i morgondagens rapport.

Setlist

skriven 2016-06-08

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners