OUR LAST TANGO

Annons

Regi: German Kral
Dokumentär

BETYG: TRE
PREMIÄR: 2016-03-25

María Nieves Rego och Juan Carlos Copes är ett av världens mest kända tangopar. De började dansa med varandra som tonåringar på 40-talet och var ett par även utanför dansen under många år.

I dokumentären Our Last Tango är de båda i 80-årsåldern och har sedan flera år slutat dansa med varandra. Den färgstarka María säger att hon inte längre kan umgås med Juan, trots mer än femtio år som danspartners ihop. Han å sin sida säger inte mycket och någonstans där kan man tänka, att deras stormiga relation som sträcker sig över mer än femtio år har fler bottnar än vad som egentligen ryms i filmen.

Det är framförallt Mariás historia vi får följa. Hon berättar ömsom för kameran ömsom för en dansensemble om hur hon och den då stilige men i dansen tafatte Juan träffades på en av Buenos Aires många tangodansklubbar (”tangon var de fattigas nöje”), hur kär hon blev och hur de började dansa ihop. Juan ges inte lika mycket utrymme men han berättar att han när han träffade henne hittade han sin Stradivarius.

Dansensemblen från Buenos Aires gestaltar deras historia. De dansar igenom Marías barndom, hennes och Juans relation, deras väg mot toppen och slitningarna mellan dem. För de icke dansentusiastiska kan det måhända bli lite långtråkigt när samma historia som berättas också ska dansas igenom. Men det är ett annorlunda och mycket vackert format, som gör deras historia mer levande.

”Jag ångrar ingenting” säger den ständigt leende María och menar att hon skulle levt livet likadant om hon fick leva om det, utom på en punkt. Hon hade velat skaffa barn, för man ska inte vara 80 år och ensam. Det är som att hon sovit i dansen, varit helt uppe i den och Juan och nu vaknat med perspektiv.

Är det här då ännu en berättelse om en kvinna som följt en man och blivit snuvad på familjedrömmarna? Nja. Både och. För visst är det han som skaffat fru och barn medan hon nu står ensam, men hon står inte för den sakens skull ensam med böjd rygg. Hon älskade dansen och är stolt över de val hon gjort, stolt över vad hon åstadkommit. Och det är inte lite om man dansat sig hela vägen till Broadway.

Matilda Arborelius
skriven 2016-03-25

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners