METRONOMY – brittiska indiesyntare på väg mot toppen

Annons

De är electrobandet som låtit sig influeras alternativt lånat från en stor del av rockhistorien – band som Love, Sly & Family Stone och The Zombies har tillhört den väl tilltagna dieten – ända sedan bildandet för femton år sedan, men det är först nu som Metronomy hittat ett sound som täcker in helt spektrat. Och varken fans eller proffstyckare har varit sena att visa sin uppskattning. Nya albumet Love Letters har både fått översvallande kritik och nått topp tio i länder som Frankrike och hemlandet England.

– Yeah, och särskilt för en grupp som oss är det ett tecken på att något är på gång, säger säger sångaren Joseph Mount. Den här skivan visar att vi menar allvar. Men när folk frågar mig hur vi trodde att framtiden skulle bli, svarar jag att jag aldrig någonsin trodde vi skulle ha en topp tio-platta, så det känns verkligen spännande.

Joseph säger att hans enda intresse för tillfället är att människor ska tycka om den nya skivan. Han resonerar som så att eftersom han hällt så mycket av sin egen själ i de här låtarna känns det som om de har något emot honom personligen om de sågar dem.

– Samtidigt finns det så många olika sorters tyckare nuförtiden, vem som helst kan publicera åsikter. Därför måste man ta det här med en väldigt stor nypa salt. Många har inte koll på faktan på samma sätt som gamla tiders kritiker hade, det är en ny sorts journalistik på internet. Starka åsikter är det som ger flest klick, inte rätt fakta, så det är det som favoriseras. Vilket jag tycker är ett rätt märkligt sätt att operera på.

Efter denna känga mot nätjournalistiken kastar sig Joseph åter raskt in på ämnet Love Letters. Vokalisten säger att en gammal fan som följt bandet genom hela karriären kommer att finna njutning av det faktum att skivan är oförutsägbar. Precis som vanligt. Att se till så att lyssnaren inte vet vad som kommer härnäst har alltid varit målet.

– Fast med det sagt får jag nog säga att efter ha gjort tre skivor tidigare är det här den första där vi närmat oss målet att få med alla de aspekter som utgör Metronomys sound. Det har varit ambitionen från början, men det är först nu vi lyckats även om Love Letters förmodligen också är lite enklare och råare än något annat vi gjort.

– En annan sak som är svår att undgå är den retrokänsla som vilar över hela projektet?

– Well, yeah hela upplägget utgår från det. Vi ville spela in analogt och återskapa studiosoundet från sextiotalets mitt. Tanken var att släppa in samma sorts magi som man hade då. Helheten är både genuin och gjord med hjärtat, så en referens som Sgt. Pepper är uppenbar Typografin och de rosa molnen på omslaget är sådär psykedeliska på ett sätt som skulle kunna göra en illamående. Men du vet, meningen var aldrig att göra en pastisch, utan visa våra avsikter redan vid första anblicken.

Fröet till det som sedermera skulle bli Metronomy såddes redan innan millennieskiftet medan Joseph fortfarande bodde hemma med sina föräldrar i lilla Devonhålan Totnes alldeles i sydvästra hörnet av England. Visserligen började sångaren som trummis i det föga kända popbandet The Customers 2002, men den sejouren blev kortlivad. När han tog över en gammal laptop från sin far stod det snart klart att han hade andra musikaliska ambitioner än sina kollegor. Strax därefter flyttade Joseph till Bristol för att plugga, och det var där Metronomy började ta form på allvar. Han gav sig själv ett år för att lyckas, och började agera DJ på diverse evenemang.

– Jag skulle inte vilja kalla mig en DJ, men det är något miljoner av grabbar vill göra. Saken är bara den att när min första uselt spridda skiva kom ut 2006 behövde jag spela live, och det var då allt började förändras. Visserligen var mina första enmansshower med laptop hemska, men det var ändå det som ledde fram till det vi är idag, ett fulltaligt riktigt band.

– Men vad jag förstår var det också i samma veva som du började remixa åt kända namn som Franz Ferdinand, Goldfrapp, Lady Gaga och Lykke Li?

– Det stämmer på ett ungefär. När debuten kom ut fick vi problem med vårt skivbolag, och fick inte ge ut något nytt, så jag blev paranoid eftersom jag inte trodde vår manager skulle lösa situationen. Därför började jag göra remixer för att promota mig själv. Ju större artisterna jag arbetade för var desto mer hjälpte det oss, men till slut gick det så långt att folk trodde det var det det enda jag gjorde.

– När började du tro att Metronomy skulle bli något mer än en rolig hobby då?

– Vet inte. Förmodligen när jag inte kunde få arbetslöshetsunderstöd från staten längre. Så det måste ha varit när jag kom igång med remixerna på allvar. Eller också var det när bandet fick ett ordentligt skivkontrakt. Men nu när jag fått chansen måste jag visa att vi är här för att stanna. Det är det enda som gäller.

Skriven 2014-04-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners