WITHIN TEMPTATION sammanfattar sitt skapande på nya albumet

Annons

Den gängse bilden av Within Temptation är den av ett gothigt symfoniskt metalband med ljuv sång och melodierna i högsätet. En rättvisande sådan, kan man tycka. Men på sitt nya album vill Hollands största och förmodligen enda miljonsäljande exportsuccé för närvarande ge en mer fullständig bild av sin gärning. Verket ifråga har döpts till Hydra, vilket får representera det månghövdade monstret som visar upp alla sina musikaliska sidor på en enda palett.

– Ja, det är en sammanfattning av allt vi gjort i sjutton år, förtydligar ständiga frontkvinnan Sharon den Adel. Vilket är en hel del, men vi har använt olika element från alla våra album. Till och med growlandet är tillbaka igen på två sånger, något jag aldrig trodde skulle hända. Vi lade av med det när det hade blivit en gimmick. Sedan låter helheten inte lika operalik som tidigare, så överlag är det här nog det tyngsta vi gjort någon gång.

Fast som sagt, Hydra utgör även en mix av allt bandet gjort tidigare, och gästartister som Nightwish ex-vokalissa Tarja, Soul Asylums sångare Dave Pirner samt Howard Jones, en gång i frontman i metalcorecombon Killswitch Engage ser till att förstärka uttrycken. Liksom Xzibit, rappare av rang för övrigt.

– Xzibit står för det nya inslaget, och det som är mest annorlunda på hela skivan. Men han skrev en så underbar text utifrån sin synvinkel. Det är väldigt catchy, han leker med rytmerna och pratar om vad hip hop var från början. Det är en smart kille, och han är äkta vara.

– Men är du inte orolig för att folk inte ska svälja hela paketet den här gången?

– Jo, det finns ju alltid människor som hatar saker. Det är bara så det är, men vi måste följa vår instinkt, och skriva de låtar som är ultimata för oss. Så länge vi gör det är jag nöjd. Dessutom; även om vi försökt köra på säkerhet finns det folk som hatat det också, men det går inte att tänka på det viset.

Sharon utvecklar resonemanget och säger att hon vant sig vid kritiken efter alla år. Hon har fått bättre självförtroende, och därmed påverkar den inte henne lika mycket längre. Bandet har inte något att bevisa längre, menar hon. Alla inblandade har hittat sin plats som musiker och individer. Fast det går förstås inte att komma ifrån att livet förändrats radikalt för Sharon och hennes make, gitarristen Robert Westerholt. Tillkomsten av tre barn på senare år har gjort det svårmanövrerade livspusslet till en realitet även för detta ständigt rockande par, och då inte minst för mannen i huset som tagit på sig rollen som hemmapappa när mamma är på turné med grabbarna.

– Fast det har egentligen inte förändrat min syn på bandet nämnvärt. Det här var alltid något vi planerade och den enda egentliga skillnaden är att Robert inte är med på scen längre. Men jag tror bara det är bra för vårt förhållande. Vi får uppleva saker var för sig nu istället för att gå i varandras fotspår hela tiden, och det tror jag gör att vi tycker ännu mer om varandra. Jag behöver vara för mig själv med musiken ibland på grund av familjesituationen.

– Du och Robert träffades rätt unga. Jag antar att rock `n rollivet varit ganska lugnt för er genom åren?

– Yeah ha ha. Det var vårt stora misstag. Det är som man säger; ”Bli aldrig ihop med tjejen i bandet.” Samtidigt har de andra killarna kompenserat för det där. Fast själv har jag aldrig varit typen som festat särskilt mycket.

– Du fyller fyrtio i år. Vad betyder det för dig personligen?

– Fyrtio är det nya trettio, så jag är inte oroad. Jag är bara glad för att vi alltjämt är här. Jag är lycklig för hur livet utvecklat sig. Fast jag förstår att det är en stor grej för många. De som är hemmafruar eller har ett trist jobb kanske tänker ”Är det här allt?” Men förhoppningsvis kan jag själv undvika att känna det som om något saknas. Åtminstone så länge jag fortsätter vara medveten om mina val i livet.

Skriven 2014-01-23

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners