Näthatet är ett uttryck för ett avsevärt större problem

Annons

Vårens reportage i TV:s Uppdrag granskning om näthat orsakade med rätta många upprörda känslor. De fullständigt intelligensbefriade inläggen i kommentatorsfälten var ju inget annat än vedervärdiga Men detta till trots, redan från första stund kände jag att det var något som inte stämde. För det första var vinklingen på kvinnor väl hård. Den må vara mer sensationell och sälja bättre än någon annan dito, men det är väl ändå inte bara högprofilerade kvinnor i det offentliga debattrummet som drabbas?

Sedan kan man onekligen undra hur prioriteringssnacket gick när man valde att fokusera på Natashja Blomberg, den totalt okända unga tjejen som drabbades av diverse nätvrede när hon hade den goda smaken att ifrågasätta H&M:s beslut att sälja t-shirts med den sexövergreppsdömde rapparen Tupac Shakurs nuna på. Var det möjligen för att man trodde att hon i egenskap av vanlig försvarslös Svenssontjej skulle få mer sympatier än Maria Sveland och de andra namnkunniga mediadamerna? Inte vet jag. Däremot vet jag att hon inte var representativ för sammanhanget. Det var som om redaktionen för Uppdrag granskning både ville vara övertydlig för säkerhets skull och sedan i bästa fall föra över tycka synd om-känslorna till proffstyckarna utan att vi skulle reflektera över att hon faktiskt inte var en i gänget. Vilket jag i sanningens namn både anser var missledande och faktiskt också en aning ohederligt.

Men än sen då, tänker kanske en och annan läsare irriterat. Har det någon betydelse? Ja, faktiskt. För mig personligen är det i alla fall avsevärt allvarligare när en ung okänd kvinna som framför fullt rimlig kritik om sexövergrepp får löpa gatlopp i verbal dynga än när en kaxig proffskrönikör med en ständigt konfronterande attityd – inte sällan med utgångspunkt från närmast extremt vänsterperspektiv – sticker ut hakan regelbundet och till exempel hyllar en ökänd kommunistbödel eller hävdar att alla av manligt kön är potentiella våldtäktsmän. Samt i vissa fall till råga på allt själva tar till ett grovt språkbruk. Sedan ska givetvis poängteras att ingen ska behöva ta emot kränkningar av det här slaget på grund av en åsikt. Så ska det inte behöva vara ens på nätet. Jag är den förste att hävda att sådant här beteende ska ha konsekvenser, men man kan ju samtidigt undra om debattens vågor gått lika höga om det handlat om debattörer som vågade sig ut lite längre på högerkanten.

Fast med detta sagt, på samma gång är det värt att framhålla att den här är ett problem som har mer med total brist på respekt, etik och moral rent allmänt att göra än med något specifikt näthat mot kvinnor. Individer som vräker av sig invektiv och hot i kommentatorsfälten gör det för att de kan. Nätet ger dem möjlighet att släppa alla hämningar och låta reptilhjärnan gå hela vägen utan att behöva ta ansvar för det, och precis allt och alla verkar kunna provocera dessa individer. Det räcker med att någon tycker till om något så trivialt som en film eller ett rockband för att bli idiotförklarad, uthängd och förtjäna allt ont man kan tänka sig.

Således är problemet också mycket större än vad rubriken ”näthat mot kvinnor” ger uttryck för. Därför anser jag också att Uppdrag granskning borde haft en bredare och mindre sensationssökande utgångspunkt i sitt program. Då hade det kanske kunnat resultera i något mer än bara indignerat kommenterande efter högläsningen av de motbjudande våldsspäckade äckelpäckel-inlägg som de drabbade gjorde framför kameran.

Alltså: det handlar om ett betydligt mer djupliggande problem än att folk och fä hyser antipatier mot kvinnor. Nu råkar det förvisso vara så att många kvinnor är drabbade just i det här fallet, men det handlar också om att kvinnliga proffskrönikörer är betydligt fler i dessa dagar än för bara ett decennium sedan. Därför får de också ta emot mer illvilja från den alldeles för ofta föga balanserade internetpubliken. Fast den som tror att manliga tyckare kommer lättare undan rent generellt bör nog ta sig en funderare. För som sagt, den här farsoten löser man inte bara genom att predika respekt mot kvinnor. Det krävs handfasta åtgärder som sätter lika hårda krav på en civiliserad samtalston på nätet som i valfri publikation i tryckt form. För låt oss vara ärliga här: alldeles för många klarar inte av den frihet som internets härligt mångfacetterade värld ger, och det måste vi alla dessvärre ta konsekvenserna av.

skriven 2013-08-01

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners