MAN OF STEEL

Annons

FAKTA
Regi: Zack Snyder
I rollerna: Henry Cavill, Amy Adams, Michael Shannon, Diane Lane, Kevin Costner

BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2013-06-25

Stålmannen är tillbaks under namnet Stålmannen, fast bara på originalspråket engelska där han vanligtvis kallats Superman, i Sverige är filmens titel “Man of Steel”. Ja, det är mycket “same, same but different” över det senaste filmkapitlet i sagan om mannen från Krypton.

Brukar vanligtvis inte avslöja speciellt mycket av handlingen av de filmer jag recenserar, men det vill sig inte riktigt göras idag, så jag markerar som man brukar på IMDb:

*** This review may contain spoilers ***

Rebooten “Man of Steel” är regisserad av Zack Snyder, som 2004 slog igenom med “Dawn of the Dead”, en riktigt hyfsad re-make av George A. Romeros zombieklassiker från 1978. Därefter följde 2006 det grafiskt sett imponerande, smått revolutionerande, men filmkvalitetsmässigt nästan kalkonaktiga prettoverket “300”, varefter han 2009 lyckades med konststycket att få en av mina absoluta favoritserietidningar (eller “grafiska noveller” som skaparna av detta, Alan Moore och Dave Gibbons, själva troligtvis föredrar) “Watchmen” att framstå som sövande.

“Legenden om ugglornas rike” (2010) har jag inte sett och 2011 års “Sucker Punch” minns jag som lite poänglös.

Däremot minns jag inte mycket av den förra Supermanrebooten, “Superman Returns”, som kom så sent som 2006, frånsett att den var tråkig. Faktum är att alla Stålmannen/Superman-filmerna sedan Richard Donners “Stålmannen” 1978 framstått som tråkiga i mina ögon. Ja, Donners version är ju till och med extremt seg (men Christopher Reeve kommer nog för alltid vara “the one and only”). Dock har jag gillat de avsnitt av “Smallville” jag sett.

Ett annat namnkunnigt namn som dyker upp här är Christopher Nolan, producent och medförfattare till verket. Aha, tänker då den någorlunda insatte, en reboot i den senaste Batman-trilogins anda. Mörk i tonen. Och då tänker den någorlunda insatte inte helt fel!

I stort följer “Man of Steel” den gängse gången. Planeten Krypton står inför sin undergång och den heroiske vetenskapsmannen Jor-El, helt okej gestaltad av Russel Crowe, placerar sin nyfödde son Kal-El i en Giger-inspirerad krubba och sänder ut honom i rymden, i riktning planeten Jorden, endast ett fåtal minuter innan Krypton förintas. Vad Kal-El inte vet (ja, han vet väl överhuvudtaget inte så mycket vid just denna tidpunkt) är att han strax har den ondskefulle general Zod (Michael Shannon) i hälarna.

Sedan hoppas det fram 33 år i tiden och Kal-El har blivit Clark Kent (Henry Cavill) och liftar runt, i jakt på arbete och livets mening, som en annan Wolverine, orakad, polisongförsedd och allt (har för mig att Stålmannen inte kunde få skägg enligt originalstoryn, såvida inte under kryptonitattack…) i något dystra, grådaskiga landskap.

Rätt som det är, befinner sig Clark (som anställd?) på någon typ av arktisk militärbas i Kanada. Dit har även Lois Lane (Amy Adams) hittat. Under isen finns ett rymdskepp som skall ha befunnit sig där i 18000 år eller något. Detta skepp kommer från Krypton och tycks ha skickats dit av Jor-El. Har man inte börjat ifrågasätta trixande med originalförutsättningar och manus i allmänhet, så gör man det nu! Och det känns inte riktigt bra! Det börjar bli alltmer fel!

Det var här jag även på allvar lägga märke till produktplaceringen. Hur många gånger skyltar inte Lois med sin NIKON-kamera i dessa scener?

Clark tar sig in i rymdskeppet, givetvis tätt följd av en snokande Lois Lane, och möts där av av sin far i form av ett hologram. Jor-El förklarar ett och annat. Och ger dessutom Clark S-dräkten. Eh…? Hade inte rymdskeppet befunnit sig där i evigheters evighet? Clark är vid detta tillfälle 33 år (lika gammal som Jesus lär ha varit när han återuppstod). Hur hänger detta ihop?

Jodå, det blir mycket Kristussymbolik, framför allt i bildspråket. Men är The Man of Steel Kristuslik i symboliska termer, är han det definitivt inte in the real world. Han räddar inte sin far från en säker död, han dödar sina fiender och han låter massor – massor! – oskyldiga svepa med. Inte bra!

Filmen är lång – 2 timmar och 23 minuter. För lång! Speciellt den sista timman är lätt outhärdlig. Det härjas loss mitt i Metropolis City, det skjuts och bombas och kastas bilar och flygplan och antagonister och fan och hans moster och när man tror att det hela äntligen nått crescendo, då börjar det hela om igen. Ibland känns det som om man hamnat i ännu en “Transformers”-uppföljare. Men det är kanske jag som börjar bli gammal. Min elvaårige son gav filmen 6-7 på en tiogradig skala.

Får väl nämna lite om skådespelarinsatserna också; Henry Cavill, som alltså axlar manteln från 200l års Brandon Routh, gör en klart godkänd insats. Det finns t.o.m. några scener där han lyckas få fram lite “människa” bakom stålhöljet. Detta ska filmskaparna ha en eloge för. Dessvärre drar man inte tillräckligt i denna tåt (till skillnad från exempelvis Batman-filmerna), något som skulle behövts, åtminstone för egen del.

Tyckte Michael Shannon (“Boardwalk Empire”) såg helt grym ut i filmens inledning i rollen som general Zod, men efter ha befunnit sig i rymdfängelse blev han försedd med ett löjligt jazzskägg och där försvann den farliga auran. Laurence Fishburne i rollen som Perry White börjar allt mer likna Perry Mason som gjordes av legendaren Raymond Burr. (Burr gjorde senare även huvudrollen som den rullstolsbundne Ironside i TV-serien med samma namn. Så varför fick inte Laurence Fishburne erbjudande som denne i den kommande tv-serie-remaken, nu när de bestämde sig för att göra en svart Ironside? Fast det fick han kanske, och Blair Underwood, blir kanske bra han med.) Fishburne, precis som Kevin Costner och Diane Lane som mamma-pappa Kent, gör det väl. Och det är väl inget större fel på Amy Adams i rollen som Lois Lane heller, det är bara att hon inte alls ser ut som min och säkerligen många andras L L.

Filmen lanseras i 3D, något som så ofta förr inte ger något mervärde, tvärtom, bilden blir i vanlig ordning mörkare och det blir svårare att hänga med i actionsekvenserna.

Skriven 2013-06-25

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners