VALERIE JUNE slår ett slag för den rotiga soulhybriden

Annons

Stjärnskottet Valerie June myntade vid något tillfälle termen Moonshine Roots Music med sina vänner för att beskriva sin musik. Denna organiska hybrid av blues, bluegrass, folk, gospel och soul presenterades sedan i blygsam skala på tre egenhändigt utgivna album innan hyperheta Black Keys sångare Dan Auerbach och välmeriterade indieproducenten Kevin Augunas fick upp ögonen för sångerskan. Detta möte resulterade så småningom till den ”riktiga” debuten Pushin’ Against A Stone, ett verk som redan fått lysande respons och gjort sångerskan till ett rotigt hopp redo för de stora scenerna.

– Fast jag värderar verkligen resan jag gjort hittills högt, kommenterar hon. Vi lever i en tid av omedelbar tillfredsställelse, men jag uppskattar bönder som kan få ofruktbar jord bördig. De har insett att att man inte kan stressa fram saker.

Och Valerie lever som hon lär. Hennes musicerande har närts och växt fram genom ett drygt decennium. Hon var bara nitton när hon flyttade från hemstaden Humboldt till Memphis för att försöka dra igång en karriär. Sedan dröjde det fem år innan första albumet såg dagens ljus, och ännu längre innan den nu aktuella fullängdaren var i hamn. Via en insamling på Kickstarter.com räddades finansieringen av inspelningen, och sedan kom Kevin Augunas in i bilden.

– Det var en managergrej. Kevins manager besökte min manager, och då frågade hon vad vi hade på gång. Så då fick hon höra mina låtar. Då sade hon ”Kevin kommer att älska det här”.

– Var det efter det mötet som Dan Auerbach blev medproducent?

– Ja, Kevin frågade vem jag helst skulle vilja skriva med, och då svarade jag Dan, M. Ward eller Gillian Welch eftersom de alla är samtida artister som både skriver låter som berör mig och spelar in med ett analogt ljud i tankarna.

Fast soundet i all ära, texterna är minst lika viktiga för Valerie. De teman hon väljer att avhandla pendlar dock oftast vad gäller tema. Allt beror på vilka sånger hon ”får” sig ”tillsända” när hon skriver. Sedan får känslorna avgöra. De låtar som ger upphov till starkast reaktioner hos henne själv ges ut i hopp om att andra som hör dem ska känna tröst och kunna läka sina sår.

– Jag förundras konstant över vad mina sånger lär mig om livet. Ibland lär de mig till och med om framtiden. Det är alltid en chock att upptäcka att jag lever det liv jag sjunger om i en fem år gammal låt. Det är som att gå in i en dröm. Eller kanske rent av en mardröm ibland.

– På tal om det; du har beskrivit första spåret Workin’ Woman Blues som en hyllning till kvinnor som är beredda att kämpa hårt för sina mål. Har du någonsin känt själv att du måste arbeta hårdare än män i din bransch för att nå dina mål?

– Jag är ju inte man, så jag kan inte direkt själv påstå att jag har ställts inför fler utmaningar än vad en man i samma situation hade gjort. Jag tror mina prövningar mest funnits där så att jag ska kunna växa på en andlig nivå.

– Så du tyckte inte det var svårt att göra din röst hörd i studion med Kevin, Dan och alla andra rutinerade herrar?

– Ur nästan alla aspekter av livet pratar män och kvinnor två olika språk, men på något sätt lyckades vi ändå hitta en gemenskap och föda fram en del riktigt vackra ting.

– Du verkar alltid ha sjungit, men har du aldrig funderat på att lägga av när det varit som jobbigast?

– Nej, jag gjorde ju tre skivor tidigare utan pengar. Gillian Welch har skrivit en låt som heter ”Everything Is Free”. Hon sjunger ”gonna do it anyway…even if it doesn’t pay”, och jag har alltid älskat att sjunga. Det har varit en del av mitt liv sedan födseln.

– Betyder det att du är redo att bli stjärna också nu?

– Ett löv är ett löv oavsett vad vi människor tycker. Jag är den jag är, och jag strävar dagligen efter att bli den jag önskar vara.

– Men om det inte skulle fungera med musiken skulle du alltid kunna sälja tvål och andra kroppsprodukter istället. Jag har läst att du höll på med det en del tidigare?

– Ja, jag har gjort mig känd för att tillverka mina egna kroppsprodukter. Jag tycker det är roligt att göra mina egna tvålar, och ett tag sålde jag dem till ett par affärer i Memphis. Jag blandade i olika örter och dofter i tvållimpor innan jag skar upp dem och sålde dem.

Skriven 2013-05-14

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners