LAIBACH, KB, Malmö den 4 mars 2011

Annons

Marschmusik för dystergökar

Det är lätt att ha fördomar om vad det är för folk som lyssnar på Laibach. Radikala arga män med snaggat hår, stora kängor och bomberjackor. Lyckligtvis stämde inte detta till fullo men visst kan man se på publiken vad det är för musik.

Laibach, dessa Slovener som firar 30 år som band och av denna anledning gör en turné stod åter på KB:s scen. De taktfasta trumbrudarna har de åtminstone tillfälligt lämnat hemma och sättningen är anpassad till att kunna framföra så mycket hård industriell musik som möjligt. Trummor, sång och tre på keyboards varav en var kvinna som hjälpte till med sång. Dom tyckte väl att bas o gitarr var för mjäkigt…

Strax efter 21.00 stod bandet på scen och öppnade upp att sjunga de första 30-40 minuterna på slovenska. Det var väldigt hårt och kantigt, och jag drog paralleller till band som Art Zoyd med disharmoniskt piano och metalliska ljud. Sångaren Milan Fras var iklädd sedvanlig mundering med knähöga stövlar och uniform. Med mycket djup stämma pratade han sig genom väldigt dystra låtar. Med titlar som Boji (Rädsla), Mi Kujemo bodocnost (Vi Smider Framtiden) och Smrt za Smrt (Döden för döden) samt projicerade bilder och filmer som tagna från 30-talets tyska propagandafilmer blev detta klart kusligt. Det flesta stod väldigt stilla med uppspärrade ögon. Och när Mina Spiller som hanterade keyboards och sång skrek ut ohörbar propaganda i en megafon börjar då förstår jag hur en viss snubbe med liten mustasch på 30-talet fick ett helt folk med sig….

Laibach säger själva att de är helt opolitiska och allt dom gör är en spegling och tolkning av världen men om man hela tiden klär sig i uniform, säljer kondomer i merchen med Antisemitism tryckt på paketen vet jag inte vad jag ska tro.

Efter den tunga inledningen blev det lite (jag sa lite) lättare tongångar och tyskan som de sen växlade till lät nästan lättsam. Då var det låtar från albumet WAT med hiten TANZ MIT LAIBACH med sin technobas och medryckande refräng som fick publiken att börja svänga lite på benen. ALLE GEGEN ALLE och DAS SPIEL IST AUS fortsatte i samma stil med lite mer sväng och musiken hade passat på vilket technodisco som helst. Stilmässigt ligger just de här låtarna närmare Rammstein som för övrigt har fått kritik för att de stulit konceptet från Laibach. Rammsteins logga är förövrigt förvillande lik Laibachs……..

Sista låtarna de körde var från albumet VOLK där de tolkar olika länders nationalhymner. AMERICA låter väldigt udda, likaså ANGLIA och FRANCIA som de är bisarrt förvrida. Sista extranumret hette GOD IS GOD. Deras inställning till religion är nog lika skum som när det gäller politik. Men det svängde tungt innan de bugade och försvann från scenen för att komma tillbaka till tonerna av låten LIFE IS LIFE, landsplågan som Österrikiska OPUS gjorde på 80-talet. Den här versionen är brutalt tung med pratsång i vanlig ordning. Ja, låten var inspelad och bandet kom bara upp på scen för att klappa i takt med den och buga en extra gång till alltmedan eftertexterna till den här upplevelserika kvällen rullade på i skärmarna. En kul grej faktiskt eftersom där stod vilka låtar som framfördes, vem som gjorde och hette vad. Bra att veta vem som syr deras uniformer ifall man blir sugen på en.

Laibach är inte bara ett band som gör låtar och försöker leva på gamla meriter, det är ständigt nya projekt och det kan vara förvirrande när promoaffichen är en snubbe och tre tjejer när de namnen som rullar på eftertexterna om vem som är medlem i bandet inte alls är samma som dom som hanterar musiken på scen. Milan Fras styr nog detta från sin tron och tar in de som behövs för att framföra aktuellt projekt. Förutom musiken är Laibach inblandade i något som heter NSK (Neue Slovenische Kunst), som är ett konst och mediakollektiv där dom på olika sätt bidar och sätter upp diverse mystifika projekt i olika länder. Går man in på deras hemsida finns det mycket suspekta projekt som tar för lång tid att förklara här.

Musikaliskt har de gjort många skumma grejor. Deras version av Stones SYMPHATY FOR THE DEVIL skämtar man inte bort. Det finns ett helt album med Beatlesklassiker som de begått musikmord på. Och albumtitlar som NATO och KAPITAL, hur ska man tolka det?

Ja, självklart var detta en bra konsert ifall något trodde jag skulle skriva något annat. Finns det något bättre sätt att tillbringa en fredagskväll än att lyssna på Laibach och deras dystra musik?

skriven 2011-03-05

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners