Klicka på bilden, för att se hela bilden
Svensk glam- och sleaze lever. Det är Crashdïet en obestridilg bekräftelse på, och frågan är om inte detta är det bästa bandet gjort både låt- och produktionsmässigt. Vi talar med andra ord oväntat starkt och genomarbetat, och i slutänden rätt steg på vägen mot en lång karriär.
Titlar som refrängstarka glamanthemet Generation Wild, pang på rödbetan-snytingen Rebel och balladen Beautiful Pain skvallrar om att bandet kan sina klyschor på sina fem fingrar, så ingen kan säga att de inte förvaltar sina rötter med den äran. Vidare är det knappast fel att hävda att influenserna är tydligare i vissa spår än andra. Gitarrntrot på Save Her får mig oundvikligen att associera till Guns’n’Roses Sweet Child Of Mine medan Bound To Fall får mig att associera till ett Poison modell tyngre.
Ändå tycker jag inte att kvartetten för den sakens skull ter sig som några copycats. Visst, de kan sin musikaliska läxa på längden och tvären, men de förvaltar och hedrar onekligen arvet på sitt eget sätt. Och som sagt, låtmässigt är detta glädjande starkt. Jag önskar bandet lycka till och ser fram emot att se bandet live.
Skriven 2010-05-05