DVD-träskets hemligheter

Annons

För ett antal år sedan satt jag och skrev en dvd-krönika till denna tidning och en av filmerna jag recenserade var ”Transporter”. Innan jag hann skicka min text, ringde redaktören och undrade om jag hade sett ”Transporter” och ville skriva om den, eftersom den skulle ha sen biopremiär i Helsingborg – helgen efter att den släppts på dvd!

”Transporter”-filmerna blev populära i actionkretsar och en vanlig fråga de senaste månaderna har varit ”När har ’Transporter 3’ premiär?”. Den kom i onsdags – direkt på dvd. Hur avgörs vilka filmer som ska sättas upp på bio, och vilka som ska dumpas på dvd? Finns det någon logik? Det verkar det inte så. Det senaste decenniet har det varit märkligare än någonsin.

För ett par månader sedan var jag på bio (jag är förvisso alltid på bio) och innan filmen visades en trailer för ”Quarantine”, den amerikanska nyinspelningen – rättare sagt: kopian – på spanska succén ”Rec” från förra året. ”Öh, den verkar ju precis liadann som den där spanska filmen!” hojtade en kille i publiken (att jämföra med premiären på ”Rec”, då en kille bakom mig skrek ”Vaffan, e de här nåt jävla spanskt skit?!” när hjältinnan fällde sin första replik). Uppenbarligen ångrade Sony sig och struntade i biolansering.

Ibland kan det gå längre än så. För två år sedan såg jag den riktigt usla skräckisen ”Shrooms” på en pressvisning. En svensktextad 35mm-kopia. Ett år senare släpptes filmen – direkt på dvd. Vad hände med bioprinten? Var inte den dyr att framställa för en enda visning?

Detta får mig att tänka på den trevlige Jan Kounen – han gjorde förvisso oss alla ledsna med sin hemska ”Blueberry”, men han är en kul kille. Hans första film, höjdaren ”Dobermann”, såg jag på två svenska festivalvisningar – på 35mm och textad på svenska. Vad hände? ”Dobermann” smögs oförtjänt ut direkt på video. För två veckor sedan hade Kounens ”99 francs” premiär på landets digitala biografer. Dagen efter pressvisningen i Malmö kom ett mejl från PAN Vision:filmen är på väg ut på dvd – och här sitter jag med den i handen. Det kändes skumt när jag i dag gick förbi biografen Spegeln i Malmö, där ”99 francs” fortfarande visas.

I kväll har ”Outlander” biopremiär (dock inte i Helsingborg). Den såg jag på en marknadsvisning i Cannes – förra året. Efter visningen konstaterade jag och mina vänner och kollegor att det allt var en flängd film, direkt fjöntig. Den såg förvisso ut att ha kostat en hel del pengar, men vi gissade alla att den i slutändan skulle släppas direkt på dvd i Sverige. Tänk så fel man kan ha. Och så fel vi hade om den enastående lilla metafilmen ”I huvudet på Van Damme”, som vi bedömde som ekonomiskt hopplös på svenska biografer. Den blev inte långvarig, men kors i taket – den fick biopremiär här.

Nu undrar kanske någon varför inga av alla senkomna uppföljare till biosuccéer biovisas – ”Lost boys 2”, ”Svensexan 2” und so weiter. Där är svaret mycket enkelt: de är gjorda direkt för dvd-marknaden. Det är bara att titta på filmernas credits – står det ”Home Entertainment presents” (alternativt Warner Premiere) är det en dvd- produktion. Men i övrigt blir jag inte klok på hur bolagen tänker. Hundratusentals danskar måste ha fel, resonerade nog Sandrew Metronome och smusslade ut ”Flamman och citronen” på dvd. Och vad kommer att hända med den senaste tidens norska publiksuccéer?

Nå – tycker jag kanske något om ovan nämnda filmer? Jodå. ”Transporter 3” (Nordisk Film) har en tuff cykeljakt, men är annars svagast i serien. ”Quarantine” (Sony) har bättre effekter än originalet, men annars är det exakt samma film – kanske uppskattas den mer om man inte sett ”Rec” (”Rec 2” är förresten på väg). ”99 francs” (PAN Vision), som kritiserar den cyniska reklamvärlden, är inte helt igenom lyckad, men dess häftiga bildspråk gjorde sig utomordentligt bra på stor duk. Och vad gäller ”Outlander”… När hjälten från yttre rymden trillar ner i vikingaland i filmens början och lär sig fornnordiska via en maskin, är den första replik han fäller ”Fuck!”.

skriven 2009-05-08

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners