Klicka på bilden, för att se hela bilden
Man skulle väl kunna summera det snart insomnade filmåret med att det har varit lätt & lagom. Inte så många filmer att korka upp champagne för men å andra sidan inte heller att dricka gravöl för. Jag drar mig som vanligt till minnes tio filmer som fallit mig extra på läppen och jag rankar dem inte i inbördes ordning eftersom det inte låter sig göras att ställa en western mot en komedi.
“DIE WELLE” kom på slutvarvet av filmåret som en tankeställare om tider som svunnit och mycket väl kan komma igen i nya former. En lärare försöker visa för sina elever hur nazismen fick fotfäste i Tyskland på 30-talet och experimentet får oanade och kaotiska följder. Stark och kuslig medvetenhet om vad som kan dölja sig i dunkla skrymslen om någon karismatisk ledargestalt drar i rätt trådar.
“3:10 TILL YUMA” är en lyckad nyinspelning av western klassikern från 1957 med Glenn Ford som “bad guy” och Van Heflin som “good guy”. I samma roller lyfter Russell Crowe och Christian Bale än en gång historien om en våldsam fångtransport till nästan samma höjder. Speciellt Bale har möjligheter att ge sin karaktär fler nyanser än Heflin på sin tid.
“MARIA LARSSONS EVIGA ÖGONBLICK” är ännu en arbetsseger för bildkonstnären Jan Troell. Varje scen och bildkomposition lägger sig som bomull för ögonen och själva historien är en fascinerande berättelse om ett inte mindre fascinerande livsöde i en mörk tid. En svensk Oscarkandidat om vindarna blåser rätt.
“FALSKMYNTARNA” signerad Stefan Ruzowitzky är en underhållande och ifrågasättande film om hur långt vi är beredda att gå för att rätta livhanken om det kniper. Alla håller vi moralen högt om det inte kostar något som det gör om fångarna i ett nazistiskt koncentrationsläger inte ser till att “herrefolket” får perfekt kopierade pengar för att rasera världsekonomin. Överlevnadskonst och en balansakt i moraliska gråzoner lyfter en smått surealistisk story.
“NO COUNTRY FOR OLD MEN” är en mörk och pessimistisk film om våldets seger i en punkterad värld. Ethan och Joel Coen betraktar ett USA som är på väg åt h-e eller som Tommy Lee Jones uttrycker det i klartext att det inte längre är ett land för äldre män med sociala och medmänskliga värderingar.
“THERE WILL BE BLOOD” bjuder på ännu ett dynamiskt och kraftfullt rollporträtt av Daniel Day-Lewis. En man som mer eller mindre går över lik och ser rakt igenom sin omgivning för att känna segerns sötma och bli någon att räkna med i en hård tid. Oljan, det svarta guldet formade förrförra sekelskiftets Amerika och de män som fick skörda frukterna av det. En mäktig film.
“FÖRSONING” är en lyckad filmatisering av en fantastisk bok. En visuell ögonfägnad signerad Seamus McGarvey och en dynamik i alla de många och långa känslofyllda scenerna som knyter samman dramat. Temat om lycka och tragik i krig och kärlek följer i Christopher Hamptons filmmanus bokens intentioner till fullo.
“THE WACKNESS” är ett kvitto på att ålder är en rent akademisk fråga. Ben Kingsley briljerar i varje scen han är med i som den förvirrade och lätt drogade psykologen Dr Squires. Tänk att få vara evigt ung och varför inte ? Josh Peck är hans raka motpol, en tonåring som redan är professionell marijuanaförsäljare och den som sköter sin familjens ekonomi. Tragikomiskt och ofta kryddad med en välgörande svart humor som är rena kicken.
“VICKY CHRISTINA BARCELONA” är inte Woody Allen från sin bästa sida men det räcker långt… mycket långt ändå. Intellektuell buskis, skickliga aktörer och enmiljö som passar storyn som handen i handsken. En handfull mer eller mindre från olika synvinklar kärlekstörstande människor bygger upp instabila relationer och Woody kastar upp bollarna i luften. Några kommer ner och andra gör det inte.
“BARNHEMMET” är en provkarta på det bästa i en lyckad spökhistoria. Icke sällan finns barn med i bilden och jag kan ju nämna “De Oskyldiga” (1961) och “The Others” (2001) som grädde på moset. Laura återvänder till det barnhem hon växte upp i efter 30 år och beslutar sig för att återöppna det för sjuka barn. Nu är dock inte alla från den här världen. Kusligt, spännande och suggestivt in i märgen.
Ja så ser jag filmåret 2008 men naturligtvis finns det några till som skulle platsa i sällskapet. Jag passar också på att tillönska alla er filmvänner en riktigt god jul och ett gott nytt filmår.
skriven 2008-12-12
