Klicka på bilden, för att se hela bilden
Förra helgen avslutades den tolfte upplagan av Fantastisk Filmfestival i Lund, under vilken en lång rad mer eller mindre fantastiska filmer från hela världen visades. Ni som inte var där, kan nästa vecka snabbt och enkelt skapa en egen Fantastisk Filmfestival därhemma, eftersom ett par FFF-filmer är dvd-aktuella – på gott och ont.
På gott: den amerikanska “Reeker” (ute nästa vecka från Noble) är en klart rekommendabel liten lågbudgetskräckis. Förvisso är dess rykte bättre än filmen, men jag hade kul i biosalongen. Storyn är det gamla vanliga med en skåpbil festsugna ungdomar som fastnar i en ödslig håla mitt ute i ingenstans, där något okänt huserar och tar kål på de medverkande på diverse kreativa sätt. Men det är en välgjord, välspelad film och framför allt är den överraskande rolig. Kanske lite för rolig för sitt eget bästa, den avväpnande humorn dödar ofta stämningen, men det är möjligt att jag är ensam om att tycka det; många andra i publiken verkade tycka att “Reeker” var otäck på riktigt. Reeker betyder för övrigt stinkare, en titel som nog passar bättre på bioaktuella “Sju miljonärer”, som av någon anledning också visades på FFF.
På ont: fransk-engelska, i Lissabon inspelade “Animal” (Noble där med) släpptes redan i augusti. Jag tog inte upp den då, men eftersom filmen gick på FFF kan jag motvilligt nämna den nu. Det här är nämligen ytterligare en stinkare. Svenske Andreas Wilson har huvudrollen som ett slags dr Frankenstein, en forskare som försöker hitta ett botemedel mot ondska och experimenterar med en seriemördare och sedan med sig själv. Visst, det här upplägget skulle kunna bli en bra film. Nu blev det inte det. Tvärtom. Det enda positiva jag kan säga om “Animal” är att den har ett väldigt tjusigt foto. I övrigt brister det i precis allt, i synnerhet vad gäller dialog och skådespeleri.
Filmen är på engelska, och det känns verkligen som en film gjord av filmskapare som inte har järnkoll på det engelska språket. Märkliga repliker som hämtade ur en amatörteaterpjäs fälls av osäkra skådespelare. Inte blir det bättre av att manuset är förvirrat och inte håller ihop för fem öre. Om det inte vore för att Andreas Wilson satt ganska nära mig i salongen, hade jag flytt fältet ganska snabbt. Jag är en artig ung man. Hur många som satt kvar på frågestunden efter filmen vet jag inte, jag och de flesta andra störtade mot utgången så fort eftertexterna började rulla.
Ett evenemang på FFF jag missade, var skräckfilmsmaratonet under en hel natt. Jag har tidigare skrivit om den utomordentliga tv-serien “Masters of Horror”, som Njutafilms släppt på dvd. FFF visade sex av dessa entimmesfilmer på raken och det var väldigt synd att jag inte var där. Visningen av Takashi Miikes “Imprint” var nämligen ett av festivalens stora samtalsämnen. En kille i publiken svimmade – enligt uppgift två gånger! Inte nog med det, en handfull andra festivalbesökare flydde i panik och sa att “Imprint” var det vidrigaste de någonsin sett. Själv gillar jag filmen, den är vacker och lite poetisk, men det gör ONT att titta på den. FFF pushade hårt för visningen av engelska “Broken”, som skulle vara ännu värre än “Imprint”, men så var inte fallet. Vi i publiken fick specialdesignade spypåsar i entrén, men filmen visade sig vara en usel amatörproduktion med taskiga effekter och dum handling. “Broken” finns än så länge inte på dvd, och jag tror knappast den kommer att släppas i Sverige – den är för dålig.
För tio år sedan, när jag själv jobbade med Fantastisk Filmfestival, arrangerade vi en specialvisning av science fiction-filmen “Event Horizon” (Paramount). Då släpptes den direkt på video – och nu har den kommit i en superflott “Special collector’s edition”, förpackad i en liten rymdkapsel. Filmen i sig är väl hyfsad, varken mer eller mindre. Det handlar om ännu en “Alien”-variant. “Event Horizon” har dock sina trogna fans, och tillhör du dessa, vill du säkert äga den här lyxutgåvan. Frågan är bara hur man ska få in den bulliga plastlådan i dvd-hyllan.
skriven 2006-10-06
