CANNES 2006: UNITED 93 – ingen typisk Hollywoodskildring av terroristdådet

Annons

United 93 var planet som störtade på ett fält utanför Washington den elfte september 2001 efter att ha kapats av terrorister. « United 93 » är också titeln på irländaren Paul Greengrass nya, av naturliga skäl väldigt uppmärksammade film om händelserna. Filmen blev en oväntad framgång i USA efter premiären där, och nu visas den utom tävlan i Cannes.

Gordie Felt, Elsa Strong och Jack Grandcolas hade familjemedlemmar som omkom ombord på Unted 93. De är på plats i Cannes för att möta pressen.

– Jag var förstås väldigt skeptiskt till projektet till en början, säger Gordie Felt. Jag var rädd att de skulle exploatera våra familjer, att det skulle bli ett ytligt hollywooddrama. Men Paul Greengrass kommer inte från Hollywood och han ville verkligen lyssna på oss. Det är aldrig för tidigt att berätta om händelserna och jag ville att de skulle skildras så sanningsenligt som möjligt.

– Jag tycker inte att det handlar om när filmen görs, utan om hur den görs, säger Elsa Strong. Paul tog sig an projektet med rätt inställning. Jag blev lättad när jag fick se resultatet för jag hade höga förväntningar som infriades.

Jack Grandcolas tar vid.

– Det här är en historia som måste berättas. Vi har redan sett och hört om den i dokumentärer på TV, så det är inte för tidigt. Paul sa dessutom att om de fyrtio familjerna hade protesterat, hade han inte gjort filmen.

Paul Greengrass pratar länge och utförligt.

– Inga familjer protesterade, säger han. Tvärtom var de väldigt uppmuntrande. Om man vill förstå vad som händer runt om i världen där hemska saker har inträffat, måste man prata med de som drabbats. Då upptäcker man att de inte är bittra och hämndlystna. Det finns förstås sorg hos dem. Man måste låta sig inspireras av dessa människor för att kunna konfrontera svåra saker.

Inga överlevde flygkraschen – så hur vet Paul Greengrass vad som hände ombord?

– Vi kan förstås inte veta allt, men tack vare alla telefonsamtal från planet och inspelningen av vad som sades i cockpiten ligger vi så nära sanningen vi kan, säger Greengrass. Vår skildring är utan tvekan realistisk och den avvisar alla konspirationsteorier.

– Händelserna den elfte september påverkade oss alla, fortsätter han. Då klev fruktan in i våra liv. Numera är det svårt att gå ombord på ett flygplan utan att känna åtminstone lite fruktan.

Bland de agerande i filmen finns en hel del människor som inte är skådespelare, såsom flygpersonal. Flygledaren Ben Sliney satt i kontrolltornet den elfte september och kallades in som rådgivare till filmen, men efter ett tag fick han ta över rollen som sig själv.

– Jag tyckte att det väl skulle vara hyfsat enkelt att spela mig själv. Det har jag ju gjort hela mitt liv.

Ledaren för flygplanskaparna spelas av Khalid Abdalla. Han var först ytterst tveksam till projektet.

– Först tänkte jag inte ens gå på Pauls audition, säger Abdalla. Jag var rädd för att det skulle röra sig om stereotyper av araber och muslimer. Men sedan insåg jag att det inte var frågan om det. Jag ville göra ett ärligt porträtt av den här mannen. Han var den ende av de nitton kaparna som ringde hem till sin familj, den nionde september. Hans far tyckte inte om det sonen gjorde och stod för. Han passar alltså inte in i stereotypen. Detta är ingen ursäkt för vad han gjorde, men han var en människa och inget själlöst monster. Kom ihåg att det här var nitton unga män som ansåg sig representera miljarder muslimer världen över.

Khalid Abdalla får svårt att hålla tillbaka tårarna när han pratar.

– De här männen kapade inte bara ett plan – de kapade islam och de kapade mig. Den här filmen är mitt sätt att slåss mot stereotyperna.

Skriven 2006-05-26

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners