CANNES 2006: X-MEN utkämpar sin sista strid

Annons

Först slogs de mot den onda, mäktiga mutanten Magneto. Sedan slöt de upp med Magneto för att slåss mot de onda, fördomsfulla, “normala” människorna. Nu är X-Men tillbaka i en tredje film, “X-Men: The Last Stand”, och den här gången slåss de muterade superhjältarna mot en ovanlig fiende: ett botemedel mot mutationer.

Ian McKellen, dubbelt Cannesaktuell eftersom han även är med i “Da Vinci-koden”, återkommer som Magneto.

– Den här filmen är en väldigt viktig film för mig, säger Ian McKellen. Som homosexuell vet jag att det finns många som tycker att jag ska bli botad från min sjukdom. Det här är en viktig film framförallt för unga människor.

Halle Berry, vacker som en solig eftermiddag på Rivieran och tillbaka i rollen som Storm, håller med.

– Jag har ett starkt känslomässigt förhållande till X-Men-filmerna, säger hon. Jag vet hur det är att vara en färgad kvinna som försöker göra karriär. Och jag tycker att det skulle vara fruktansvärt att vakna upp och upptäcka att det plötsligt finns ett botemedel mot min hudfärg.

X-Mens ledare, professor Xavier, spelas liksom tidigare av Patrick Stewart, som även han kommenterar filmens tema.

– När jag växte upp kände jag mig som ett andra klassens barn, förklarar han. Min familj var mycket fattig. X-Men handlar om att alla människor bör vara jämställda.

– Det här är inte bara fantasy-nonsens, fyller Ian McKellen i. Vi har så många problem idag, och vi måste stoppa fördomar och mobbning av de som är annorlunda.

– Jag är därför väldigt stolt över att produktionsbolaget Twentieth Century Fox samarbetar med “The Beat Bullying Campaign” (ett slags stoppa mobbning-kampanj), säger Patrick Stewart och håller upp armen för att visa kampanjens svarta armband.

Även Hugh Jackman visar upp sitt armband. Jackman spelar den tveklöst coolaste av X-männen, Wolverine, och han är lika cool privat om än med något mer diskreta polisonger.

– Jag känner av filmens tema varje dag, säger Hugh Jackman med sin robusta australiska dialekt. Jag är liksom bara en 37-årig kille med fru och två barn, men nu har min äldsta dotter börjat skolan och när jag kör henne dit och släpper av henne, ser jag hur ensam, rädd och osäker hon känner sig när hon går över lekplatsen.

Fast hon har ju å andra sidan Wolverine som farsa, så hon borde inte
behöva vara orolig.

De första två X-Men-filmerna regisserades av Bryan Singer, men han lämnade serien för att istället göra snart bioaktuella “Superman Returns”. I registolen den här gången satt istället Brett Ratner, som tidigare gjort “Rush Hour” och “Röd Drake”, samt pilotavsnittet till TV-serien “Prison Break”.

– Jag gillar att utmana mig själv, säger Brett Ratner. Jag var känd för att göra actionkomedier. Sedan gjorde jag en thriller, och nu X-Men i ytterligare en genre. Jag är en gammal fan av Marvel Comics serietidningar om X-Men så det här var en dröm som blev sann. Men det är egentligen inte så märkligt att jag hoppar mellan genrer. Regijobbet handlar om att kunna berätta en historia, och tittar man på regissörer från första halvan av nittonhundratalet märkar man att de hoppade från western till komedi till thriller…

Brett Ratner fortsätter:

– En annan orsak till att jag tackade ja till att göra den här filmen, är att det är en smart actionfilm. Det är en underhållningsfilm som får folk att tänka.

Ratner är ny i det väletablerade X-Men-gänget, men han kände sig inte som en utböling.

– Jag blev mottagen som en i familjen på en gång. Och de här skådisarna känner sina rollfigurer väldigt väl. Om de kände att en figur inte skulle bete sig på ett visst sätt, kom de med bättre förslag.

I “X-Men 2” dog Famke Janssens figur Jean Grey på slutet när hon offrade sig för att rädda sina vänner. I “X-Men: The Last Stand” återuppstår hon som Phoenix, som visar sig vara väldens mäktigaste mutant, om än förvirrad. Phoenix är en aggressiv del av Jean Greys personlighet, som Xavier tidigare kontrollerat för att hindra enorma katastrofer. Självklart uppenbarar sig Phoenix-delen av Jean och stor förödelse följer.

– Det är nog faktiskt så att jag baserade Phoenix på en del mig själv, säger Famke Janssen som är vacker som en annan solig eftermiddag på Rivieran. Men jag gjorde lite research om schizofreni. Jag tyckte att det var viktigt att visa att vi människor har olika personligheter.

Ny i gänget är Beast – en blå, hårig biff som överraskande spelas av en oigenkännlig Kelsey Grammer, mest känd som Frasier i komediserien med samma namn.

– Jag spelade Frasier i tjugo år innan jag pensionerade honom. Nu vill jag göra annat och eftersom jag gillar de tidigare X-Men-filmerna, tackade jag ja, är Kelsey Grammers förklaring till det något märkliga rollvalet.

Det är strykande åtgång på figurerna i “X-Men: The Last Stand” och det här kommer faktiskt att bli den sista filmen i serien.

– Nej, det kommer inte att komma en “X-Men 4”, säger Brett Ratner.

Med det inte sagt att det inte kan komma nya relaterade filmer – filmer om Wolverine eller Magneto, eller den nya generation mutanter som introduceras i min film. För det är ju trots allt som så att döden är irrelevant i X-Men-filmerna. Se bara på Jean Grey som återuppstod från de döda!

Skriven 2006-05-22

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners