DYLAN MORAN – en surrealistisk komiker på uppgång

Annons

För den oinvigde är den mest uppenbara meriten på hans CV en liten minnesvärd roll som tjuv i komedisuccén Notting Hill, men Dylan Moran är i första hand en stå upp-komiker av rang. Tack vare sin extremt torra humor som inkluderar obetalbart surrealistiska beskrivningar av vardagen har han gradvis arbetat sig upp till att bli en av den brittiska övärldens populäraste humorister. Fast varför han lyckats när så många andra misslyckats är ett mysterium. Åtminstone för honom själv.

– Åh Gud ja, så är det. Jag förstår det inte alls, stönar han. Jag gör bara så gott jag kan för att inte göra bort mig. Men en sak jag lärt mig är att alltid fortsätta prata oavsett vad som händer, då hinner man reparera misstagen. Fast ibland är det förstås bara tvärstopp ändå. Finns inte timingen och flytet i där i snacket för övrigt märker publiken det, och då är det kört direkt.

I samband med detta passar Dylan på att berömma sina skandinaviska fans. Dom är duktigare på engelska än många engelsmän, konstaterar han utan att låta det minsta sarkastisk. Därför är det aldrig tal om att anpassa och förenkla showen när han besöker våra breddgrader. Vilket kanske bara är logiskt med tanke på att han inte heller brukar planera innehållet i den samma i förväg heller.

– Nej, det gör jag aldrig. Det är meningslöst för mig att göra det eftersom jag är så kass på att komma ihåg allting utantill. Däremot försöker jag att variera mig. Min ambition är i alla fall att inte dra samma skämt varje gång.

Den trettiofyraårige Dylan slog igenom 1993 i när han vann den brittiska TV-kan alen Channel 4´s talangtävling So You Think You’re Funny. Rent nonsens, är hans hårda dom om TV-programmet idag, men någon skulle ju vinna, som han uttrycker saken.

– Sedan är det klart att det hjälpte mig att komma vidare. Men det är inget man kan förlita sig på. Den som inte har någon förmåga blir körd rätt snabbt även när TV backar upp.

– Men hur hamnade du i den här branschen från början?

– Man hamnar inte bara i det här. Snarare är det så att man sugs in i det. En del tror jag haft en stor uträknad plan, men det går aldrig att planera i det här jobbet. Det är som att gå rakt in i elden, det går inte att kontrollera någonting.

– Kommer du ihåg första gången du stod på en scen?

– Ja, jag blev i alla fall ombedd att komma tillbaka. Jag var skit, men jag blev bättre. Därmed inte sagt att jag är fantastisk idag, men det är helt klart stor skillnad mot när jag började.

Dylan berättar att inspirationen till hans skämt precis som för många andra komiker kommer från observationer av andra människor. Antennerna är alltid påslagna. Om han ser något intressant utvecklas det till något kul i huvudet. Sedan hämtas naturligtvis många uppslag från nyheterna också. Allt som folk pratar om är tacksamma ämnen att skoja om, menar han. Och tacksam är något som Dylan själv också verkar vara. Inte minst över sitt mer eller mindre medvetna yrkesval. För ska sanningen fram har han inte haft särskilt mycket framgång med något annat. Hans enda vanliga jobb som florist tog slut på eget initiativ efter en vecka och det stapplande försöken att skriva poesi i tonåren är något han helst vill glömma idag.

– Ja,det var rena skämtet. Jag hade inte en aning om vad som krävdes. Det jag skrev var giftigt uselt. Jag visste tidigt att jag ville göra något speciellt, så när jag fick för mig att börja skriva ville jag göra det hela tiden. Men det visade sig snart att det inte var så enkelt som jag trodde.

Idag är stå upp-jobbet föga förvånande Dylans första prioritet, men vid sidan om blomstrar mångsysslandet. För närvarande står såväl en film av den lika rosade som produktive regissören Michael Winterbottom som en TV-serie för Channel 4 på programmet.

– Michaels film heter A Cock And Bull Story och har snart premiär. Det är en helgalen sak. Alltihopa är baserat på en obskyr historia från femtonhundratalet och jag spelar en hemsk gnällig läkare.

– TV-projektet då. Vad är det för någonting?

– Det är något jag alltid velat göra. Jag håller på att skriva en serie i vilken flera historier utspelas samtidigt. Det är mycket jobb, men jag vill inte göra en vanlig situationskomedi med publik i studion. Det här kommer mer att bli mer som ett humoristiskt drama.

Dylan arbetar hårt och mycket, men när inte står på scen håller han låg profil. Komikern har gjort sig känd för att vara tystlåten om privalivet och undvika premiärsvängen.

– Yeah, jag är inte mycket för att gå på party för att någon lanserar en ny parfym eller släpper en kollektion underkläder. Det är inte min värld. Hela kändisgrejen är bullshit. Det är bara sorgsna människor som köper den, och jag har aldrig fått ut något av det.

– Vad önskar du dig av den närmaste framtiden?

– Först vill jag få min nya show färdig och sedan tänker jag ta så mycket ledigt som möjligt. Jag behöver köra vidare på romanen jag fibblar med. Jag har skrivit på den sedan jag var tre år, så jag har lite skuldkänslor för att det inte händer något. Men nu ska det bli av. Det är sådant jag sysslar med när jag håller låg profil.

Skriven 2005-10-14

Skriv ut sidan

Våra samarbetspartners