Som vanligt, vaknade jag även i dag, den 17 juli 2023, till min klockradio klockan 06.25.
Hörde jag rätt?
Hörde jag mitt namn?
Och inte nog med det, hörde jag min egen röst i radion?
Det var som att glo i röstspegeln.

På vardagar brukar jag vakna klockan 06.25 till ett P1-program som heter ”Tankar för dagen”, och som enligt programförklaringen ”ger en stunds eftertanke i nyhetsflödet”. Det är en hel del röster som jag känner igen som strömmar ut ur radiokällan och bjuder mig till en ny arbetsdag. Det är Emil Jensen, Stina Ekblad, Uje Brandelius, Bob Hansson, Ulf Danielsson, Navid Modiri, Stig Fredrikson, Patricia Tudor-Sandahl, Inga-Lina Lindqvist, Caroline af Ugglas, Alice Bah Kuhnke, Ann Heberlein, Ewa Fröling, Björn Natthiko Lindeblad, KG Hammar, Mark Levengood…
I dag var det alltså jag som pratade. Här är länken. I webbspelaren får du själv lyssna på mina tankar precis när du än vill, om du inte har något bättre för dig. (Repris kl 21.45)

Och här får du läsa vad jag tänkte för dagen. Jag kallar tankarna ”Våra handlingars trådar”

Harvey Weinstein var en av de mest framgångsrika filmproducenterna, och hans framgångar skulle skrivas in i filmhimlen, om det inte var så att han var en notorisk sexförbrytare. Hans ogärningar har hunnit i kapp honom och han håller på att avtjäna ett långt fängelsestraff.

Bill Cosby, doktorerade i pedagogik vid University of Massachusetts i Amherst. Han var även anställd av den amerikanska valmyndigheten för att öka valdeltagandet bland afroamerikaner till det federala valet. Dessutom var han en framgångsrik skådespelare, manusförfattare, regissör och producent. Han var en idol för både mörkhyade och vita amerikaner och européer. Men han anklagades och dömdes till fängelse för sexuella övergrepp. Hans dom upphävdes visserligen efter något år, men hans hjältegloria är definitivt borta.

Richard Nixon svors in i presidentämbetet i USA den 20 januari 1969. Han var dock övertygad om att han skulle bli president redan 1961, eftersom han då var den avgående Dwight D. Eisenhowers vicepresident. Men det ville sig inte. Han hade mot sig inte bara John F. Kennedy, utan även det närgångna TV mediet som han inte förstod sig på.

Den 9 augusti 1974 var han tvungen säga upp sig från presidentposten för att undvika bli avsatt av kongressen i en riksrätt efter den så kallade Watergateaffären. Han förstod sig inte på journalisterna, moralen, sanningen, maktfördelningen, den nya tiden. I presidenthelikopterns dörr, inför sin sista färd, lyfte han båda händerna upp och visade Victory-gest som om han var ovetande om att tiden fått fatt i hans despotiska handlingar och att han aldrig mer kommer att hota världen och skapa rubriker.

Jag gick längst den långa promenadgatan i Jönköping. Plötsligt stoppades jag av en högrest, starkt tatuerad man i 40-års åldern.
”Hej Vladimir”, sade denne och jag stirrade på honom undrande vad han var ute efter.
Kommer du inte ihåg mig?”
”Nej”, erkände jag och lade till ”var och en känner apan, apan känner ingen”.
”Jag är ”Melker, och du var min lärare på gymnasiet”, sa Melker.
”Jag hade många elever, Melker”, svarade jag.
”Jag är medveten om det”, bekräftade Melker. ”De ville dock utvisa mig från gymnasiet och du stod upp för mig. Och inte bara det, när de trots dina argument och protester fortfarande ville kicka ut mig, sa du att om Melker går så går även du. Och så kunde jag stanna och avsluta gymnasiet. Tack vare dig, Vladimir. Tack och tack igen!”

Först nu kom jag ihåg: Så var det, jag stod alltid upp för mina elever. Eftersom mina livserfarenheter har lärt mig att rebeller kan vara nödvändiga för ett kollektiv och ett samhälle. Jag själv tillhörde denna inte så sällan förföljda kategori.

”Vad gör du nuförtiden Melker?” frågade jag.
”Det här är min tatuering- och piercing studio”, pekade Melker på skyltfönstren bakom oss.
”Du har en permanent inbjudan att få en gratis piercing och tatuering. Vad sägs om att tatuera in frasen ’Våra handlingars trådar kan sträcka ut sig över decennier’.”
”Jag skall fundera på det Melker, fast jag troligen är den som minst behöver påminnas om det”, sade jag.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

© Vladimir Oravsky