STOCKHOLM BLOODBATH -underhållande och vattendelande historielektion med popkulturell ton

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Mikael Håfström
Skådespelare: Sophie Cookson, Alba August, Emily Beecham, Claes Bang. Matias Varela
Premiär: 2024-01-19
Betyg: 4

Stockholms blodbad i ett utförande som minner om en gangsterfilm signerad Guy Ritchie? Nja, inte riktigt. Det är hyfsat långt därifrån, trots allt. Men tendenserna finns där onekligen. Inte minst estetiken med den flashiga presentationen av karaktärerna ger tydliga vibbar om detta. Liksom vissa diskreta humorförsök i framförallt dialogen. Och låt oss inte heller förglömma det grafiska våldet, som är precis så brutalt som du tänker dig.

Med detta sagt är det också givet att helseriöst lagda inte lär köpa tonen i Stockholm Bloodbath. För egen del tycker jag dock att det här ter sig riktigt underhållande. Håfström och hans manusförfattare har gått all in utan att ursäkta sig, och det håller till större delen eftersom de är konsekventa i sitt utförande.

Antipatier pyr

Året är 1520, och Sverige ligger illa till. Landet har invaderats av Danmarks Kristian II tidigt samma år. Antipatierna mot den danska invasionsmakten ligger dock fullt förståeligt och pyr där under ytan ändå, och nu håller en grupp svenska aristokrater på att smida planer för att störta kungen.

Planerar lämna Kalmarunionen

Kristian i sin tur tänker inte åse detta stillatigande. Via terror på landsbygden håller han eventuella upprorsmakare i schack. Samtidigt i Stockholm leder regenten Kristina Gyllenstierna motståndet mot de danska inkräktarna.

Värst ur dansk synpunkt är dock det faktum att svenska adelsmän planerar att lämna Kalmarunionen. Alltså den union som vid denna tid håller samman kungarikena Danmark, Norge och Sverige, och det är här händelserna i i filmens titel kommer in i bilden.

Hundratals avrättade som kättare

För när danskarna väl intagit Stockholm och Kristian II krönts till svensk kung avrättas hundratals svenska höjdare falskt anklagade för kätteri. Fast inte förrän ett påkostat partaj för att fira kröningen avhållits först. Förstås.

Det var för övrigt efter denna massaker som den danske kungen begåvades med öknamnet Kristian Tyrann. Vilket inte är överdrivet svårt att köpa efter att ha skådat denna film.

Förrädare på den svenska sidan

För allt detta berättas med breda penseldrag av vår egen Hollywoodregissör Mikael Håfström. Bildspråket är flyhänt, språket barnförbjudet, våldet blodbesudlat explicit. Det är med andra ord inte alls svårt att förstå helheten. Fast i grova drag då alltså. Inte minst blir det uppenbart att det vimlade av förrädare på den svenska sidan.

Hämndens timme är slagen

Fast filmens har valt att fokusera allra mest på två unga kvinnor från landet spelade av Sophie Cookson, känd från Kingsman-franchisen och Alba August. De spelar Anne och Freja Eriksson, systrar som blir indragna i den storpolitiska konflikten när hela deras familj blir avrättad av Kristians allra mest nattsvarta mördardrägg. I samband med ett bröllop, dessutom. Hämndens timme är slagen, och den allra värste av de värsta, Didrik Sagheck förtjänar verkligen att avlivas under svåra plågor.

Kvinnor kick ass

Värt att notera här är också att Stockholm Bloodbath med Anne och Freja i centrum gratis får protagonister att känna för och engageras av. Lägg därtill att Kristina Gyllenstierna i Emily Beechams skepnad också har en avsevärd betydelse. Hastigt och lustigt finns det således tre starka kvinnokaraktärer med handlingskraften på topp. Och ja, jag erkänner. Det är nästan alltid tilltalande med kvinnor som kick ass på film.

En kraftig vattendelare

Fast med allt detta sagt; det här är garanterat inte den film som många historienördar hade önskat sig. Inbillar mig att det här kommer att bli en kraftig vattendelare. Både de som önskat sig ett maffigt Ridley Scott-epos eller en studie som går under skinnet på sina karaktärer och belyser deras motivation lär bli gruvligt besvikna.

Popkulturell ton

Resten är sådana som undertecknad, som gärna tar det här för vad det är. Nämligen en tolkning med modernt popkulturell ton som inte bryr sig om vad folket i de fina (kultur)salongerna tycker.

print

Våra samarbetspartners